I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam

Månadens bokklubbsbok är det jag som har valt. Tror faktiskt det var en recension i nån tidning som fick mig att köpa den när lämpligt tillfälle bjöds. Ämnet är obehagligt - pedofili. Storyn kretsar kring dagiskillen Malte. Malte, som av fröknarna mest troligt skulle beskrivas som besvärlig och bråkig. Malte, som måste ljuga om en massa för att inte soctanterna ska komma och ta honom. Malte, som inte har tilltro till vuxenvärlden, men som kontrolleras av den. Maltes hemsituation har minst sagt mer att önska och bristen på engagemang i Maltes välbefinnande gör Malte till ett lätt mål för någon med en obehaglig agenda. För hur säger man nej till en vuxen? Ljuset i Maltes tillvaro är nya kompisen Kalle, den lysgröna kotten och praoeleven Nozat.

Från ett fönster med utsikt över dagisets lekplats befinner sig Iakttagaren. Iakttagaren ser en man som ofta spankulerar kring dagiset då barnen är ute och leker. En dag talar mannen med ett av barnen. En annan dag hämtar plötsligt mannen samma barn på dagis. Iakttagaren börjar ana oråd...

Sen finns det en obehaglig maillista också. Säger inget mer om den mer än usch och läs själv boken.

Som en relativt ny mamma med en liten son som precis har börjat på dagis slår den här boken in spikar i hjärtat och det gör ont att läsa. Skräcken för vad min lille älskling skulle kunna råka ut för när jag inte är där och skyddar honom gör läsningen av den här boken om möjligt ändå obehagligare. Men ändå fångade den mig och höll mig fången ända till slutet. Obehag, spänning och några tårar utlovas om du läser den här boken. Men det finns även stunder av glädje, lycka och triumf, ja, till och med skratt, trots ämnet, trots det som händer runt omkring.

Jag tycker om Sara Lövestams sätt att skriva. Hennes karaktärer är mångfacetterade och fascinerar. Jag vill veta mer, läsa mer, fortsätta framåt. I slutet rusar hjärtat! Hur ska det gå? Rekommenderar varmt denna bok, dock med varning för obehag.

PS. Hittade denna härliga bild nedan på Sara Lövestam!

Tacksam för 1177

I tisdags gick Modig till dagis igen efter att ha blivit magsjuk vid inskolningen. Han hann vara där en halv dag sen fick maken hämta hem honom för att han hade feber, 38,5°C. Under natten till onsdagen blev han väldigt varm och varje gång han vaknade bara grät han och ville dricka vatten. Skulle ta tempen på honom, men då fungerade inte vår termometer. Batteriet hade dött. Typiskt! På morgonkvisten, okristligt tidigt ringde jag 1177 för att få råd. De tipsade om hur man, förutom genom Alvedon, kan få ner feber:

• Ta av kläderna så att han bara har blöjan på sig, eller låt honom eventuellt ha ett tunt linne på sig.
• Öppna fönstret så att det blir svalare i rummet.
• Badda ansikte, tinningar, händer, handleder och fötter med ljummet vatten.
• Låt honom dricka mycket, det är viktigt.
• Ha bara ett tunt lakan över honom då han sover.

Han hade ju inga andra symptom så vi följde råden. Kontaktade svärmor lite senare på morgonen när jag var på väg in till jobbet (maken var hemma med Modig) för att höra om vi kunde få låna hennes termometer. Hon föreslog att hon kunde åka och köpa en ny termometer, samt flytande Ipren för barn som sjuksköterskan på 1177 hade tipsat om som komplement till Alvedon, när apoteket öppnade. Sagt och gjort.

Själv jobbade jag 4 timmar och avlöste sedan maken för att han skulle kunna fixa med en inbokad grej med jobbet. När jag kom hem tog jag tempen på Modig med den nya termometern. 38,4°C. Han hade inte ätit eller druckit särskilt bra under dagen, men då vi åt gemensam lunch så åt han en liten portion och drack vatten. Sen lite senare efter en liten sovstund och lite mysande i mammas knä åt han en hel, mosad banan och drack vatten till. Efter det myste vi och sen fick jag honom att somna igen. Han var så trött så trött.

När han sov åkte jag iväg, för det var terminsstart för min gospelkör som jag äntligen har "tid" med igen efter 6 års bortavaro. Det vill säga jag jobbar inte under den tiden längre sedan jag har börjat jobba dagtid. Var borta i drygt 2,5 timme. Under den tiden hade han mest sovit.

Sen har vi kommit till den här natten. Modig vaknade vid ca 2.30 och var väldigt varm, minst lika varm som igår natt. Den här natten är vi dock utrustade med en fungerande termometer. Resultat: 40,7°C... De säger ju att man ska åka in till akuten om dom har över 41°C. Maken gav honom Alvedon och jag baddade hans ansikte, tinningar, händer och fötter. Bytte hans pyjamaströja mot ett linne och fick honom att dricka litegrann. La honom utan påslakan i sängen. Ringde 1177 igen, för nu är jag orolig för min lille skatt.

Sjuksköterskan sa att jag ska ta tempen igen efter 1,5 timme sedan han fick Alvedon. Det blir kl 4. Har inte hans feber sjunkit då så ska vi åka in till barnakuten med honom. I annat fall bör vi kontakta Vårdcentralen imorgon bitti, eftersom det har kommit till min kännedom att mamman där vi var på 1-års kalas i söndags har åkt på en rejäl halsfluss. Det kan ju hända att Modig behöver antibiotika. Nu när jag känner på honom tycker jag att han verkar ha blivit lite svalare. Jag hoppas innerligt att jag har rätt.

Det är jobbigt att vara mamma när ens hjärtegryn mår så dåligt att han bara gråter när han är vaken. Jag känner mig så otroligt hjälplös och okunnig. Min tacksamhet gentemot sjuksköterskorna på 1177 är enorm! De kan lugna mitt skenande mammahjärta och ge mig så bra tips och råd om hur jag kan agera och vad jag bör hålla utkik efter att mitt mammasjälvförtroende får sig en liten boost. Nu är det 10 minuter kvar tills jag ska ta tempen på Modig igen och jag håller tummarna för att tempen ska ha sjunkit med minst 0,5°C...