Sova middag eller inte sova middag

Modig är 2,5 år den här månaden. Tänk vad tiden har gått snabbt egentligen och ändå känns det nästan overkligt att han var så liten som han var när han föddes. Livet är så mycket i nuet med fokus på vart Modig befinner just nu, hans utveckling, allt som händer med honom, att det som har varit till stor del faller i nån sorts glömska.

En sak som jag har märkt på sistone är att det blir allt svårare att få honom att sova middag. Att han sover i en vanlig säng nuförtiden påverkar såklart, eftersom han själv kan ta sig ur den. Sen kanske det är så att han snart inte behöver sova middag längre? Jag har ingen koll på ungefär hur gamla barn är när dom slutar sova middag, men jag vet att svärmor har berättat att maken var i Modigs ålder när han slutade sova middag.

Idag tog det drygt 2 timmar innan han somnade. Då var jag tvungen att lägga mig bredvid honom och mysa för att han skulle komma till ro och ändå tog det en stund trots att jag låg där bredvid honom. Sen när han väl sover kan han sova i flera timmar, ibland upp till 3-4 timmar till och med. Nu kanske du tänker att då kommer han inte att somna på kvällen, men det brukar inte vara något större problem faktiskt.

Och nu vaknade han, så då får jag runda av här. Det blev nästan 2 timmars middagsvila idag. Slutklämmen på inlägget ska jag få till bara. Hur ska jag veta när det är dags för Modig att sluta sova middag? Finns det något tecken, eller en genomsnittlig ålder som säger nu är det dags att låta honom vara vaken hela dagen?

Det tar aldrig slut och ekvationen går inte ihop

Ibland känns det tröstlöst, det här eviga tvättandet, matlagandet, diskandet och städandet. Hur mycket man än gör så tar det aldrig slut.

Tömmer jag tvättkorgen och känner mig nöjd så ligger det utan tvekan ett nytt plagg däri inom fem minuter.

Att hitta på olika maträtter vareviga dag är inte så himla lätt. Många gånger snöar jag in på ungefär samma repertoar. Så har man äntligen ätit och vad väntar då? Jo, disken.

Sen är det städningen. När vi torkade golven senast har jag ingen aning om. Oftast hinner jag inte med mer än att dammsuga, städa av toaletten och kanske ta bort det värsta dammet. Sånt som att göra rent ugnen och luftfiltren, städa ur skåp och lådor med mycket mera, det kommer inte ens upp på listan. Men det ligger där och gnager i mig, för jag vet att det behöver göras.

Fördelningen av hushållssysslorna är inte direkt rättvist enligt mig, men frågar ni maken så tycker han säkert att vi gör ungefär lika mycket. Allt hushållsarbete som behöver göras är ytterligare en stressfaktor i livet, för det tynger mig som ett stort lass stenar på mina axlar. Jag vet att det och detta behöver göras, men jag vet inte när jag ska hitta tiden eller orken för den delen. Dagarna bara går och går.

Så här ser en vardag ut för mig på ett ungefär, för det mesta i alla fall:

• Klockan ringer 4.45, jag gör mig iordning.
• Ca klockan 5.30 väcker jag Modig. Han sitter på toaletten, dricker välling, vi kanske läser en bok, han får kläder på sig och jag borstar hans tänder (Maken lämnar Modig på dagis och Allvädershunden hos svärmor)
• Ca 6.05 - 6.40 tar jag bussen till jobbet.
• Jobbar till klockan 15.15 - 15.40 på ett ungefär.
• Hämtar Allvädershunden hos svärmor vissa dagar.
• Hämtar Modig på dagis mellan 16.00 - 16.30.
• Lagar mat, tröstar trött Modig, kanske slår igång nån maskin tvätt, dammsuger ibland.
• Maken kommer hem vid ungefär klockan 17.30 - 18.00.
• Vi äter.
• Modig får välling och görs iordning inför natten, vi läser en bok. Han somnar vid 19-tiden, förhoppningsvis.
• Antingen åker jag och tränar eller så väntar disken efter maten.
• Om jag tränar så blir det en sen kväll, för när jag kommer hem och har varvat ner så ska jag kanske äta nåt litet och duscha. Ibland går jag kvällsrundan med Allvädershunden.
• Om jag inte tränar kanske jag däckar i soffan och kollar på nåt serieavsnitt och förhoppningsvis kommer jag i säng i relativt god tid. Ibland går jag kvällsrundan med Allvädershunden.
• Sen är det nanna kudden som gäller.

För att vakna upp utvilad bör jag somna vid 21-tiden. Det händer inte tillräckligt ofta att jag somnar i tid. Ofta finns det inte en lugn och avslappnad stund på hela dagen, om jag inte skiter i alla måsten och kollar lite på tv vill säga.

Är det någon som kan berätta för mig hur jag ska hinna med allt? Jag vill ge Modig min tid, det är därför jag går upp okristligt tidigt så att jag kan hämta honom lite tidigare på dagis. Istället får han ofta roa sig själv på eftermiddagen när vi har kommit hem, medan jag står vid spisen och stressar för att hinna få fram mat på bordet inom en rimlig tid. Är det någon som får ekvationen att gå ihop? För jag får det inte. Hur lyckas ni i så fall?

Och by the way, det här inlägget har gjort att jag inte har kommit ut med Allvädershunden i tid. Så nu blir det ännu en alldeles för sen kväll för den här trötta mamman.

Julklapparna på gång!

Det finns en leksak som jag har velat köpa till Modig sedan vi var på en barnmässa för typ 1,5 år sedan! Och igår såg jag på facebook att man kan få en bra deal fram till klockan 23.00 ikväll:

Priset blev nu 399 kronor istället för 699 kronor! Nästan halverat! Jag tror att Modig kommer att älska sin present! Skönt är det också att ha kommit igång med julklappsshoppingen på allvar! Är du också sugen på en SwingCar till ditt barn? Kolla in hemsidan!

Ingen liten bebis längre

Tänk att vår älskade Modig snart är 2,5 år. Vad hände egentligen med vår lille bebis? Han är liksom inte så liten längre. För ett par veckor sedan köpte vi en storpojkssäng till honom på Blocket. Sängen Kritter från IKEA. Vi köpte även ett nytt, fullstort, mjukt och fluffigt täcke på Jysk samt det här härliga lakansetet, också från Jysk. Det fanns i både grönt och blått, så vi köpte en av var.

Jag trodde nog att det skulle bli mer problematiskt än det har varit hittills att få honom att stanna i sängen när det är dags att sova. Inte är det så att han ligger snällt i sin säng hela tiden, utan en hel del bus hinns det med. Men jag tycker ändå att det funkar förvånansvärt bra. Nu sover han kvar i sin egen säng hela natten också, utan att vakna.

Vi har också börjat öva på att gå på toaletten. Framförallt på morgonen är vi bra på att komma ihåg det. Fick en toasits av min syster som hon har haft till sina barn, som nedan, fast vår är blå. Den är superbra och sitter stadigt på toalettstolen. Man spänner liksom fast den i toaletten, se den högra bilden. Han är så duktig! Visst blir det lite spill och så, för den där snoppen vill inte alltid kissa neråt i toaletten, och ibland stänker det ut liksom under toalettringen som vi har. Men, det är ju bara att torka upp. Vi brukar hurra och göra high fives när han gör nåt i toaletten och sen får han spola. Ofta på morgonen sitter han ganska länge på toaletten. Då får han välling och vi läser en bok samtidigt.

Muggar med lock vill han inte alls använda längre. Nu är det bara vanliga glas som gäller. Svärmor hittade glas i plast på Lagerhaus som ser precis ut som vanliga glas. Sex stycken sådana har vi och dom kostar endast 19 kronor styck.

Idag var vi till Pildammsparken och matade änderna. Det tycker Modig är skojigt! Sen fikade vi med kanelbulle (det är ju ändå kanelbullens dag) och mineralvatten och Modig lekte med den här roliga fontänen där man kan få vattnet att forsa fram genom att lyfta upp metallportarna.

Det häftigaste med att vara mamma, det är nog att på så nära håll få bevittna de där utvecklingsstegen i barnets liv. Som när man ser att leken har ett syfte, en riktning. Modig har till exempel börjat gilla att leka med gubbar, som går och pratar och så. Hans motorik har utvecklats och han älskar att hoppa från allt som går att hoppa från. Han har upptäckt ordet nej och dess makt. Just nu är det nej och Modig vill inte till det mesta. Han ska minsann inte säga hejdå och vinka och han vill inte kramas hejdå heller. Språkmässigt är det än så länge rätt så svårt att förstå det där med mig och dig och vem som säger vad om vem.

Hans olika stadier i tillvaron som han går igenom blir så tydliga och det är underbart att få möjligheten att vara med och uppleva! Jag måste säga att jag är lyckligt lottad som får vara Modigs mamma och jag tänker ibland när jag ser andra pojkar som är lite äldre, eller i tonåren, att jag undrar hur Modig kommer att vara när han är så gammal? Hur kommer han att se ut? Kommer han att vara snäll? Kommer han att ha kompisar? Kommer han att må bra? Och jag hoppas att jag om några år kan svara ja på dom frågorna.

Att ha en backup

Vi har tur. Vi, jag och maken, har människor i vår närhet som kan ställa upp och hjälpa oss med Modig när tiden tryter eller om vi ska iväg på någonting som bara är för vuxna. Det är farmor och mostrar och gudmor, med flera. Dessutom har vi varandra. Tillsammans får vi vardagen att gå ihop. För vår del är det oftast farmor som ställer upp. Modig träffar henne ofta och hon bor närmast. Dessutom är hon pensionär, så hon har ju lite mer tid till sitt förfogande, även om dagarna. En förutsättning för att vi ska känna oss trygga när vi lämnar Wilhelm i någon annans vård är att vi litar på personen ifråga, att vi kan känna oss trygga i vår förvissning om att han har det bra fastän vi inte är där.

Ibland har jag tänkt på hur det måste vara för dem som är ensamstående, eller för dem som har flyttat från sin familj och inte har något backup-system omkring sig som kan ställa upp när behovet uppstår. Vilket det gör. Hur låst man måste vara, speciellt när man har mindre barn som inte kan lämnas ensamma ens en liten stund. Då är det praktiskt att kunna betala för ett backup-system.

Ett exempel på ett sådant backup-system är företaget Barnlugn. Det är ett företag som finns i de flesta, större städerna i Sverige från Malmö i söder till Luleå i norr. Barnlugn satsar på att föräldrarna ska känna sig trygga med personen som tar hand om deras barn. För sin personal satsar företaget på utbildning både vad gäller barns säkerhet och aktivering. De testar personalen innan de anställer och den anställde matchas till den familj och framförallt till det barn de ska ta om hand om. Barnlugn satsar också på att det ska vara samma person som återkommer till samma familj hela tiden, vilket gör att barnen bygger upp en trygg relation med sin barnvakt. Barnvakten är flexibel med tider, kan ställa upp med kort varsel, kan hämta på dagis, samt laga enklare måltider med mera. Priset för tjänsten varierar beroende på hur mycket hjälp man som förälder behöver och företaget tillämpar RUT-avdrag.

Har du behov av lite stöttning i vardagen, men inte har det backup-system som krävs där du bor? Kontakta Barnlugn och få en gratis prova-på-träff. Kanske är de något för dig?

Gymnasietankar i studenttider

Såhär års kring den här veckan fylls städer runt om i landet av glada, vitklädda ungdomar med vita mössor lite käckt på huvudet. Det sjungs, blåses i visslor och ropas i högan sky. Även om ljudnivån är hög och trafiken blir förfärlig så tycker jag ändå att jag liksom uppfylls av glädje tillsammans med ungdomarna.

Osökt kommer jag att tänka på min egen student, ja, min egen gymnasietid rent utav. Jag tänker också på alla 9:onde klassare som har gått ut högstadiet och nu bara har en sommar kvar tills livet går in i ett helt nytt skede, det stora valet som de har gjort kring vart de ska spendera sina nästkommande 3 år. Jag kommer ihåg när jag själv skulle välja till gymnasiet. På den tiden kunde man inte välja vilken skola man ville. Då fick man gå på den som var närmast om den erbjöd det man skulle söka. Jag kommer ihåg att jag inte hade någon aning om vad jag ville bli när jag blev "stor", men att jag ville gå en studieförberedande utbildning det kändes som självklart för mig. Jag var inte särskilt intresserad av naturvetenskapliga programmets ämnen, så det blev det samhällsvetenskapliga programmet för mig.

Jag har funderat en del på det där valet under senare år. Hur skulle jag ha gjort om jag hade valt till gymnasiet idag? Utifrån den jag är idag så skulle jag nog ha valt något annat program. Kanske någonting med djur? Det tror jag att jag hade gillat. Idag är valfriheten inför gymnasiet väldigt stor. Det kan säkert ha både för- och nackdelar. Men jag tror att det också gör att ungdomarna ändå mer kan välja utefter sina intressen jämfört med hur det var på min tid.

Jag var på studiebesök på ett naturbruksgymnasium med jobbet för några år sedan. Det var nog egentligen då tanken kring hur jag skulle ha gjort mitt gymnasieval idag väcktes första gången. Skolan hade olika inriktningar; mot häst, mot djurhållning och jordbruk, med spännande tillval som hundkurser. Eleverna bodde på skolan och det var mysiga omgivningar omkring skolan, vacker natur. Idylliskt på något sätt. Kanske hade jag, om jag hade gjort mitt gymnasieval idag, valt att studera naturbruk? Gå in på Naturbruk.se för att läsa mer om gymnasieval och naturbruk.

Färger skänker glädje

Köpte en Stormberg-jacka till Modig häromveckan. Gillar den starkt, för den är så himla färgglad. Man blir liksom glad bara av att titta på den! Sen är den vattenavvisande också. Pris: 199 kr. Bra pris tycker jag. När jag tittade på kvittot insåg jag att vi dessutom endast betalt 160 kr, vilket innebär att den var på rea.

Vi har handlat lite träningskläder till mig och maken på Stormberg, samt kalsonger till maken, och tycker båda att de har bra kvalitet på sina grejer. De är lite dyra för det mesta, så vi brukar passa på att handla när de har rea. Kan rekommendera ett besök på Stormberg för fina, färgglada fritidskläder. Ja, det finns såklart kläder som inte är färgglada också, för dom som gillar lite mer neutrala kläder.

En tanke kring färg. Jag tänker att det är en anledning till att man inreder barnrum i glada färger. För att hela atmosfären kring barnet liksom ska osa glädje. Barn är glädje och förtjänar att vara omgivna av glädje.

Eget recept på nyttiga chokladbollar

På min andra blogg har jag skrivit om ett recept som jag har snott ihop. Det handlar om nyttiga chokladbollar där jag har bytt ut smör och strösocker. Kolla gärna in det här!

Att synas redan från början

Det är inte alltid så lätt för företag att fånga upp nyinflyttade kunder till just deras produkt eller tjänst. Då kan direkt marknadsföring vara en god idé. Det är ett sätt att synas, att få uppmärksamhet för det man tillhandahåller och att bygga kundrelationer redan från början.

Ett företag som sysslar med den här typen av marknadsföring i hela Sverige och som hjälper andra företag att nå de nyinflyttade är Lidh reklam. Företaget startade 1960 och har därför en gedigen erfarenhet i branschen med många både stora som små företag som använder deras tjänster. Konceptet är att företagen ska välkomna de nyinflyttade, potentiella kunderna med ett bra erbjudande och på så sätt öka chansen att de blir faktiska kunder innan kundernas köpvanor är inrutade. Detta medför att möjligheterna för att nå ut till nya, blivande stamkunder ökar. Reklamen utformas enligt företagens egna önskemål och kostnaden ökar när antalet nyinflyttade ökar och minskar när antalet nyinflyttade minskar. Företagen får namn och adresser till alla som har fått utskicket och kan på så sätt fortsätta att nå ut till sina potentiella kunder. Lidh reklam skickar ut dessa brev med erbjudanden under årets alla veckor, på så sätt fångar man upp de nyinflyttade snabbt.

Jag har själv flyttat några gånger och har då fått sån här direktreklam hem i brevlådan. Jag gillar faktiskt den typen av reklam, även om jag frånsäger mig all annan reklam. Anledningen är att jag gillar ett bra erbjudande och att jag faktiskt tycker att det känns välkomnande att få ett sånt brev. Lite spännande dessutom, att se var kuvertet innehåller! Sen använder jag mig inte av alla erbjudanden, men när jag hittar sånt som passar mig så är det klart att jag gärna tar del av ett bra erbjudande!

Morgonpigga

Vad har hänt med den morgonpendlande befolkningen? Har alla kommit på att man kan sluta tidigare om man börjar tidigare, har deras melatoninproduktion försämrats så att de inte kan sova längre eller vad är det? På det dryga året som jag har pendlat med lokaltrafiken till jobbet har befolkningen som åker med bussen strax efter kl 6 på morgonen ökat markant. Idag fanns det inte ens sittplatser till alla. Tror Skånetrafiken hade behövt en större buss på den linjen. I alla fall på morgonen. 

PS. Den blommiga skon är min. Nyinköpt på Skopunkten. I like! 

Sjukstuga

Modig är sjuk, jag är sjuk, maken är sjuk, vår katt mr T är sjuk. Ja, det är bara Allvädershunden som i dagarna har blivit bättre från en dålig mage. Inte roligt när bacillerna bara går runt och man aldrig blir riktigt frisk.

Modig har haft feber i 4 dagar nu, lite pendlande temperaturer. Nu i eftermiddag 39,5 grader, men igår eftermiddag bara 38,2. Ögonen rinner på honom och han har ögoninflammation. Snoret rinner. Han har blivit sårig vid näsan på grund av allt snytande, trots mjuka näsdukar från Kleenex. Han hostar och har ont i halsen. Han äter nästan ingenting, så det är välling och vatten som gäller just nu. Vi försöker få i honom mat, men han vill inte ha. Det gör väl ont. Imorgon blir det ett besök till Vårdcentralen. Får se om det är något annat som inte syns som också spökar.

Jag, som precis var på någorlunda bättringsvägen efter en förkylning, fick ett uppsving i förkylningen i och med att Modig sov bredvid mig och hostade på mig inatt. Vaknade med halsont som har hållit i sig hela dagen och en jobbig huvudvärk. När jag kom hem blev det 1 Ipren och 2 Alvedon och nu sitter jag och dricker tevatten med färskriven ingefära och honung för att lindra halsontet. Inte kul alls att må dåligt. Det är verkligen inte läge att vara sjuk nu heller, när jag precis har bytt jobb inom organisationen där jag jobbar och håller på att läras upp.

Maken sov på soffan inatt, för han kände att han mådde dåligt och ville inte bli sämre av en hostande Modig.

Vi var till veterinären med mr T i fredags. Han har gått ner mycket i vikt på senaste och har börjat äta väldigt dåligt. Det visade sig att han har blåsljud på hjärtat och ansträngda lungor. Det blir en hjärtutredning på honom för att se hur allvarligt det är och om det är något annat som felar. Blodproven dom tog i fredags var fina, men det kan ju vara något annat. Imorse märkte jag att han förmodligen inte äter eftersom han kräks direkt efter. Har lite mat för känsliga, sjuka magar som jag testar på honom nu. Lite mjukmat har han fått i sig sedan dess i alla fall. Får se hur det blir med honom. Han är ju snart 17 år gammal. Om det blir en massa som måste grejas med honom för att han ska ha ett ok liv så kommer jag att låta honom somna in. Vill inte att den sista tiden i hans liv ska bli jobbig för honom. Men, nu ska jag inte ta ut någonting i förskott. Jag hoppas att hjärtutredningen ska ge positiva besked för vår goa kisse!

Jag hoppas att vi allihop kan få tillfriskna riktigt snart faktiskt.

Visa kärleken och uppskattningen

Läste Marcus Birros krönika imorse, om livets förgänglighet och hur viktigt det är att visa dem man älskar att man älskar dem både i ord och i handling.

Han slår huvudet på spiken i sin krönika. Det här är något jag lärde mig efter att min obiologiska mamma dog i cancer år 2010, men något jag sedan har tappat bort i det hektiska livet som har passerat sedan dess. Drygt 3,5 år har gått sedan hon dog och jag är nästan tillbaka där jag var innan. Jag är nästan lika dålig på att höra av mig till mina nära och kära som innan.

När jag reflekterar över min tillvaro blir jag ledsen. För jag ser inte skogen för alla träden. Jag prioriterar fel i vardagen med alla måsten som ska hinnas med och jag vet inte hur jag ska kunna hinna med allt. På jobbet jagar jag minuterna för att få mer tid med Modig efter dagis. Men när jag väl är hemma är det så mycket praktiskt som ska hinnas med innan han somnar att jag inte tar mig tid att ägna mig åt honom och visa honom hur viktig han är för mig.

Samma sak med maken. Ibland kan det gå dagar utan att vi har pratat ordentligt med varandra och gett varandra en ordentlig puss och kram.

Och dagarna går, dom rinner undan som vattnet i sanden, och jag springer, rusar på genom livet som om jag hade vargen i hälarna. Varför springer jag? Mitt minutjagande på jobbet skulle ju ge mig mer tid till Modig, och till maken. Men i verkligheten ger det mig bara mer tid till alla måsten.

Jag skriker till mig själv: Sakta ner! Njut av tiden med dem du älskar! Du missar ju det du ville prioritera! Jag inser att jag måste försöka ändra på mitt sätt att ta mig igenom livet, för annars kommer jag att missa det mellan allt jobb och all tvätt, disk och matlagning.

Tankar kring AnswerOnline

Jag har fått i uppdrag att skriva om sidan AnswerOnline, så det tänkte jag göra nu. AnswerOnline erbjuder telefonitjänster för stora och små företag och organisationer och har gjort så i 20 års tid. Genom att anlita AnswerOnline kan man erbjudas tre olika former av telefonitjänster; telesvar, växel och kundtjänst. Tjänsterna kan erbjudas som en tillfällig lösning eller på en mer permanent basis. AnswerOnline skriver på sin hemsida att de eftersträvar att ge företagens kunder ett professionellt bemötande och att de bygger upp tjänsterna efter företagets eget behov.

AnswerOnline startade 1994 under namnet Online Telefonpassning. Då var Sverige i en ekonomisk kris och företag behövde minska sina kostnader. Jag kan tänka mig att företagets nisch var precis rätt i tiden och är så ännu idag. Enligt uppgift från AnswerOnlines egna kunder så har deras kostnader minskats för dessa tjänster genom att de outsourcade arbetsuppgiften till AnswerOnline.

Vad tycker jag då personligen om den här typen av tjänster?

Utifrån ett ekonomiskt perspektiv ser jag definitivt fördelarna med att köpa in telefonitjänster och på så sätt spara pengar. Risken jag kan se är att det kan bli mer opersonligt när det inte är någon som arbetar i själva företaget. Man förlorar engagemanget som finns bland de egna medarbetarna. Det som är viktigt är också att de som arbetar med telefonitjänsterna har den kunskapen som krävs för att genomföra det uppdrag de har blivit ålagda. Då gäller det ju för företaget som anlitar AnswerOnline att förse dem med rätt information och eventuell utbildning för att de ska kunna fullfölja arbetsuppgiften, exempelvis om det handlar om ett kundtjänstuppdrag. Men också att AnswerOnline ser till att de anställda får tiden att lära sig det som krävs av dem. Även om många situationer är generella, som när man pratar om enklare svarstjänster, så finns det tillfällen då kunskap inom området man arbetar i är av största vikt.

Vid längre semestertider kan jag definitivt se poängen med att kunna anlita någon som tillfälligt tar hand om de kunder som hör av sig när företaget kanske har stängt under några veckor. Man vill inte tappa bort dem som har hört av sig när ingen på företaget har kunnat svara i telefon. Det är ju kundfokus att bemöta dem som ringer. Här ser jag att AnswerOnline kan vara till hjälp för många och då kanske inte kunskaperna i sig behöver vara så enorma heller. Då krävs det mest att man informerar om att företaget har semesterstängt och att man vidarebefordrar informationen till företaget så att någon kan återkomma då ruljansen drar igång igen.

Med den långa erfarenhet AnswerOnline har och att företaget verkar ha följt med i den enorma utveckling i tekniken som har skett under de 20 åren som gått, så känns det som att det är ett stabilt och pålitligt företag att anlita. Det bästa är väl förstås att själv ta kontakt med dem för att höra om de kan hjälpa just ditt företag att skräddarsy en telefonilösning och för att själv kunna skapa dig en uppfattning om AnswerOnline. Just nu har de dessutom ett supererbjudande på sin hemsida.

Alla bäckar små

Är det fler än jag som oroar sig något inför den kommande pensionen, trots att många arbetande år fortfarande kvarstår? Mitt privata pensionssparande är inte mer än 300 kronor i månaden. Samtidigt känner jag inte att jag för närvarande kan låsa upp mer pengar i den typen av sparande heller.

Min idé inför en något mer ekonomiskt tryggad framtid kom till mig en dag. Den är enkel och märks inte så mycket i plånboken faktiskt. Jag skapade ett sparkonto hos min bank där jag i en viss tid inte kan röra pengarna som står där. Detta genererar en något högre ränta. När pengarna på mina andra konton blir ojämna, efter att räkningarna är betalda eller jag har handlat något, överför jag det ojämna 10-talet kronor till mitt småsparande. Exempelvis om jag har 1 573 kronor på ett annat konto, så överför jag 73 kronor till mitt småsparande.

Det här sättet är inte ett snabbt sparande som växer massor bara genom att det finns där. Det är istället ett sparande som över tid ger resultat, utan att jag märker av det så mycket. Sakta men säkert samlar sig pengarna på hög. Jag har nog sparat i 1 till 1,5 år och har nu strax under 4 200 kronor sparade. Men, jag har ju många år på mig.

Det jag tycker är bra med mitt sparande är att jag inte har låst mig vid någon fast summa per månad, utan själv väljer när och hur mycket jag sparar. Vissa månader då pengarna tryter sparar jag ingenting alls. Vissa månader sparar jag en gång, när räkningarna är betalda. Om jag tycker att ekonomin tillåter det, händer det också att jag sparar under månadens gång en eller flera gånger.

Känner mig lite stolt över mig själv när jag ser att summan på mitt sparkonto växer och det ger trygghet också, att veta att det finns pengar där.

Tiderna förändras

I sommar har vi tänkt att vi ska bege oss på den bröllopsresa vi inte kom iväg på när vi gifte oss. Vi ska bara boka den också...

En förutsättning för att åka är ju att ha ett giltigt pass. Mitt pass gick ut för ett par år sedan och makens förra året tror jag det var. Eller om det är i år. I alla fall så var vi tvungna att skaffa ett. Tänkte att det var lika bra att skaffa ett till Modig också, utifall att.

Det första hindret var ju att ta sig dit allihop när det faktiskt var öppet. Misslyckades första gången då vi åkte dit en lördag och dom precis hade stängt. Attans! Men, häromdagen lyckades vi! Det var bara 5 nummer före oss och vi behövde faktiskt inte vänta särskilt länge. När vi kom fram så tog det inte heller lång tid. Hela processen är betydligt effektiviserad sedan jag sist skaffade pass i början av 2000-talet. Fotot tas i en maskin, man skriver på genom att skriva med en datapenna på en skrivyta och plupps så har underskriften hamnat i det blivande passet. Man får se hur det kommer att se ut redan på plats. Det är ju inte direkt några vackra foton som tas, men jag tänker att det inte är så himla många som kommer att titta på det så det spelar ju mindre roll. Sen innan vi gick så informerades vi om att passet är klart inom 4-5 arbetsdagar. What?! Så snart?!

Efter den nya upplevelsen av att införskaffa pass så kan jag inte låta bli att jämföra med min förra upplevelse för över 10 år sedan. På den tiden var processen inte datoriserad. Man fick ha med sitt eget foto, passet räckte i 10 år, man skulle mätas och sen har jag för mig att det tog minst 3 veckor innan passet var färdigt att hämtas. På grund av den upplevelsen har jag känt mig lite stressad över att jag inte har fixat passet tidigare. Det hade jag ju inte behövt vara.

Jag är imponerad av smidigheten när man skaffar pass idag. Det är helt i linje med den tekniska utvecklingen som vi har. Nästa steg är väl att inte behöva bära runt på ett pass alls, men där är vi inte än.

Införskaffandet av pass har medfört att diskussionen om vart vi ska åka har blommat upp igen. Nu lutar det åt att vi åker till Malta.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

Hittade den här boken i en av bokhyllorna på jobbet och den blev vald till nästa bokklubbsträff tillsammans med Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Så hade vi oss ett titeltema!

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken, men blev tyvärr besviken. Den fångade mig inte känslomässigt. Jag tyckte händelserna liksom räknades upp, utan större inlevelse. Det var ungefär som boken Pojken som kallades Det. En hemsk historia berättas, men den griper mig inte på grund av sättet den är skriven på. Vissa böcker får mig så engagerad att jag liksom lever med i boken. Det är detta jag gillar. Zinat Pirzadeh lyckas inte med det.

Boken handlar om Shirin som växer upp som enda dottern i en bullrig, iransk familj i Zadrabad. Sen kommer revolutionen och allt förändras. Shirin har svårt att anpassa sig till de restriktioner som sätts för kvinnor och gifts så småningom bort mot sin vilja.

Kapitlen i boken där man får läsa om Shirins uppväxt varvas med korta stycken i kursiv stil där man förstår att hon tänker rymma från sin man tillsammans med deras tvååriga dotter. Det är dom korta styckena i kursiv stil som fångar mig mest. Det hade jag velat veta mer om. Det hade Zinat kunnat utveckla. För där kommer mer känsla och mystik in. Sen tyckte jag också att det var ett abrupt slut på boken. Jag ville veta mer om vad som hände sen.

Egentligen hade jag velat rekommendera den här boken och visst går den att läsa för den är inte dålig. Men den är inte så pass bra att jag vill säga att du inte får missa att läsa den. Tyvärr.

Systrar emellan av Kristin Hannah

Ännu en bok från den härliga bokhyllan på jobbet! Den här ska jag sedan lämna vidare till en kollega som har läst en annan bok av Kristin Hannah som hon har gillat.

Boken handlar om Meghann och Claire, storasyster och lillasyster, som hade en tuff barndom med en strippande, skådespelsdrömmande mamma som tillslut fick sitt stora genombrott och då bara lämnade barnen vind för våg. Den äldre systern Meghann letar då reda på Claires pappa. När läsaren kommer in i boken är Meghann och Claire vuxna och har gått från att vara de bästa av vänner i barndomen till att vara främlingar för varandra.

Claire lever med sin dotter och sin pappa Sam på Sams camping. En camping som de driver tillsammans. Hon har enligt sin syster inte levt upp till sin potential då hon hoppade av från college och är en ensamstående mamma.

Meghann är Seattles bästa skilsmässoadvokat. Hon är cynisk och släpper aldrig in någon i sin känslovärld. Inte ens sig själv. Gemenskapen med andra människor består i stort sett av en lång radda unga, one night stands. Meg går regelbundet till en psykiatriker, men släpper inte heller in henne, utan gör som vanligt, avskärmar sig från hennes frågor och undviker att ens närma sig det som skulle kunna göra skillnad i hennes liv.

När Meg börjar inse att hon inte längre kan känna engagemang i sina klienters situation och hon nästan blir skjuten av en klients nyligen frånskilde make tar livet en oväntad vändning och Meg tappar bäringen. Samtidigt har systern Claire blivit blixtförälskad i en sjungande cowboy utan några större framtidsutsikter. Efter mindre än två veckor tillsammans beslutar sig de förälskade tu att de ska gifta sig. Meg, som blivit ofrivilligt entledigad, beger sig med ilfart till systern för att göra allt för att förhindra att systern begår sitt livs största misstag.

Men ingenting går som någon av dem tänkt sig. Boken består av glädje och sorg, konflikter, missförstånd och förståelse, inlevelse. Det är en lättläst bok som ändå fångar mig, men som kanske inte kommer att lämna några djupa spår. Tycker ändå den var värd att läsa och jag kan tänka mig att läsa mer av Kristin Hannah efter att ha läst den här boken.

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin

Boken handlar om en familj i Sydkorea där mamman, som då är gammal, inte hinner med pappan in på tåget innan dörrarna stängs. Pappan åker med nästa tåg tillbaka till stationen, men då är mamman borta. Familjen letar febrilt efter mamman. Ibland är det någon som säger att de har sett en kvinna som liknar mamman, men när de åker dit är hon inte längre kvar.

Bokens är indelad i delar som utgår från olika medlemmar i familjen och tillsammans väver historierna en bild av hur livets gång har sett ut för familjen och deras bilder av mamman skapar en sammansatt människa, ur de olika perspektiven. Det börjar med dottern, författaren, sedan är det den högt vördade äldste sonen. Efter det kommer historien ur pappans/makens perspektiv och den yngsta dotterns berättelse. Den sista delen är skriven ur mammans synvinkel. Epilogen avslutar och åter är den författande dotterns röst som boken började med.

Jag tyckte den var lite jobbig att komma in i eftersom den är skriven som att det är läsaren som är subjektet. Exempelvis från första sidan: När du skriver att din mamma är född den... Tillslut vande jag mig dock och texten flöt på. Jag tycker om hur historierna ur de olika perspektiven vävs samman och skapar en flerdimensionell bild av tidens gång, samt familjens och individernas upplevelser av mamman. Man får veta saker om henne som man verkligen inte hade förväntat sig.

Jag tycker inte riktigt att jag fick svar på alla mina frågor. Och kanske är det det som är poängen med boken, ibland får man helt enkelt inte alla svar. Men jag hade ändå gärna velat veta mer. Min inneboende nyfikenhet kanske?

Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh

Ännu en bok från bokhyllan på jobbet. Jag hittade den för flera månader sedan, tog hem den och la den i bokhyllan för senare läsning. Sen rekommenderade en kollega den till mig. Hon hade köpt den nyligen på bokrean. Genast åkte den i läsahögen som nästa läsäventyr.

Jag kan ärligt säga att jag drogs till historien redan från början. Det börjar med att man möter Victoria Jones som precis fyllt 18 år och ska lämna grupphemmet hon bott på för att ge sig ut i verkligheten. Man får reda på att Victorias mamma lämnade bort henne bara några veckor gammal och att man inte vet vem mamman är. Victoria har levt ett hårt liv i olika fosterhem och på grupphem, hon har bränt alla broar längs vägen och släpper inte någon nära, varken fysiskt eller känslomässigt. Hon är ensam och det är så hon vill ha det.

Under bokens gång varvas nutid med dåtid, den tiden då Victoria hade en möjlighet att hitta ett riktigt hem och att ha någon som älskade henne. Man får följa båda händelseförloppen parallellt.

Victorias passion är blommor och hur man genom att välja rätt blomma kan uttrycka sig utan att använda faktiska ord. Hon lever för blommorna och har ett naturligt handlag för att arbeta med dem och på det sättet får hon in nya människor i sitt liv.

Jag tycker att den här boken är bra. Utan att gå för mycket in på själva handlingen och förstöra läsupplevelsen för någon annan så vill jag bara säga att jag blev riktigt förbannad på henne när slutet närmade sig. Läser ni den kommer ni att förstå varför. Tänker man efter så är det ett riktigt bra betyg, att huvudkaraktärens agerande kan få mig så engagerad att jag blir arg. Jag ville liksom skrika till henne: "Skärp dig! Nu!" Skulle vilja veta vad som hände sen, efter att boken slutade, men så är det väl med dom flesta bra böcker som man läser.

Ett LED till bra ljussättning

Lite vitsig titel på inlägget, du fattar snart. När jag fick det här uppdraget hade jag aldrig hört talas om Ljustema. Även om jag vet att ljussättningen i ett rum, vare sig det är utomhus eller inomhus, betyder mycket för stämningen i rummet, så hade jag inte tänkt närmare på det än så. Hela grejen med lampor tycker jag faktiskt, om jag ska vara helt ärlig, är lite jobbig. Jag vill bara att de ska funka när jag trycker på knappen, sen vill jag egentligen inte ta ställning till vilken sorts lampor som gör vad och som är bra till vilka situationer. Suck, pust och stön tänker jag när en lampa här hemma slutar fungera. Vilken sort var det nu som skulle höra till den? Har vi fler såna hemma? De här nya styrkorna som lampor har sen då. Hur ska jag någonsin kunna lära om? Jag känner mig förvirrad varje gång det är dags att inhandla lampor. För att inte tala om våra spotlights i badrummet! Hur i all sin dar ska jag ha den blekaste aning om vilken typ av mojäng det är som ska upp där?! Nu vet jag. Jag kan kontakta Ljustema! Tänk, allt kan man hitta på Internet, till och med lampor. Jag som har blivit något av ett fan av att shoppa på Internet i bekvämligheten av mitt eget hem tycker att detta är toppen! Här har vi experter på ljus, som garanterat vet vilken "mojäng" vi ska ha i badrummet! Dessutom har de billig frakt! Gillar skarpt!

På Ljustemas hemsida kan man köpa färdiga armaturer för inomhus- och utomhusbruk, men också bara själva ljuskällan, allt i alla möjliga varianter. Något de pratar varmt om på Ljustemas hemsida är led spotlights. LED är miljövänligt eftersom det inte innehåller några skadliga ämnen, de är väldigt energisnåla och har en lång livslängd. Även om LED-lampor är dyrare i ett initialt skede så ska man ha tjänat in den kostnaden inom ett års tid. Detta gör att LED-lampor även är en ekonomiskt försvarbar investering. Ljustema har ansträngt sig för att hitta LED-belysning av bra kvalitet som ger ett varmt och välkomnande ljusinslag, vilket LED-belysning inte gjorde då den först kom ut på marknaden. När vi ska inhandla lampor här hemma ska jag definitivt komma ihåg den här hemsidan! Nu slipper jag våndas över att hitta ett inköpsställe som har det jag behöver när jag själv inte vet.

Syns du inte så finns du inte

I dagens samhälle syns man inte om man inte finns på Internet. Det gäller framförallt företag. Ett företag som inte har en hemsida där potentiella kunder kan läsa mer om företaget och hitta kontaktuppgifter om de vill kontakta företaget, är ett företag som förlorar kunder.

Med en make som jobbar som webbkonsult blir det ju så att jag har snappat upp det som är inne just nu. Det handlar om att ha en hemsida som är lätthanterlig för användaren. Det ska vara enkelt att lägga upp information på sidan utan att man har så mycket förkunskaper. Sidan måste också fungera oavsett vilken typ av läsare man använder; dator, mobil eller platta. Det betyder att den måste vara responsiv, anpassa sig till det format man läser sidan från. Annars stör läsaren sig på att hemsidan är svårmanövrerad. Ett väldigt populärt verktyg att arbeta med är därför Wordpress. Wordpress är ett lätthanterligt verktyg, då det inte kräver några direkta tekniska kunskaper. Användaren postar innehållet till sin hemsida via ett formulär. En annan stor fördel med Wordpress är att det finns mängder med gratis plugins så att man lätt kan utöka funktionaliteten på hemsidan, utan att behöva skriva någon kod. Det går också att få tag på massor med olika teman för utseendet på hemsidan helt gratis. Betalar man några dollar för sitt tema så går det även att få ett mer professionellt utseende på sidan för en låg kostnad.

Driver man däremot ett företag och vill ha en hemsida, men inte har de kunskaperna som krävs för att själv skapa den, är det bra att ta hjälp av någon som kan. En hemsida som inte kostar skjortan men som ändå ger ett professionellt intryck kan man få hjälp med av ett företag i Stockholm som heter Bevace.se. De skapar precis den typen av sidor som är heta just nu från en kostnad på 7 900 kronor och uppåt, beroende på vad det är kunden är ute efter. De lägger dessutom tonvikt på att hemsidan ska vara SEO-optimerad, vilket innebär att den hamnar högt upp när man googlar. Vilket i sin tur betyder att fler potentiella kunder hittar hemsidan.

Gräspojken av Christer Lundberg

Jag har börjat prata lite böcker med en kollega på jobbet. Inte sådär alltid, men lite då och då. Jag lånade ut Livet efter dig till henne och hon blev lika tagen som jag blev av den boken. Då rekommenderade hon Gräspojken till mig. Sa att den är jätterolig.

Jag var ganska skeptisk när jag lånade den. Tänkte att det inte är en bok som jag hade valt att läsa. Men är det inte det som är lite utmaningen också, att ibland läsa sådant man kanske inte själv hade valt?

Det jag var mest skeptisk till var nog det faktum att boken handlar om 12-åriga Karl Karlsson som börjar odla marijuana. Till en början var jag inte så imponerad och jag tyckte inte att den var så rolig som den utlovades vara. Men jag måste säga att Gräspojken vann över mig på sin sida. En pojke mitt i puberteten i 80-talets Sverige, vars mamma dragit till Indien för att hitta sig själv. Han börjar odla knark och får med sig pappan och lillebrorsan på tåget. Det är pubertetshumor, tonårskärlek, otroliga händelser och en massa annat. Ibland har jag suttit på tåget och bara skrattat rätt ut, eller skrockat åt händelser som gav mig bilder påminnande om värsta actionrullen.

Jag tycker egentligen fortfarande inte om knarkvinkeln, men Christer Lundberg fångar mig med sin historia, sina Svensson-karaktärer som egentligen inte alls är särskilt Svensson av sig när allt kommer omkring och sina utsökta "bad guys", som är så väl beskrivna att de blir levande för mina ögon.

Rosornas arv av Leila Meacham

Ännu ett fynd i bokhyllorna på jobbet. En riktig tegelsten som fångade mig genom texten på baksidan "en episk kärleksroman i samma tradition som Borta med vinden och Törnfåglarna". Vem kan motstå det? Inte jag.

Det tog en liten stund för mig att komma in i historien ordentligt. Och till en början bävade jag för att jag nu måste traggla mig igenom en pocketbok med liten och väldigt mycket text på 564 sidor. Men sedan kom boken igång och tragedierna staplades på varandra. Jag kunde ju inte annat än att fortsätta läsa och hoppas på att kärleken skulle hitta vägen tillslut.

Boken handlar om tre familjer från Europa som har bosatt sig i Howbutker, Texas och startat olika familjeföretag. Familjen Toliver är bomullsodlare, familjen Warwick är skogsbrukare och familjen DuMont sysslar med mode. Framförallt handlar den om en viss generation (Mary och Miles Toliver, Percy Warwick och Ollie DuMont) och hur deras liv och val i livet påverkar flera generationer framåt. Eller egentligen startar det väl vid Marys och Miles pappas testamente. Den handlar om kärlek som inte har fått blomma, om missförstånd och omständigheter som lett personerna från kärleken istället för mot den. Det handlar också om Toliverförbannelsen, som gör att det endast är en Toliverarvinge som överlever.

Jag tyckte att boken var bra. Olycklig kärlek, hjärta, smärta och sånt där, det gör ju alltid att klumpen i halsen ger sig tillkänna. Sen finns det vissa bitar i historien som jag tycker fattas. Trådar som inte leder någonstans. Där jag vill veta vad som hände sen, men inte får något svar. På det stora hela så tycker jag ändå att den var den väl värd att läsa. Jag ska nu ställa tillbaka den i bokhyllan på jobbet så att någon annan kan få leva sig in i världen Leila Meacham bygger upp.

Att vara medveten om sina matval

I höstas hade vi en halvdag på jobbet om klimatsmart mat. Jag blev inspirerad och började fundera lite mer aktivt på vad det är vi faktiskt äter här hemma. Det som chockerade mig den dagen var den enorma mängden kött som vi petar i oss varje år. Det fick mig att börja tänka mer åt det vegetariska hållet och sedan dess försöker jag tillaga en vegetarisk måltid per vecka. Det ska jag säga dig att det är inte helt enkelt när man som jag är en inbiten köttätare, som alltid har ätit kött och tänker i gamla invanda banor när en måltid ska kombineras ihop. Det lättaste är att göra pasta med en vegetarisk sås till, men det finns ju så mycket annat man kan tillaga som är vegetariskt. Där behöver jag definitivt råd och bra, enkla recept som kan hjälpa mig sätta fart på den vegetariska inspirationen till matlagning.

Jag har funderat över det här med mat från grunden också, att veta vad det är i den maten vi äter. Det finns så enormt mycket halvfabrikat till billiga priser som många människor äter. Hemma hos oss undviker vi i möjligaste mån att köpa halvfabrikat. Inga färdiga köttbullar eller fiskpinnar inhandlas hos oss. På det sättet känns det som att vi äter nyttigare, att vi tänker på det vi stoppar i oss.

Vad är det då som styr hur just vi tänker vid inköp. För min del är det flera saker som styr och påverkar mig då jag veckohandlar. Dels är det priset, såklart. Vi är en familj med tajt budget som försöker spara ihop till att köpa hus. Vissa saker vill vi dock inte snåla med. Vi köper bara svenskt kött och betalar gärna lite extra för att vi tycker det är skillnad på kvaliteten. Ta en dansk fläskfilé till exempel och tillaga den jämte en svensk fläskfilé. Vilket kött är fräschast, vilket kött är godast? Det svenska alla gånger. Visst har jag vid flera tillfällen köpt danskt kött för att det har varit billigt och tänkt att vi kan testa. Varje gång har jag blivit besviken. Nu testar jag inte längre. Sen är det ju vissa varumärken som vi föredrar framför andra. Då köper vi det vi vill ha, inte det billigaste. Men visst håller vi utkik efter erbjudanden och tittar på priserna när vi handlar. Vi måste ju få vår ekonomi att gå ihop. Sedan dagen om klimatsmart mat tittar jag även efter märkning för hållbart fiske när jag köper fisk. Vi köper mest lax, torsk och olika typer av plattfisk och då kan man ju välja dem som är märkta med MSC eller KRAV.

När jag pratar med med svärmor och hon berättar om tillredning av mat när hon var ung så inser jag ju att även om vi inte köper halvfabrikat så köper vi ändå mycket som är färdigt. Sånt som man förr i tiden själv la in, syltade, saftade, konserverade, torkade och så vidare. Jag har ju ingen koll alls på sånt, men tänker att det hade varit att gå ett steg längre i att veta vad det faktiskt är vi äter. Svärmor gjorde fantastiskt god äppelchutney i höstas av äpplen från hennes trädgård. Det är väl det som är poängen med frukt och bär i trädgården? Att ta reda på det som naturen erbjuder och njuta av det resten av året. Min ena syster är duktig på det också, hon syltar, saftar och konserverar deras bär och frukter. Hon sår egen potatis och lök med mera. Jag tycker det är härligt, men tvivlar på att jag kommer att vara den som gör det när vi någon gång i framtiden bor i hus. Jag hade inte heller vetat hur och vad jag skulle göra.

Det finns dock en sida på Internet som har svaren på massor med matfrågor, som har massor av information och bra tips. Det är MUMS Miljömat. Här finns tips och råd om förvaring av mat, hantering av mat, val av mat, information om mat med mycket mera. Här kan man söka recept både från A till Ö och efter råvara. Man kan lägga in egna recept och få en bedömning av hur bra eller dåligt receptet är hälsomässigt. Det finns färdiga veckomenyer där man kan skriva ut färdiga inköpslistor, vilket innebär minimalt eget tänkande men maximalt hälsotänk. En jättesmart grej de informerar om är Föreningen Äkta vara och deras förmedling av fallfrukt. Om man vet att man inte kan ta reda på all sin frukt så kan man vara en äppelgivare och så kommer det folk som tar reda på den frukt du själv inte hinner med att ta reda på (jag ska tipsa min svärmor om den sidan). Jag älskar såna grejer, att ta vara på det vi har. Att minska på matsvinnet i möjligaste mån. Att förbruka det vi har tillgång till, istället för att kasta. Det är klart att vi misslyckas ibland här hemma. Men oftast kan fantasin förbruka de ingredienser vi har införskaffat.

Nu blev det här inlägget väldigt svamligt, men jag skyller det på en väldigt informativ hemsida som fick igång mina tankar kring att äta hälsosamt och att vara miljö- och klimatmedveten när vi gör så. Vill du också inspireras råder jag dig att kolla in den sidan, se länken ovan.

Tråkiga kostnader

Våren närmar sig, vilket känns i luften. Ok, jag inser att vintern förmodligen inte riktigt är klara med oss för säsongen än, men jag tänker framåt. Till vår. Till sol, fågelkvitter och spirande natur. Redan syns knopparna på buskar och träd och jag längtar.

Men det finns nånting som kommer med våren som jag inte tycker är så himla roligt. Däckbyte. Varje gång hoppas jag att däcken vi redan har ska räcka en säsong till, för att köpa nya däck är enligt mig en mycket tråkig kostnad som tyvärr inte går att undvika i all evighet. I år är det samma sak. Jag hoppas verkligen att sommardäcken ska räcka i en eller ett par säsonger till, men jag vet faktiskt inte.

När det då är dags att införskaffa nya däck så vill jag ju att det ska vara smidigt. Jag vill att det ska vara däck av bra kvalitet och jag vill att det ska vara så billigt som möjligt, för det finns andra saker som jag hellre använder våra surt förvärvade kronor till än däckinköp.

En lösning är att köpa däck via Internet. På Nordendäck finns möjligheten för mig att hitta däck och fälgar för olika säsonger, med bra kvalitet och pris. Jag som inte kan nånting om bilar utan helt använder bilen som ett fortskaffningsmedel. Jag lägger ner så lite tid och pengar som möjligt på min bil och vill bara att den ska ta mig från punkt A till punkt B när jag så behagar köra den. Jag kan enkelt skriva in registreringsnumret på Nordendäcks hemsida och whops så får jag förslag på vilka däck jag kan beställa. Så enkelt och bekvämt! De har fri frakt från köp av två stycken däck och de har dessutom öppet köp i 30 dagar. Vilket är bra utifall man klantar till det och beställer fel sorts däck trots den fiffiga sökfunktionen med registreringsnumret. Om man är en däck-dummy som jag, så kan man kanske behöva mallen de har på sin sida, se bilden nedan. Då kan man undvika felbeställningar redan från början.

Nu hoppas jag ju som sagt att de sommardäcken vi har ska hålla i alla fall en säsong till, men om de inte gör det vet jag ju vart jag kan vända mig för ett prisvärt och bra däckinköp.

Inreda med tapeter

Nu är jag inte nån som ägnar alltför mycket tid åt att inreda här hemma. Jag tycker det är alltför dyrt och tidskrävande att hålla på och ändra hela tiden. Men, ibland drömmer jag mig bort till hur jag skulle kunna göra om vi hade ekonomiska förutsättningar till att förändra i hemmet utan att vi själva måste göra det. Måla om, tapetsera och så vidare. Speciellt Modigs rum funderar jag kring. Jag hade velat att han skulle få ett riktigt barnrum där man liksom känner lekglädjen bara man kliver över tröskeln. Nu finns det något som skulle kunna hjälpa till där - fototapeter. Då hade en hel vägg kunnat sätta stämningen för hela rummet och sen är det bara att ösa på med mysiga barngrejer i en massa härliga färger för att fullända känslan.

På Tapet Store kan man beställa en mängd olika fototapeter till i princip vilket rum i huset eller på kontoret som helst. De ger en levande känsla i rummet och blir en inredningsdetalj i sig. När jag går in på deras hemsida blir jag inspirerad och skulle väldigt gärna vilja ha en härlig fototapet på Modigs rum! Och kanske i vardagsrummet. Hm, och i sovrummet... Ja, man blir lätt inspirerad av alla vackra foton de har att välja på i sitt galleri.

Det jag gillar är att det är ett svenskt företag som arbetar med miljötänk hela vägen. De har alltid fri frakt och finns till hands för kunden med tips och råd för bästa tänkbara resultat. Tapeterna är av modellen easy-up non-woven och de högkvalitativa bilderna skrivs ut på latexskrivare. Man kan välja på en bild i deras stora fotogalleri, men man kan också välja att göra en fototapet med en egen bild.

Nu drömmer jag mig in i framtiden lite, till när vi har köpt ett hus. Då hade jag gärna inrett i alla fall ett rum med en härlig fototapet för att skapa rymd och känsla åt rummet. Förmodligen Modigs rum.

Tips om du vill inspireras, kolla in tapetstore.se!

Skuldfälla eller räddare i nöden

Många har väl någon gång sett programmet Lyxfällan och skakat lätt på huvudet åt personerna i programmet. Hur har de satt sig själva i de här situationerna? Och vad skulle de ha kunnat göra för att undvika att försätta sig i en sådan skuldposition att de inte på egen hand klarar av att ta sig ur den?

Idag har smslån blivit allt vanligare och det är tydligt att många av personerna på till exempel Lyxfällan har tagit just såna snabba lån för att klara av den vardagliga ekonomin. Jag har fått ett uppdrag att skriva om en sida som heter Meddelandelån och vill göra det utifrån synvinkeln om huruvida dessa typer av lån är skuldfällor eller om de är räddare i nöden. Jag vill börja med att beskriva sidan i uppdraget.

När jag går in på Meddelandelån ger sidan ett rent och enkelt intryck. Precis så som det är med smslån och internetlån. De är enkla och snabba lån som inte kräver någon säkerhet eller några borgensmän. På sidan gör de klart för kunden att det handlar om korta låneperioder och att kunden inte får ha några pågående ärenden hos Kronofogden, vilket talar till deras fördel. Att de tar ansvar för vem de lånar ut till. Att de inte vill öka på skuldbördan hos en redan skuldtyngd person. Men också såklart att de värnar om att få tillbaka det de lånar ut med det överenskomna räntepåslaget. Meddelandelån berättar klart och tydligt på sin sida vad ett lån kostar kunden och förklarar hur det fungerar med effektiv ränta. Den effektiva räntan ligger på från dryga 200% till över 2300% och lånetiderna rör sig på mellan 15-90 dagar. Alltså väldigt kortsiktiga lån på mellan 500 kr till 10 000 kr där den effektiva räntan beror på summan man lånar och återbetalningstidens längd. De har en lättförståelig förklaring över vad de olika låneorden innebär för att kunden ska få en uppfattning om vad det är för typ av lån de är på väg att ta. Meddelandelåns egen beskrivning av sig själva är:

"Meddelandelån är en av de äldsta aktörerna inom små, korta lån på den svenska marknaden. Vår filosofi är lika enkel som tydlig och går i korthet ut på att vi vill hjälpa vanliga människor klara sig genom kortvarig stram ekonomi genom att erbjuda ett litet lån med tydliga priser och ärliga villkor."

Från det jag kan utläsa på hemsidan så verkar det vara en seriös hemsida för snabba lån som är tydliga i sina villkor. De styr bort från smslån till förmån för internetlån via BankID för att öka säkerheten för kund och företagets lånerisker. De har generösa öppettider vilket gör dem tillgängliga varje dag i veckan både för att ta lån och att ta kontakt med dem. Sidan har uppgifter om telefonnummer, e-mailadress och faktisk adress till företaget bakom sidan. Det enda jag opponerar mig mot är att de har ett telefonnummer som kostar pengar per minut, plus den vanliga samtalstaxan. Vilket gör att kunden förmodligen undviker att ringa till dem utan istället förlitar sig på att mailkontakt och dylikt fungerar. Enligt mig hade det varit mer seriöst med ett vanligt telefonnummer där kunden endast betalar vanlig samtalstaxa. Men, det är bara min åsikt, att jag inte tycker att man som "bank" ska behöva tjäna pengar på sina kunder varenda minut, utan att man också bör tillhandahålla telefonservice utan bakomliggande ekonomiska motiv.

Tillbaka till vinkligen - skuldfälla eller räddare i nöden. Egentligen handlar det ju om individen. Den som behöver lånet, inte om lånegivaren. Den som behöver ett snabbt lån och inte kan vänta tills den har råd att betala vad den vill ha på egen hand behöver ta ställning till vissa saker innan den tar ett sms- eller internetlån. Det viktigaste är väl att ställa sig själv frågan Behöver jag verkligen köpa/betala det här just nu med lånade pengar? Är svaret nej, ta inget lån. Spara ihop till det, strunta i det, eller om det går, omprioritera i ekonomin så att det finns pengar. En annan viktig fråga om man nu bestämmer sig för att ett lån är nödvändigt är ju Har jag råd att betala tillbaka lånet enligt lånevillkoren? Om svaret är nej, ta inget lån. Blir ekonomin inom lånetiden för ansträngd för att klara av avbetalningarna, avstå från att låna pengar. Hitta en bättre lösning. Är svaret ja på båda frågorna, så är det ju inget problem. Då behöver man pengarna och har möjlighet att betala av lånet inom den utsatta tiden. Skuldfällan är ju aktuell om svaret på frågorna blir nej och man lånar pengar i alla fall. Är man i ett tufft ekonomiskt läge och klarar av ett kortsiktigt lån så är såklart möjligheten att ta ett enkelt och snabbt lån en räddare i nöden. Sen måste man ju som låntagare kolla upp lånegivaren ordentligt och se till att man har villkoren klara för sig innan man tar lånet. Man får ställa sig själv frågan Är det en seriös långivare?

Personligen är jag inte så förtjust i såna här kortsiktiga lån, eftersom jag tror att enkelheten i att få dem lätt kan göra att man tar fler lån än nödvändigt och så slår skuldfällan igen sina starka käftar om ens ekonomi innan man hinner reagera ordentligt över vad man håller på med. Dessutom tycker jag det är hutlöst dyrt! Men, än en gång, det är min åsikt och var och en som funderar över att ta såna här lån får ju själva ta ställning till huruvida de gillar möjligheten till kortsiktiga lån eller ej.

Udda av Sara Lövestam

Ännu en bok som jag inte kunde släppa skriven av Sara Lövestam. Jag kanske ska börja från början. Efter att ha läst I havet finns så många stora fiskar så fick jag upp ögonen för Sara Lövestam som författare. En dag när jag var på jobbet och gick förbi bokhyllan där man kan lämna och ta böcker såg jag en bok som lyste rött och där det stod Sara Lövestam med stora, vita bokstäver på ryggen. Jag tvärnitade och grabbade åt mig boken kvickast möjligt. Boken hette Udda och är Sara Lövestams debutroman. Spännande, tänkte jag!

Och ja, det var den! Spännande! Relationerna, känslorna, uttrycken, den rappa dialogen, hur allting knyts samman. Hur det som i andras ögon inte är vackert för vissa kan vara det vackraste som finns. Hur kärleken finns där man minst anar det.

Udda handlar framförallt om tre personer; Martin som alltid har känt en dragning till "ofullständiga" människokroppar, Paula som alltid har känt sig udda och därför med flit har stängt ute möjligheten till nära, mänskliga relationer, och Lelle, en mycket frispråkig lärare som talar innan hon tänker, är öppet lesbisk och har en oförmåga att befinna sig i långvariga förhållanden.

Martin och Lelle är bästa kompisar. Paula har noll och ett halvt ben och ett asymmetriskt ansikte som fångar Martin från första stund. Paula och Lelle däremot kan knappt vara i samma rum utan att komma i klinch. Genom att de tre möts tar deras liv en oförutsedd vändning som ingen av dem hade väntat sig.

Jag gillar den smarta dialogen, som är rakt på sak och inte väjer undan. Jag gillar hur relationerna knyts samman och hur vissa frågor får svar som bara läsaren vet om och andra svar inkluderar karaktärerna i boken. Det fick mig att tänka vidare. Och så gillar jag att det är en bok skriven om det som är udda och att den visar att även om man ser annorlunda ut eller har andra preferenser än de flesta så är vi alla till syvendes och sist i grund och botten bara helt vanliga människor. Och vi är vackra och härliga precis som vi är.

Att köpa likes - två synvinklar

Massor med människor har facebook, de flesta runt omkring en tycker nog jag. Är det någon, speciellt yngre, som INTE har facebook så blir i alla fall jag lite förvånad. Det är ju ett sånt lätt sätt att hålla sig uppdaterad om hur det är med människor som är eller har varit en del av ens liv. Företag har alltmer upptäckt fördelarna med att finnas på facebook för att marknadsföra sig och för att synas behöver man ha många gillare som följer ens inlägg. Antalet människor som ser ens inlägg ökar ju exponentiellt för varje gillare som like:ar eller kommenterar ett inlägg. På så sätt hittar man också fler gillare. Det svåra kan ju vara att komma igång. Hur får man sina första gillare? Speciellt utanför familjen och vänkretsen?

Ett sätt är att köpa sina likes, det vill säga betala för att få ett visst antal gillare. På så sätt kickstartar man sitt företag på facebook och får genast ett visst antal gillare till sin sida. Det går till och med att sy ihop ett gäng gillare som marknadsför företaget precis där företaget vill synas. Det här är väl bra för företagen, speciellt mindre företag som folk inte vet någonting om, kan hitta sina kunder via sådan marknadsföring, för det är ju bara i första ledet som like:arna är köpta. De som sedan gillar utifrån vad de ser i sina vänners like:ar blir ju så att säga "äkta" gillare. Det är ju dom som är mest värdefulla i längden. Jag tänker att till exempel privatpersoner som pysslar hemma och sedan startar ett företag där de säljer sin produkt kan nå ut på ett bra sätt genom att köpa likes.

Sen kan man se på det ut privatpersonens perspektiv, den som blir exponerad för marknadsföringstekniken. Är det rätt mot den? Ja, om man tänker att de får möjlighet att få nys om någonting de gillar och vill följa som de annars aldrig skulle haft en aning om. Då är det ju bra. Men kanske inte alltid. Vem som helst kan ju köpa likes. Är inte like:arna äkta så blir ju privatpersonen "lurad" till en sida, för det framgår aldrig att like:arna är köpta.

Jag tänker att man som privatperson behöver vara medveten om att alla gillare på en företagssida inte nödvändigtvis är äkta och man får vara lite kritisk till företagets facebooksida innan man gillar den. Är det verkligen en seriös och bra sida som jag vill gilla och sprida vidare?

För företag tänker jag att man får fundera över huruvida man vill kickstarta sin företagssida genom att köpa likes, eller om man vill kämpa för att få fler äkta likes. Det beror ju helt på ens situation. Det man bör vara medveten om är väl att köpta likes i sig troligtvis inte genererar ökade intäkter för företaget. Det köpta likes ger är just synlighet. Sedan i förlängningen kan det ju öka intäkterna genom att de som gillar ens sida på riktigt faktiskt blir kunder till företaget.

Livet efter dig av Jojo Moyes

En kompis rekommenderade den här boken på facebook. Lästips är ju alltid bra att få, så när det var min tur att välja bok till bokklubben hade jag införskaffat denna. Jag kan säga att jag inte blev besviken. Vi ska diskutera boken nu i januari, så det ska bli riktigt spännande att höra vad de andra tycker om den, men jag kan säga att jag älskade den! Egentligen borde jag ha skrivit om den här på bloggen direkt när jag hade läst ut den och alla känslorna liksom flödade omkring i kroppen på mig och fuktiga spår av mina tårar fortfarande syntes på mina kinder. Men, det blev inte så.

Boken handlar om Lou, en tjej från en liten, engelsk turistort som fortfarande bor hemma med sina föräldrar, vars inkomst är en viktig del för familjens ekonomiska överlevnad. På grund av att caféet där hon arbetar ska stängas ner tvingas hon söka nytt jobb. Efter några misslyckade satsningar hittar hon ett välbetalt jobb som en typ av personlig assistent till en man som heter Will.

Boken handlar också om Will. Innan Wills olycka, som lämnade honom nästan helt förlamad, var han en framgångsrik och levnadsglad man som sökte adrenalinkickar varhelst han kunde. Nu kan han inte göra någonting själv. Det här livet vill han inte leva och han avskyr alla "barnvakter" som hans mamma anställer för att "hålla honom sällskap", läs se till att han inte tar livet av sig. Därför när Louise börjar arbeta hos honom avskyr han henne med all sin förmåga.

Med tiden hittar de dock en slags medelväg där humor och att Will har roligt på Louises bekostnad får samvaron att fungera någorlunda. I alla fall under Wills bra dagar. Men nånstans händer något och de börjar betyda alltmer för varandra. Så får Louise reda på någonting som Wills familj har lovat honom att gå med på, som hon inte alls kan förlika sig med.

Jag fullkomligt älskade den här boken! Fastän jag ville att slutet skulle vara annorlunda så var det ett känslosamt slut och på något sätt en frigörelse för båda huvudpersonerna som långt ifrån lämnade mig oberörd.

Small world av Martin Suter

En bok om sjukdomen Alzheimers. Jaja, tänkte jag när jag skulle börja läsa den, det kan ju vara intressant. Boken handlar om Konrad Lang, 65 år gammal, som börjar bli alltmer glömsk kan man säga. Anledningen till glömskan och förvirringen tros till en början vara en allför hög alkoholkonsumtion.

Konrad har alltid levt under familjen Kochs beskydd, av någon outgrundlig anledning, eller man kanske kan kalla det att han har varit i beroendeställning gentemot den familjen i hela sitt liv. De har kallat på honom när de har känt för det, men sedan exkluderat honom när de kände för det. De har försörjt honom och han har låtit dem göra det, begärt det vid vissa tillfällen.

Tillslut på äldre dar möter dock Konrad kärleken och han bryter sig loss från familjen Koch. Sedan blir sjukdomen alltmer uppenbar. Konrad glömmer mer och mer och det liv han nyligen har skapat åt sig själv blir alltmer ohållbart. Än en gång kommer familjen Koch in i hans liv.

I och med att sjukdomen framskrider alltmer och alltfler av Konrads minnesbilder från barndomen dyker upp i takt med att senare händelser försvinner från hans minne så avslöjas tillslut en stor familjehemlighet som helt vänder på förhållandena.

Jag måste säga att den här boken var bra och betydligt mer spännande än vad jag hade förväntat mig. Familjehemligheten kan man ana om man läser mellan raderna, men den är väl gömd ett bra tag. Man förstår liksom inte varför familjen Koch hela tiden tar ansvar för Konrad. Det förstår egentligen endast familjens överhuvud Elvira. I slutet är familjehemligheten i princip helt uppdagad för de inblandade, förutom en liten, men viktig detalj som endast läsaren invigs i.

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk

En bok om familjerelationer kan man säga. Jag tyckte om boken, men störde mig på allt som var outtalat hela tiden. Säg nåt till varandra då, tänkte jag hela tiden. Istället föll samtalen in i invanda banor av beskyllningar och påhopp. Vilket visserligen gav en väldigt realistisk känsla till boken, det är tyvärr så som många relationer fungerar. Man reagerar på varandra i invanda mönster och beter sig som man alltid har gjort.

I relationen mellan systrarna Susanne (huvudpersonen) och Louise så tog jag definitivt Susannes parti. Jag tycker att Louise var en totalt oansvarig person som lät andra städa upp henne oreda i livet. Alla chanser till hjälp utnyttjade hon, men till egna syften för att hon visste bäst hur hon skulle vända livet på rätt köl igen och hon hade dessutom en underlig syn på vad som var bäst för sonen Jonas.

Relationen mellan Susanne och systersonen Jonas tyckte jag var intressant. Hur den växte fram och hur det kändes som att Susanne på något sätt alltid varit Jonas fasta punkt i tillvaron, när mamman Louise strulade till det i livet.

Boken har ett öppet slut där man själv kan tolka in hur man tror att det kommer att bli. Jag vet vad jag tänker, men det skriver jag inte här. Var och en får själv komma fram till det när de läst boken.