torsdag 31 januari 2013

Besök hos tandläkaren

Varje månad dras det en summa från mitt konto via autogiro till Folktandvården. Idag var det dags att ta del av det jag betalar för. Det var dags för ett besök hos tandläkaren. Jag var lite orolig, för det har hänt en hel del som kan försämra tänderna sedan jag besökte dem sist. Jag var ordentligt sjuk då jag blev opererad och åt en del mediciner, dessutom har jag varit gravid. Men, bedömningen av min tandstatus var gynnsam. Hon upptäckte ingenting som verkade vara fel med tänderna, utan sa att det såg fint ut. Jag hade i princip ingen tandsten heller. Men hon nämnde dock att jag kunde bli duktigare på att använda tandtråd. Det vet jag med mig själv att jag är lite dålig på, men det är något jag försöker förbättra.

Hon frågade du röker inte, va? Jag sa, nej, jag röker inte, dricker inte och äter bara godis på lördagar nuförtiden. Haha, det låter kanske lite torftigt, men det är det oftast inte. Bra för tänderna är det också! Nu får jag vänta 18 månader till nästa besök och då ska jag träffa en tandhygienist.

Nya tider hägrar

Igår ringde de tillbaka från de stället där jag var på intervju för två veckor sedan. Han sa i telefonen att de hade haft en bra känsla efter intervjun och gärna ville att jag skulle komma och arbeta hos dem. Vi var inte riktigt överens om lönen, men han skulle kolla på sitt håll och jag skulle fundera på mitt håll om en mellanväg. Imorse pratade vi igen. Vi hittade mellanvägen. Det kommer visserligen att innebära en lönesänkning som kommer att kännas för mig, men samtidigt har de en hel del förmåner som jag tycker väger upp mycket. Dessutom slipper jag jobba kvällar och helger där. Det är bara dagtid som gäller. Maken sa, se dig inte blind på lönen och det har han ju rätt i. Lönen betyder inte allt.

Jag känner mig dock splittrad. Det är jättespännande, roligt, utvecklande och innebär goda möjligheter inför framtiden på det nya jobbet och dessutom väldigt smickrande att dom vill ha dit lilla mig och ser att jag har potential att komma nånvart inom organisationen. Samtidigt älskar jag mina nuvarande kollegor, jag har ett roligt och fritt arbete där jag har stor egen bestämmanderätt över min tid och hur jag lägger upp mitt jobb. I min mage blandas därför känslan av glädje och sorg i ett enda virrvarr. Men, jag har bestämt mig. Nu är det bara att köra.

Tack vare den väntade, sänkta lönen har jag bestämt mig för att ta alla uppdrag på Blogvertiser som jag kan få, för att kompensera lite för den inkomstförlust som nya jobbet kommer att innebära. Så om det kommer en massa konstiga och lite trista, upprepande inlägg framöver så beror det förmodligen på det. Men jag har tänkt att jag ska vara öppen från början och meddela när det är ett inlägg jag skriver på uppdrag. Sen får var och en avgöra för sig själv om man vill läsa det eller ej.

Nu ska jag bara få en pratstund med chefen imorgon och se hur snart jag kan påbörja det nya arbetet. Har egentligen tre månaders uppsägning, men nu när beslutet väl är taget så vill jag bara komma igång direkt. Det är bättre att dra av plåstret snabbt. Uppdatering om hur det går kommer.

onsdag 30 januari 2013

Medinas Juvel av Sherry Jones

Bokklubbsboken för januari månad som jag läste ut häromdagen. Jag är en dålig bokklubbsmedlem, många är gångerna då jag inte läser ut böckerna till rätt datum... Men, så småningom blir de utlästa i alla fall.

Den här boken tyckte jag om. Sherry Jones har ett vackert målande språk som osar av österländsk känsla (såsom jag tänker mig den). Handlingen rör sig kring huvudpersonen Aisha. Hon blir bortgift med profeten Muhammed redan som barn och man får följa med hennes livs bana från att vara ett barn till att bli en ung, vuxen kvinna mitt i islams födelse kan man väl säga, ända tills Muhammed dör. Hon är en stark flicka med vilja och kämpaglöd som inte alltid tänker på konsekvenserna innan hon säger eller gör någonting.

Det jag opponerar mig mot med Aisha är att hennes röst känns alldeles för vuxen och sofistikerad för de åldrar hon sägs befinna sig i. Speciellt i sättet hon tänker och talar på som 6-åring och 9-åring. Visserligen är jag medveten om att man säkert blev vuxen till sättet i ett tidigare skede på den tiden. Man kunde inte vara det oansvariga barnet så länge som man kan idag. Men det känns ändå som en vuxen persons tankar och en vuxen persons sätt att tala.

Jag tyckte mycket om relationen mellan Muhammed och Aisha, den var varm och kärleksfull som en far-dotterrelation till en början, men utvecklades även till en romantisk relation när Aisha blev äldre. Muhammed såg förbi att hon var kvinna. Han såg hennes andra kvaliteter och uppskattade dem, lät henne utveckla dem till en viss punkt. Han framställs som en mycket sympatisk och omtänksam man som har en friare syn på kvinnor än dåtidens män. Sen dras han med i att begränsa kvinnornas liv tack vare att han lyssnar på vissa av sina rådgivare som har en väldigt kvinnofientlig syn. Egentligen är det inte kvinnor generellt som han begränsar, utan bara sina hustrur. Med tiden tar dock andra män efter.

Aishas relation med Muhammed är dock inte helt utan motsättningar. I hennes svartsjuka gentemot hans många andra fruar som stal hennes mans uppmärksamhet, samt i hennes omtanke om Muhammed så hamnar hon många gånger i situationer där hon förargar Muhammed. Vid vissa tillfällen till den gränsen att han inte längre litar på hennes ord. Hon vinner dock alltid tillbaka honom och mot slutet av boken äras hon med titeln khatun, vilket är den främsta hustrun i harim, det vill säga bland Muhammeds hustrur. En titel hon har trånat efter från början.

Det ska tydligen komma en uppföljare till den här boken, där man får följa uppdelningen inom islam efter Muhammeds död. Eftersom jag tyckte om denna bok, så ser jag fram emot att läsa även den.

tisdag 29 januari 2013

Återknyta gamla band

I högstadiet blev jag vän med en tjej. Hon blev min bästa vän i många år framåt i tiden. Trots att vi så småningom bodde långt ifrån varandra var det som igår varje gång vi träffades. Kemin bara fanns där och det var härligt. Sen en dag gjorde den inte det. Jag blev enormt besviken över hennes beteende och hon kanske blev besviken på mig med, vad vet jag. Vår kontakt upphörde i alla fall helt för flera år sedan, på mitt initiativ men utan protester från henne. Faktiskt helt utan ett ord från henne. Jag lämnade över bollen till henne så att säga, men hon plockade inte upp den. Det kändes tråkigt och ledsamt, men samtidigt kände jag mig sårad av henne. Så gick åren och många är gångerna då jag har tänkt på henne, undrat hur hon har det...

Häromdagen såg jag ett inlägg på facebook där hon var taggad och där det också stod något om att hon hade en liten dotter. Jag kunde inte låta bli, jag gjorde en vänförfrågan på facebook. Hon accepterade den. Jag skrev ett meddelande till henne. Hon svarade. Jag svarade och så vidare. Jag skrev att jag gärna ville se en bild på hennes dotter. Hon mms:ade mig på det nummer jag skrev i ett meddelande och så sms:ade vi lite fram och tillbaka.

Det är lite spännande att ha en första trevande kontakt igen. Jag är glad att jag gjorde en vänförfrågan. Jag tror aldrig att vi kommer att vara så tajta med varandra såsom förr, men en viss kontakt är alltid roligt att ha. Att få en liten inblick i hur hennes liv ser ut nu. Sen får vi se vad det blir av det. Huruvida jag kommer att träffa henne när jag åker till min pappa, huruvida hon kommer att titta förbi om hon någon gång åker till Danmark (vilket jag vet att hon brukade förr om åren i alla fall). Eller så kanske det inte blir så. Egentligen kvittar det väl. Huvudsaken är att bron för kommunikation är öppen igen.

Ingen spelgalning

Men det betyder inte att jag inte kan skriva om eller fundera kring spel om förfrågan uppkommer. Jag har inte mycket erfarenhet av att besöka olika casinos. Har som sagt, bara besökt det stora som finns i Melbourne, vilket jag gjorde då jag bodde där för en massa år sedan. Det var väl roligt, men det gav mig inte den kicken som gjorde att jag ville gå dit igen (kanske för att jag inte vann någonting, vilket förmodligen var tur för mig om man tänker lite längre). Nu hade jag varit där, sett det och provat att spela. Det räckte för mig.

Vi har ju ett casino här i Malmö också. Maken har varit där ett par gånger med jobbet. Min föredetta var också där. Har hört om andra killar som gått dit, men faktiskt inte om så många tjejer. Undrar vad det beror på? Är den världen mest inriktad mot killars intressen? Är det den typen av upplevelser som lockar killar? Jag vet inte heller några tjejer som exempelvis spelar poker på nätet? Men jag känner till många killar som gör det och vissa som lever på att spela olika typer av spel på nätet. Jag för min del har svårt att förstå det. Men, så är det ju inte min grej heller.

Har jag någon önskan om att gå på casino och spela med mina hårt förtjänade pengar? Om jag visste att det skulle ge garanterad avkastning så hade jag nog gjort det. Men det gör det ju inte och då är jag nog för snål helt enkelt och vill hellre använda mina pengar till annat. Hade jag befunnit mig exempelvis i Las Vegas så hade jag nog garanterat besökt ett eller flera casinos, för det tillhör ju en del av upplevelsen av att vara där, men jag skulle nog göra som jag gjorde i Melbourne och bestämma en fast summa som jag fick spela för. Den begränsningen tror jag är nödvändig, annars är det nog lätt att det slinker iväg lite för mycket kosing.

Bilden lånad av grandcasino.se

måndag 28 januari 2013

Kvällen som försvann

Idag har Modig satt sig upp helt på egen hand! Bara lite info jag kände att jag ville dela med mig av! Fast jag var såklart inte hemma då...

Nej, jag kom hem efter jobb och efter att jag hjälpt svärmor med nycklar till hennes bil. Vi åt. Sen var det dags för Modig att få välling, borsta gaddarna och somna. Hm, det där med att somna gick lite si och så. Han ville absolut inte somna i sin säng. Förflyttade honom till vår säng och försökte igen. Efter ca 1,5 timme hade han fortfarande inte somnat. Sen vet jag inget mer, förutom att maken kom in och frågade om jag inte skulle komma upp. Då hade inte Modig somnat, så jag stannade kvar lite till. Helt plötsligt hör jag hur mobilen ringer någonstans i lägenheten. Det betyder att klockan är 22 och jag ska göra mig iordning för att nanna kudden. Det var den kvällen. Jag som hade planer! Jag släpade mig upp, men kände att jag ändå ville göra nånting förutom att äta mat och natta barn. Kollade facebook och skrev det här. Nu ska jag gå och lägga mig. Igen.

söndag 27 januari 2013

Sjuklingen


Idag skulle vi egentligen ha gått på dop hela familjen. Men så inatt var Modig rätt så gnällig och på morgonen tyckte jag att han var väldigt varm. Tog tempen, för första gången på honom. Eller ja, farmor gjorde det en gång och då såg jag hur det gick till, men det var min första gång. Tyckte det kändes obehagligt att behöva ta tempen i rumpan på honom, för jag kommer ihåg att jag inte alls gillade det när jag var liten. Men, det gick bra. Den här var en sån modern, snabb termometer, med böjlig tipp. Tio sekunder, så pep den till och var klar. 38,3 grader hade han. Sen har han varit enormt snorig hela dagen också. Stackarn. Hade jättesvårt att somna, för det är jobbigt att andas för honom när han är täppt i näsan. Droppade i såna droppar med saltlösning imorse, men vet inte om jag tycker det hjälpte direkt. Då gillar jag en sån nässug bättre, som man suger ut snoret med så det hamnar i en liten behållare. Fast Modig gillar inte den alls. Blir helt hysterisk och vill inte ligga still. Sen har jag haft Kleenex-boxen nära till hands hela dagen också. Som ni säkert har förstått blev det inte något dop för Modig och mig. Vi stannade hemma och tog det lugnt. Jag hoppas han blir frisk snabbt! Ser verkligen inte fram emot att åka till jobbet och veta att min lille älskling är sjuk därhemma.

torsdag 24 januari 2013

En titt i backspegeln

Bild från: http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-64.html
Förutom att skriva i bloggen brukar jag hålla lite koll på statistiken, antalet sidvisningar som har gjorts på mina bloggar. Där kan man också se lite vilka inlägg som har visats och ibland är det äldre inlägg som kommer upp. Idag kunde jag inte låta bli att läsa två gamla inlägg.

Det första handlade om fertilitet. Det skrevs i mars 2011, innan jag blivit gravid med Modig och speglar hur jag kände då. Hur mycket jag längtade efter att bli mamma och hur frustrerande det var att månaderna passerade utan att jag blev gravid. Idag sitter jag här. Mamma till mitt eget lilla mirakel och vet att Modig är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Bara hans existens värmer mitt hjärta och själ. Men jag minns hur det var innan, min längtan till att uppnå stadiet mamma. Något som jag egentligen inte riktigt kunde föreställa mig, men ändå drömde om. Något som jag vetat var JAG sedan jag var liten flicka, men som jag väntade länge på att uppfylla.

Det andra handlade om mod, och då talar jag inte om hjältemod, utan om modet att våga göra något man annars inte brukar göra exempelvis. Kanske också om slitningen mellan att ha självförtroendet att vara modig och att känna trygghet i tillvaron. För mig är tryggheten fortfarande A och O. Det är den grund jag står på. Jag har koll på min ekonomi så att den räcker månaden ut. Jag ser till så att vi sparar till det vi vill försöka göra framöver. Jag har koll på att räkningarna blir betalda och att vi har täckning på kontot. Jag köper i princip inte saker på kredit. Jag vågar inte kasta mig utför stupet utan skyddsnät. Allt som jag skriver där stämmer överens fortfarande. Kanske ändå mer nu, för jag har mitt lilla hjärta att tänka på. Han behöver en stabil tillvaro, han behöver rutiner. Även om mitt liv inte cirklar kring mig själv på samma sätt längre så kräver det samma förutsättningar som innan. Min grundpersonlighet är densamma och kommer förmodligen alltid att vara det. Jag är den försiktiga, som tänker före och handlar sedan, den som planerar. Vilket det i och för sig inte är något fel med. Det innebär dock att jag inte direkt är den där spontana personen. Ja, så får det väl vara.

Det kändes lite konstigt att gå tillbaka ca 2 år och läsa mina inlägg. Som en liten tidsresa. Men roligt samtidigt. Livet travar på i rask takt. Jag lever i nuet, men planerar för framtiden. Vissa saker består, andra förändras. Inget stadium varar för evigt. Faser i livet kommer och går, utan att man egentligen uppmärksammar dem. Man bara lever vidare liksom. Möter dagen som den kommer, hanterar den på ett eller annat sätt och det är livet.

onsdag 23 januari 2013

Casinouppdraget

Nu har jag fått ett uppdrag. Jag ska skriva om mina upplevelser av casino. Dom är inte många kan jag säga, för jag är inte direkt en spelare. Men visst, några gånger har jag provat.

Bodde i Melbourne för ett antal år sedan. Där har de ett stort casino där vi ofta var för att gå på bio, shoppa eller äta med mera, för de hade massor av andra saker att göra. En gång gick vi dock till själva casinodelen. Jag hade beslutat mig för en liten, fast summa som det var ok att spela bort. Var ju student, så jag hade det inte så fett i kassan. Minns att jag spelade roulette. Satsade lite på måfå, men vann ingenting. Inte särskilt oväntat. Sen har jag när jag var yngre provat på Black Jack på uteställen ett par gånger. Inte heller det särskilt vinstgivande. Dessa möten med casinospel har inte direkt gjort att jag har fastnat i spelträsket och fortsatt försöka vinna storkovan, men visst har det ett visst mått av spänning med sig. Tänk om!

Möjligheterna på internet är ju oändliga för den som vill spela bort sina pengar. Skulle jag vilja bli proffs på att spela olika casinospel, så finns det ju sätt att lära sig bli det. Visst finns det dom som vinner också, men inte en chans att det hade varit jag. Dels har jag inte intresset att sätta mig in i det och inte har jag tur när det gäller att vinna heller. Nej, jag gör nog bättre i att hålla mig borta från spel och dobbel överlag. Jag vet inte ens vilket spel jag skulle prova på heller, för jag har så dålig koll på hur de fungerar. Roulette med bollen och det snurrande hjulet var ju lite spännande. Vart ska bollen hamna? Sen det där när man kastar tärningar verkar ju skoj. Men, nej. Det är ändå inget för mig. Jag är mer en brädspelstjej.


tisdag 22 januari 2013

Att skrutta

Det är något jag tycker om att göra. För mig är ordet skrutt mer än resterna av ett uppätet äpple, det är ett mysigt ord, ett kärleksord till mitt barn, ett sätt att njuta och ha det bra här hemma. Jag ska förklara.

Min älskade lille skrutt, Modig såklart, skrutten. Det brukar jag kalla honom med värme och kärlek.

Att skrutta; gå hemma i mjukiskläder och ha det bra, inte göra något särskilt utan bara mysa i mängder. Man ser ut lite som en skrutt (inte så fräsch och snygg), men man bryr sig inte. Man njuter i sin skruttighet.

Nu kanske det här inlägget känns lite som ett slöseri med tiden och ja, det kanske det är också. Men i skruttighetens tecken så bryr jag mig inte. Det är det som är det fina i det hela. Häpp! Mer skruttande åt folket! :P

måndag 21 januari 2013

Krypsteg

Kom hem från jobbet och min yogamatta låg utrullad på golvet. Trodde maken hade tränat, men det var någon helt annan som hade tränat på den. Nämligen Modig. Idag har han krupit på riktigt, längs med hela mattan! Den var bra att öva på eftersom han inte halkar när han försöker krypa. Maken visade mig, lekte med Modig så att han kröp framåt. Säkert två meter klarade han av att krypa utan att lägga sig ner emellan. Tänk att i fredags tog han sina första krypsteg på en annan matta, två, tre stycken och nu kryper han två meter. Utvecklingen är enorm! Snart kryper han på alla ytor! Energisk som han är så går det snabbt också, han vill fram, fram, fram! Sötnosen. Nu sover han sött i sin spjälsäng. Ska nog också gå och lägga mig nu, men låta lyset vara tänt en liten stund så att jag kan se på min lille, älskade krabat som håller mitt hjärta i sin lilla, fina hand...

söndag 20 januari 2013

Första jobbhelgen

I helgen var det dags. Jag jobbade första helgpasset sedan innan Modig föddes. Anledningen till att jag söker andra jobb. Själva passen i sig är väl inte så farliga egentligen, det är tiden med familjen fredag och lördag kväll som jag inte vill vara utan. Nu när maken är föräldraledig fungerar det väl ok, för då är ju han och Modig hemma de dagar i veckan som jag är ledig. När han börjar jobba igen blir det värre och då blir ju helgerna lite "heliga" på något sätt, för det är ju då man ses ordentligt. Vill hitta ett jobb på dagtid innan dess.

Nästa helg jobbar jag också, fast bara på lördagen. På fredagen är jag ledig och då hade jag och maken planerat en myskväll med familjen. Så får maken ett meddelande från en vän som fyller år att han bjuder in grabbarna på after work. En sten i mitt hjärta, men det är klart att han ska åka och träffa grabbarna. Jag är ledig fler kvällar. Hade bara sett fram emot denna. Jaja, vad är en bal på slottet...

Så, imorgon drar ekorrhjulet igång igen. Upp kl 5. Suck... Ny vecka, nya tag.

torsdag 17 januari 2013

Väntan

Nu är intervjun avklarad sedan många timmar. Jag tycker att den gick bra. Jag pladdrade på och hade hur trevligt som helst. Blev intervjuad av en kvinna och en man, mycket trevliga. Som jag sa tidigare så brukar jag inte förbereda mig. Inte känner jag oro innan heller, förutom för att jag på något sätt ska komma försent. Men ingen oro inför själva intervjun. Det är nu oron kommer in. Efteråt.

Kommer jag att bli erbjuden jobbet? Jag vet faktiskt inte? Jag tror inte att jag som person inte passar, eller att de skulle tvivla på min förmåga att utföra arbetsuppgifterna. Det handlar troligtvis om löneläget i så fall och möjligtvis om att de inte tror att jag skulle trivas för att jag skulle gå från att jobba väldigt självständigt och fritt till att jobba efter bestämda mallar. Om jag skulle gå in på deras ingångslön så går jag ner 4000 kr i lön. Det är inte ok. Det insåg nog dom också. Samtidigt så innebär det fler förmåner om jag tar det jobbet. Plus att det är på dagtid. Jag har satt en sänkning på 2000 kr som min absoluta smärtgräns. Jag har ju en familj att försörja också. Men det känns inte bra om jag skulle få en försämrad lön när jag i flera år har kämpat för att komma dit där jag är idag.

Vill jag ha jobbet? Jo, det vill jag nog. Det hade säkert blivit av. Samtidigt finns det andra jobb som lockar mer. Men! Kommer jag ens att bli kallad på intervju till dessa? Jag är tudelad... Fortfarande... På flera plan...

Dags för intervju

Jobbar fredag och lördag natt och är därför ledig idag. Dagen för min intervju. Först ska vi till BVC och lite sånt, sen tar vi bilen till staden där min intervju är. Maken och Modig kollar in stan och jag sysselsätter mig med min intervju. Ska bli spännande! Häromdagen skrev jag ut mina referenser och kopierade betyg och intyg som dom vill ha. Då frågade maken om jag är mentalt förberedd inför intervjun. Äsch, päsch, förberedd. Jag brukar inte förbereda mig mentalt inför intervjuer, utan jag går bara dit och är mig själv. Kanske inte jättebra, vad vet jag, men det minskar nervositeten i alla fall. Brukar inte vara särskilt nervös inför intervjuer. För jag vet att jag är en glad, trevlig och positiv person. Jag brukar inte göra ett särskilt dåligt intryck.

Problemet nu är väl egentligen att komma på vad jag ska ha på mig. Kan ju inte gå klädd som jag går till mitt nuvarande jobb, med underställ, jeans, varma skor och min Houdini som är varm. Nu är det ett kontorsarbete jag ska på intervju för. Då krävs det nåt som passar in i den miljön. Har jag fortfarande något som passar mig i den kategorin? Ja, det får dagen utvisa. Får jag jobbet så behöver nog garderoben uppdateras lite. Just nu är den väldigt bekvämt inriktad, men kanske inte så stilfull. Det är bara att anpassa sig, vilket jag brukar vara bra på.

Är dock fortfarande tudelad till att byta jobb. Jag vill, samtidigt som jag inte vill. Jag har faktiskt oftast grymt kul på mitt nuvarande jobb och har fantastiska, roliga kollegor. Det som inte känns ok är att jobba fredag- och lördagsnätter. Speciellt inte sen när maken börjar jobba i september.

Nej, nu är det bara att köra på! Full Sara-växel in på intervjun och ge allt! Sen får vi se vart det leder.

söndag 13 januari 2013

Jack Reacher

I fredags var vi på bio med några vänner. Svärmor var barnvakt åt Modig så länge. Egentligen skulle vi ha gått och sett The Hobbit, men vi var lite sent ute å det fanns inga platser till den som inte var 3D. I alla fall inte platser så att vi alla kunde sitta tillsammans. Vi var inte särskilt intresserade av att se 3D heller. Förstår inte den här hysterin kring att alla filmer ska kunna ses i 3D. Tycker bara att det är jobbigt- får ont i huvudet när jag tittar på 3D. I alla fall kom vi överens om att vi skulle se en annan film istället. Det blev Jack Reacher med Tom Cruise. En bra action går hem hos de flesta.

Och det var en bra action. Jag gillade den starkt! Det hände grejer hela tiden, den var spännande, men framför allt fanns det riktigt bra humor i den, vilket jag alltid uppskattar. Jag skrattade vid ett flertal tillfällen.

Tom Cruise spelar en före detta militär/brottsutredare som typ är världsbäst på att leva under radarn. Han dyker upp efter att en före detta militär anses ha skjutit ihjäl 5 slumpvis utvalda offer. En militär som har flippat ut på det sättet en gång förut och kommit undan med det. Jack vill inget annat än att bevisen mot mördaren ska vara korrekta, men ju mer han undersöker brottet, desto mer visar de något annat och desto farligare blir det för alla som har en aning om sanningen.

Om du gillar action, se den!

lördag 12 januari 2013

Tid med Modig

En dag utan jobb. En dag med min älskade Modig och maken. Underbart! Svärmor var också med på ett hörn. Hon passade Modig då jag och maken åkte och handlade mat, sedan tog vi allihop en promenad med hundarna. Modig slocknade i vagnen nästan så fort jag la ner honom i den, så trött var han. Efter det lämnade vi upp hundarna i lägenheten och gick till kvarterets pizzeria och käkade tillsammans. Sen gick svärmor hem med sin lilla vovve. Jag umgicks med Modig då maken gjorde sig iordning för att gå på en grabbfest. Kul att han kommer iväg och träffar lite polare tycker jag! Fick ett sms av honom nyss som berättade att han har bytt pappanummer. Har tydligen träffat en till föräldraledig pappa på festen. Kul! Hoppas de kan hitta på lite roliga grejer med ungarna tillsammans!

När maken gett sig iväg fick Modig kvällsvällingen och så ringde vi till min pappa. Han har fått en propp i halsen och ska läggas in på sjukhus imorgon. Jag är naturligtvis orolig för honom, medan han inte alls är orolig och inte tycker att jag ska vara det heller. Men det är jag ju ändå. Vi pratade i högtalartelefonen så att Modig skulle få höra morfars röst och morfar skulle få höra Modigs. Efteråt, när klockan var ca 19 borstade jag Modigs tänder. Sen var det dags för honom att nanna kudden. Han sov redan kl 19.15. De här nya kvällsrutinerna verkar börja funka faktiskt, för han är ju trött vid den tiden, men innan då vi hade honom hos oss i soffan var det ju inte så konstigt att han inte somnade så tidigt. Han blev ju distraherad hela tiden. Sedan Modig somnat har jag myst med några filmer och gått och stoppat in nappen då Modig har gnällt efter den.

Den här dagen med Modig får mig att inte vilja jobba. Jag vill ju bara vara med honom! Jag är så fruktansvärt tudelad i allt detta, men just nu njuter jag i alla fall av att det är helg och att vi har hela den här helgen tillsammans! Längtar tills imorgon då mitt lilla hjärta vaknar och vi kan mysa och busa tillsammans!

fredag 11 januari 2013

För lång arbetsvecka

Att gå från föräldraledighet till att jobba heltid känns rätt så tufft faktiskt och nu så här när den första veckan närmar sig sitt slut känner jag det i hjärnan på nåt sätt. Den känns lite sliten. De första tre dagarna var jag helt uppe i varv. Att jobba gav en grym kick, det var sprudlande roligt på något sätt. Idéerna flödade. Igår kände jag mig trött och sliten, nästan lite orkeslös. Entusiasmen var liksom inte där på samma sätt eller med samma styrka. Idag vill jag att fredag var igår, så att jag kan stanna hemma och vila upp mig. Nu är det inte lördag än, utan fredag och jag har fortfarande dagens arbetsdag att ta mig igenom. Den är ganska inplanerad, så jag kommer säkerligen att ha fullt upp ända tills det är dags att åka hem. Sen kommer helgen som manna från himlen! Mer tid med Modig och maken! Det enda som egentligen är viktigt!

torsdag 10 januari 2013

Mer utveckling

Idag har det hänt fler grejer med Modig. Maken tränar med honom varje dag så att han ska bli duktigare på att ta sig fram på olika sätt. Exempel på dagens bedrifter är att han nu lyfter på fötterna och tar gå-steg när man håller honom i armarna. Han hade gått ca 2 meter så. Han har ju försökt stå på alla fyra också och kunnat göra det länge, men bara om han har haft stöd bakom fötterna så att han inte halkar bakåt, eller om han befunnit sig på en yta som inte är hal (exempelvis soffan). Nu kan han ställa sig så mitt ute på trägolvet. Inget stöd. När jag hade kommit hem visades de nya färdigheterna upp, så det är en stolt mamma som skriver detta nu. Han är så himla duktig!

onsdag 9 januari 2013

Miss nr 1

Idag skedde det. Det som jag har vetat ska komma, men som jag har fasat för. Jag har missat nåt... Tre dagars arbete och jag har redan missat nåt... Idag när jag var på jobbet stod Modig upp och höll sig i soffan utan att maken höll i honom. Visserligen bara i en kort, kort stund, men ändå. Maken tog foto och messade mig. Blev så glad men ändå så besviken, för att jag inte var där. Jag är splittrad.

När vi satt och åt middag på kvällen sen hände en sak till. Modig klappade i händerna! Så himla gulligt! Sen gjorde vi high five. Två gånger klappade han i händerna, så det var liksom inte så att han bara råkade göra det. Han gjorde det medvetet. Så underbart! Han blev själv så himla glad också! Som att han förstod att han precis gjort nåt han inte har kunnat tidigare. High fiven var som att han ville säga: Jaaa, där satt den!

Dagens slutsummering vad gäller Modigt utvecklingsframsteg: Jag missade 50%, men var närvarande för de andra 50%. Är glad för de 50% då jag faktiskt var där i alla fall.

På tal om nåt helt annat. Läggningsrutinen börjar funka ganska bra. Det tar kortare tid för Modig att somna nu. Vi försöker ge honom välling ca 18.30, borsta tänderna och sen läser jag högt för honom. Han har sovit lugnare ikväll också mot vad han brukar. Det blir nog bra det här. Borde ha fått in bättre rutiner tidigare, men, det här är första gången vi gör sånt här jag och maken, så lite småmissar får man väl räkna med.

Rätt signal

Det gäller att välja rätt signal på mobilens alarm om jag ska komma upp direkt på morgonen, det är helt tydligt idag. Helst ska det vara en riktigt störig signal, sån som jag egentligen avskyr att vakna till. Det är den typen av signal som får mig att agera snabbt trots att jag nyss sov som en stock. Jag vill ju undvika att Modig och maken vaknar klockan 5 på morgonen!

Bevis:
Morgon 1, jag studsar upp. Signalen är störig.
Morgon 2, jag somnar om och går inte upp förrän 5.25. Hade ändrat signalen till en signal som är skön att vakna till, harmonisk och härlig.
Morgon 3 (idag), går upp direkt. Ändrade tillbaka signalen till den störiga igår kväll.

Need I say more?

tisdag 8 januari 2013

Dag två flög förbi

Råkade somna om lite imorse och gick inte upp förrän kl 5.25. Då är man glad att man har god tid på sig på morgonen. Strax efter att jag hade gått upp vaknade Modig. Tyckte synd om maken om han skulle få gå upp strax efter halv 6 på morgonen så Modig fick hänga med mig. Också en anledning till att gå upp extra tidigt på morgonen, för då har jag tid för honom om han vaknar. Det var så härligt att få dom två timmarna med honom, för usch så lite tid jag hinner träffa honom en vanlig arbetsdag!

På jobbet flög tiden förbi, precis som igår. När full-rulle-bebisen hade skoj med pappa och farmor fyllde full-rulle-mamman på med arbetsuppgifter. Sysslolös lär jag ju inte bli inom det närmaste på jobbet. Snarare tvärtom. Hm, precis som vanligt. Förstår inte hur jag lyckas, men det gör jag. På två arbetsdagar är 3 olika, större grejer på gång, plus lite annat smått och gott. Helt plötsligt var klockan halv fem och det var dags att åka hem. Hur gick det till?

Allvädershunden kom mig glatt till mötes i dörren och Modig sov i vagnen precis innanför då jag kom hem. Maken var i full gång med matlagningen. Det var en härlig känsla att komma hem och en glad stämning. Maken klarar hemmarollen galant och verkar inte ha några problem att hinna med nånting. Imponerande. Vet inte hur han lyckas? Han tycker att blöjorna är det värsta. Det känns bra att veta att det funkar. Modig har övat att stå och krypa med pappa idag. Snart så lyckas han säkert också.

Jag gillar mitt jobb, jag har roligt där. Har alltid varit lite av en workoholic. Under arbetsdagen hinner jag inte tänka så himla mycket, men när jag kom hem idag fick jag en stor klump i halsen. Det kändes som att jag ville gråta. Det här med att missa så mycket och att få så extremt lite tid tillsammans med Modig är hemskt... Tänk hur det blir sen när vi båda jobbar! Usch, vill inte tänka på det... Vill bara vara med Modig... Fast nu när jag har börjat jobba vill jag det med. Tycker om det. Jag är helt splittrad och vill allt på en gång. Dygnet har för få timmar och basala behov som att äta och sova tar för mycket tid. Det är inte lätt att vara i mitt tudelade tänk idag. Därav detta osammanhängande inlägg kanske?

måndag 7 januari 2013

Första arbetsdagen avklarad

Usch så jobbigt det var att åka iväg imorse. Modig hade hunnit vakna när jag kom tillbaka från morgonpromenaden med Allvädershunden och satt och fick frukost av sin pappa. När han var klar hade jag lite tid över innan jag var tvungen att åka, så jag tänkte byta blöjan och klä på honom för att få lite egentid med honom på morgonen. När jag lyfte upp honom ur barnstolen riktigt kramade han om mig med hela kroppen. Det var så mysigt så jag blev alldeles varm i hela kroppen! Tillslut var jag ju tvungen att gå. Jag pussade på mina två älsklingar och slet mig från dem.

Dagen har flugit förbi som ingenting och såklart har jag inte hunnit med lika mycket som jag hade velat. Självklart var det problem med att logga in på datorn eftersom jag inte har använt den sedan före påsk 2012. Ringde IT. Sen var det nåt annat problem som jag inte fattar som resulterade i att även sedan jag fått ett nytt lösenord som jag bytte till ett eget så kunde jag inte logga in. Jobbigt! Blev till att åka till IT och få hjälp direkt. Passade på att uppdatera mailadress och sånt också nu när jag har ett nytt efternamn. Lika bra tyckte jag eftersom de inte gillar att uppgifterna inte stämmer.

Möte också. Är det bara för att jag har varit föräldraledig som jag blev okoncentrerad och lite sömnig?

Upptäckte att jag nästan blev lite upprörd över att inte alla frågade om att få se bilder på Modig! Vid tre separata tillfällen kunde jag inte motstå frestelsen utan tryckte upp mobilen med ett foto från imorse och sa titta, här är han! Fattar de inte att jag har världens goaste och sötaste unge därhemma och att de bara borde vilja beundra honom på bild? Så, ja, om du undrar. Jag har saknat Modig idag, även om jag inte har tänkt på honom varenda sekund jag var borta från honom. Vid lunchen funderade jag på om jag skulle ringa eller sms:a maken för att höra hur det går. Men enligt mitt eget sunda förnufts och mina kollegors rådgivning så gjorde jag inte det. Jag sa ju imorse att han kunde ringa om det är nåt och det har han inte gjort.

Tänkte på en annan grej också, nu när jag är inställd på att byta till ett jobb på dagtid. Det känns lite jobbigt och sorgligt att behöva lämna ett jobb där jag trivs och kollegor som står mig nära och som jag bryr mig om. Enda anledningen till att jag vill byta jobb är ju egentligen arbetstiderna, inget annat. Men jag känner att familjen är prio 1, det är därför jag gör det.

Så kom jag då äntligen hem! Modig strålade som en sol när han såg mig och när jag lyfte upp honom och kramade om honom så kramade han mig så där igen med hela kroppen! Det är kärlek!

Enligt våra nya rutiner som vi försöker införa så fick Modig välling vid 18.30, sen försökte vi borsta tänderna. Inte det lättaste när han kniper ihop läpparna allt han kan. Efter det var det läggdags. Modig i spjälsängen och jag i vår säng med en bok. Vi läste det sista ur Barnens Världshistoria del I: Stenyxor & Pyramider. Tycker det var en bra bok, lärorik för barn och intressant även för vuxna som mig. Det vill säga såna som aldrig var intresserad av historia som liten och därför kan väldigt lite om det. När jag var klar sov han. Maken sov nästan också. Inte konstigt eftersom jag läser med en lååångsaaam röst som jag hoppas har en söööövande effekt. Hehe! Än så länge bryr sig Modig inte direkt om vad jag läser.

Men usch, usch, usch så lite tid jag fick med Modig innan han somnade... Det är ju inte bara det att jag kan gosa och mysa med honom hela tiden (2 timmar). Han åt då jag kom hem, så då gick jag med Allvädershunden eftersom jag ändå redan hade ytterkläder på mig. Sen skulle vi äta själva och disken skulle plockas undan. Vad jag längtar efter att gå ner i arbetstid, vilket jag hoppas kunna göra då maken också går tillbaka till jobbet!

Jaha, det var min första dag i verkligheten och nu sitter jag här och skriver. Maken sitter bredvid och spelar X-box. Slåss med svärd och grejer för fulla muggar. Om en timme ska jag göra mig iordning för att nanna kudden. När man går upp kl 5 är det viktigt att gå och lägga sig i tid. Speciellt när man dessutom vaknar och ammar liten skrutt tidig morgon.

Uppe med tuppen

Första dagen för jobb igen och jag är uppe tidigt för första gången på länge. När jag funderade över vilken tid jag skulle ställa klockan på igår kväll så blev svaret 5. Kan tyckas tidigt när jag inte behöver åka förrän kl 7.30, men jag tyckte att 2,5 timmes tid hemma på morgonen skulle ge mig lugn. Dessutom, om Modig skulle vakna så skulle jag kunna ha lite tid med honom.

På kvällen/natten när Modig vaknar, är ledsen och inte kan somna om brukar jag flytta honom till vår säng och så får han somna om tillsammans med mig. Det brukar funka. Med honom i vår säng så brukar jag vara orolig för att Modig ska trilla ner på golvet när jag går upp före maken, eftersom Modig rullar runt hela tiden så fort han slår upp de stora, blå. Så jag hade i förväg bestämt mig för att flytta Modig tillbaka till sin egen säng när han hade ammat färdigt tidigt imorse. Han brukar bli väldigt sömnig då, så jag tänkte att det borde fungera, vilket det också gjorde. Så nu ligger han och snusar och sover i tryggt förvar. Det innebär att jag kan omse mina morgonbestyr utan att hålla ett vakande öga över hans sömn, eller icke sömn. Är lika med lugn i själen.

Maken har ju smittat både mig och Modig så att vi nu i dagarna har åkt på en förkylning. Typiskt när jag precis ska börja jobba igen. Den förkylningen ger mig huvudvärk, tillsammans med alla mina stela muskler. Det har gjort att jag har sovit lite halvdant inatt. Jag har drömt en massa konstiga grejer också och bitit ihop käkarna väldigt hårt om min stackars, manglade bettskena. Tror att det är dagens återgång till jobb som spökar. Trots vaknande flera gånger på natten och ammande så hoppade jag dock raskt upp kl 5. Tror det var att jag inte ville att maken och Modig skulle vakna av den läskiga väckarklockan. Åh vad jag avskyr att vakna till en väckarklocka...

Nu ska jag snart ut med Allvädershunden. Tänkte försöka hinna med en lite rejälare promenad nu när jag ändå har gått upp så tidigt. Önska mig lycka till idag med saknaden!

söndag 6 januari 2013

Hejdå julen

Julskinkan är uppäten sedan ett par dagar tillbaka. Igår åt jag upp den sista risgrynsgröten. Idag städade jag ut julen, avpyntade så att säga. Bort med alla tomtar i varje skrymsle och vrå, alla små röda dukar, julljus och adventsljus. Visserligen har vi lite rött kvar, tills vi köper nya kuddöverdrag, men lägenheten har en kal känsla efter att allt pynt är borttaget. Jag får alltid den känslan varje år. Som att jag kan andas lättare. Är det inte konstigt? Varje år när jag pyntar tycker jag det ger en jättemysig stämning och jag trivs, men när det är borta igen blir det som en befrielse av något slag. Nu är vi redo att ta oss an år 2013 och lämna det gamla året och förra julen bakom oss! God fortsättning!

Dags att kliva ur mjukisbyxorna

Dessa sköna ting som jag i princip har bott i sedan Modig föddes. Sista dagen i frihet, sedan är det dags att återgå till verkligheten, brödfödan. Har jag nu tagit tillvara på den tiden som jag har givits riktigt ordentligt? Nej, det har jag nog inte. Har jag älskat den tiden? Ja, det har jag absolut! Kommer jag att sakna den? Enormt! Men, som man säger, var sak har sin tid. Nu är det en ny tid för mig, ja, för hela familjen faktiskt.

Maken sa tidigare: vad vill du göra den sista dagen? Han tyckte att jag kunde få välja, att vi kunde hitta på något tillsammans alla tre. Men jag kan ärligt säga, jag vet inte. Det finns så mycket, men så lite tid. Förmodligen blir det bara en vanlig dag, med vanliga sysslor. Lite grinighet, lite ångest inför måndagen, mycket tid med familjen och mycket gos med Modig, som vanligt. Vi får se. Ska nog ta dagen som den kommer, för det är sista chansen för mig att göra det under den här underbara ledigheten från arbete som jag har haft. Tänk egentligen, vilken tur vi har i det här landet som har möjlighet att vara hemma med våra barn på det här sättet. Det är ju faktiskt inte alla länder förunnat.

fredag 4 januari 2013

Intervju

Idag ringde det i min telefon. Det var en kvinna som ringde angående ett av de jobb jag har sökt. Dom vill att JAG kommer på intervju i mitten av januari! Så spännande! Och jag måste säga smickrande också. Att just jag får komma alltså. För jag vet hur det har varit på de flesta jobb jag har sökt, flera hundra personer kämpar om samma tjänst. Nu vet jag inte hur många som har sökt just det här jobbet visserligen, men ändå. Heja mig! :D

Inte ge upp

Dagarna bara flyger förbi och jag tycker inte att jag hinner med nånting! Två dagar kvar...

Idag råkade min älskade make ut för en rejäl blöja med nr 2. Han tappade den i golvet och det blev kaos, mitt i alltihop kissade Modig dessutom. Jag ryckte in. Efter det uttryckte maken att han kanske inte skulle vara hemma hela den tiden som är kvar tills Modig börjar på dagis (8 månader), det är ju det jag gnäller om varje dag att jag vill vara hemma. Han märker ju också att Modig gnäller mindre och somnar lättare då jag är i närheten. Men då fick jag mig en tankeställare faktiskt. Visst är det så att jag vill vara hemma, men det är ju faktiskt för min skull jag vill det. JAG vill finnas där hela tiden för Modig, JAG vill kunna bevittna varje steg i hans utveckling. Men för Modig och hans pappa är det toppen att de ska få tillbringa 8 månader tillsammans, precis som jag och Modig har fått göra. Det är viktigt för dem, för deras relation.

Det här kommer ju inte få mig att vilja gå tillbaka till jobbet mer, för där tänker jag egoistiskt. Trots detta vill jag absolut inte att maken ska ge upp tanken på att vara föräldraledig med Modig och jag kommer inte att låta honom ge efter för mitt gnäll och en hel massa nr 2-blöjor! Han som redan från början har uttryckt att han VILL vara föräldraledig, ska få vara det också. Heja maken och världens bästa pappa till Modig! Du fixar det! Och jag ska försöka sluta gnälla. Litegrann i alla fall.

torsdag 3 januari 2013

En gång per dygn

Och så har jag lyckats. Nu ammar jag Modig endast en gång per dygn på varje sida. Tidig morgon är det amningstillfället som jag har sparat till sist eftersom det är en tid då jag alltid är hemma, oavsett arbetstid. Och ja, mjölkproduktionen har anpassat sig även i Modigs favoritbröst. Det verkar inte som att jag har så himla mycket mjölkproduktion kvar faktiskt och frågan är hur länge till jag kommer att amma överhuvudtaget.

Tiden rinner snabbt förbi nu, snart bara tre dygn kvar tills jobbstarten. Jag bävar, vill vara hemma med min lille älskling. Men jag vet vad jag måste göra, så det är bara att göra det. Precis som med amningen.

onsdag 2 januari 2013

Nedräkningen...

Fyra dagar kvar tills jag börjar jobba igen... Torsdag... Fredag... Lördag... Söndag... :(