onsdag 2 december 2015

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

Boken handlar om P:s liv. Man får i olika sekvenser reda på om hans uppväxt i Uganda, hans tid i Grekland där han blev utbildad stridspilot och hur sedan Idi Amins statskupp i Uganda för alltid omformade hans liv, kastade det i en annan bana och förföljde honom ända till döden.

Efter en tuff barndom, där P blev illa misshandlad av en äldre bror och lovar att han ska ta sig därifrån, får han möjlighet att åka till Grekland och bli utbildad stridspilot. Det blir hans stora dröm, att flyga. Hans tid i Grekland är bra, han träffar K och hans liv blir på något sätt hans eget. Sen sker statskuppen i Uganda och allt förändras. Han flyr till Italien där han har en kusin, men blir sedan erbjuden ett arbete som pilot i Zambia där han ska syssla med besprutning. Eftersom allt han vill är att flyga reser han tillbaka till Afrika trots att kusinen och hennes man avråder honom från att göra det. Väl där blir han tillfångatagen, torterad och förhörd. Så småningom sänds han till ett flyktingläger och sedan till ett annat flyktingläger där han ska tvingas att strida mot Idi Amin om makten i Uganda. Hans tid i fängelse och som flykting har utarmat honom och han inser att han måste fly om han vill överleva.

När en tumultartad situation uppstår i det andra flyktinglägret sätter han sin flyktplan i verket. Han tar sin lilla packning i ett knyte och springer. Han tar sig tillslut till Kenya där han lever som hemlös. P känner sig konstant förföljd och försöker dölja vem han är. Tillslut träffar han en svensk kvinna och blir kär, de gifter sig och får barn. Hans förföljelsemani gör dock att han inte vill bo kvar i Afrika och han övertygar sin fru om att flytta till Sverige, trots att hon egentligen vill bo i Afrika.

Parallellt får man även läsa om P:s yngsta son och hans avsaknad av en närvarande pappa och känslan av att inte höra hemma. Hur pappans liv har påverkat även sonens liv.

Jag tyckte att boken är skriven lite lösryckt. Kanske kan det bero på att jag läste den när jag ammade och Strida inte kunde koncentrera sig på det utan hela tiden vände sig om när bokens blad prasslade. Hela min läsningen av boken blev liksom uppstyckad. Historien är tragisk och jag känner med P. Han hade kunnat leva ett helt annat liv, men hans val gjorde att livet tog en negativ riktning och sedan lyckades han aldrig riktigt vända det på rätt håll igen. Han hade möjligheter att bli lycklig, men jag upplever att hans själ var så ärrad att han helt enkelt inte kunde gå vidare från det han hade varit med om.

Jag tycker boken var ok, men det är ingen bok som fångade mig riktigt. Vid vissa tillfällen var jag på väg att fångas, men så tappade den mig igen. Storyn är intressant, men det lösryckta skrivandet i kombination med min uppstyckade läsning gjorde att jag förmodligen inte kommer att minnas boken särskilt väl.