Sova middag eller inte sova middag

Modig är 2,5 år den här månaden. Tänk vad tiden har gått snabbt egentligen och ändå känns det nästan overkligt att han var så liten som han var när han föddes. Livet är så mycket i nuet med fokus på vart Modig befinner just nu, hans utveckling, allt som händer med honom, att det som har varit till stor del faller i nån sorts glömska.

En sak som jag har märkt på sistone är att det blir allt svårare att få honom att sova middag. Att han sover i en vanlig säng nuförtiden påverkar såklart, eftersom han själv kan ta sig ur den. Sen kanske det är så att han snart inte behöver sova middag längre? Jag har ingen koll på ungefär hur gamla barn är när dom slutar sova middag, men jag vet att svärmor har berättat att maken var i Modigs ålder när han slutade sova middag.

Idag tog det drygt 2 timmar innan han somnade. Då var jag tvungen att lägga mig bredvid honom och mysa för att han skulle komma till ro och ändå tog det en stund trots att jag låg där bredvid honom. Sen när han väl sover kan han sova i flera timmar, ibland upp till 3-4 timmar till och med. Nu kanske du tänker att då kommer han inte att somna på kvällen, men det brukar inte vara något större problem faktiskt.

Och nu vaknade han, så då får jag runda av här. Det blev nästan 2 timmars middagsvila idag. Slutklämmen på inlägget ska jag få till bara. Hur ska jag veta när det är dags för Modig att sluta sova middag? Finns det något tecken, eller en genomsnittlig ålder som säger nu är det dags att låta honom vara vaken hela dagen?

Det tar aldrig slut och ekvationen går inte ihop

Ibland känns det tröstlöst, det här eviga tvättandet, matlagandet, diskandet och städandet. Hur mycket man än gör så tar det aldrig slut.

Tömmer jag tvättkorgen och känner mig nöjd så ligger det utan tvekan ett nytt plagg däri inom fem minuter.

Att hitta på olika maträtter vareviga dag är inte så himla lätt. Många gånger snöar jag in på ungefär samma repertoar. Så har man äntligen ätit och vad väntar då? Jo, disken.

Sen är det städningen. När vi torkade golven senast har jag ingen aning om. Oftast hinner jag inte med mer än att dammsuga, städa av toaletten och kanske ta bort det värsta dammet. Sånt som att göra rent ugnen och luftfiltren, städa ur skåp och lådor med mycket mera, det kommer inte ens upp på listan. Men det ligger där och gnager i mig, för jag vet att det behöver göras.

Fördelningen av hushållssysslorna är inte direkt rättvist enligt mig, men frågar ni maken så tycker han säkert att vi gör ungefär lika mycket. Allt hushållsarbete som behöver göras är ytterligare en stressfaktor i livet, för det tynger mig som ett stort lass stenar på mina axlar. Jag vet att det och detta behöver göras, men jag vet inte när jag ska hitta tiden eller orken för den delen. Dagarna bara går och går.

Så här ser en vardag ut för mig på ett ungefär, för det mesta i alla fall:

• Klockan ringer 4.45, jag gör mig iordning.
• Ca klockan 5.30 väcker jag Modig. Han sitter på toaletten, dricker välling, vi kanske läser en bok, han får kläder på sig och jag borstar hans tänder (Maken lämnar Modig på dagis och Allvädershunden hos svärmor)
• Ca 6.05 - 6.40 tar jag bussen till jobbet.
• Jobbar till klockan 15.15 - 15.40 på ett ungefär.
• Hämtar Allvädershunden hos svärmor vissa dagar.
• Hämtar Modig på dagis mellan 16.00 - 16.30.
• Lagar mat, tröstar trött Modig, kanske slår igång nån maskin tvätt, dammsuger ibland.
• Maken kommer hem vid ungefär klockan 17.30 - 18.00.
• Vi äter.
• Modig får välling och görs iordning inför natten, vi läser en bok. Han somnar vid 19-tiden, förhoppningsvis.
• Antingen åker jag och tränar eller så väntar disken efter maten.
• Om jag tränar så blir det en sen kväll, för när jag kommer hem och har varvat ner så ska jag kanske äta nåt litet och duscha. Ibland går jag kvällsrundan med Allvädershunden.
• Om jag inte tränar kanske jag däckar i soffan och kollar på nåt serieavsnitt och förhoppningsvis kommer jag i säng i relativt god tid. Ibland går jag kvällsrundan med Allvädershunden.
• Sen är det nanna kudden som gäller.

För att vakna upp utvilad bör jag somna vid 21-tiden. Det händer inte tillräckligt ofta att jag somnar i tid. Ofta finns det inte en lugn och avslappnad stund på hela dagen, om jag inte skiter i alla måsten och kollar lite på tv vill säga.

Är det någon som kan berätta för mig hur jag ska hinna med allt? Jag vill ge Modig min tid, det är därför jag går upp okristligt tidigt så att jag kan hämta honom lite tidigare på dagis. Istället får han ofta roa sig själv på eftermiddagen när vi har kommit hem, medan jag står vid spisen och stressar för att hinna få fram mat på bordet inom en rimlig tid. Är det någon som får ekvationen att gå ihop? För jag får det inte. Hur lyckas ni i så fall?

Och by the way, det här inlägget har gjort att jag inte har kommit ut med Allvädershunden i tid. Så nu blir det ännu en alldeles för sen kväll för den här trötta mamman.

Julklapparna på gång!

Det finns en leksak som jag har velat köpa till Modig sedan vi var på en barnmässa för typ 1,5 år sedan! Och igår såg jag på facebook att man kan få en bra deal fram till klockan 23.00 ikväll:

Priset blev nu 399 kronor istället för 699 kronor! Nästan halverat! Jag tror att Modig kommer att älska sin present! Skönt är det också att ha kommit igång med julklappsshoppingen på allvar! Är du också sugen på en SwingCar till ditt barn? Kolla in hemsidan!

Ingen liten bebis längre

Tänk att vår älskade Modig snart är 2,5 år. Vad hände egentligen med vår lille bebis? Han är liksom inte så liten längre. För ett par veckor sedan köpte vi en storpojkssäng till honom på Blocket. Sängen Kritter från IKEA. Vi köpte även ett nytt, fullstort, mjukt och fluffigt täcke på Jysk samt det här härliga lakansetet, också från Jysk. Det fanns i både grönt och blått, så vi köpte en av var.

Jag trodde nog att det skulle bli mer problematiskt än det har varit hittills att få honom att stanna i sängen när det är dags att sova. Inte är det så att han ligger snällt i sin säng hela tiden, utan en hel del bus hinns det med. Men jag tycker ändå att det funkar förvånansvärt bra. Nu sover han kvar i sin egen säng hela natten också, utan att vakna.

Vi har också börjat öva på att gå på toaletten. Framförallt på morgonen är vi bra på att komma ihåg det. Fick en toasits av min syster som hon har haft till sina barn, som nedan, fast vår är blå. Den är superbra och sitter stadigt på toalettstolen. Man spänner liksom fast den i toaletten, se den högra bilden. Han är så duktig! Visst blir det lite spill och så, för den där snoppen vill inte alltid kissa neråt i toaletten, och ibland stänker det ut liksom under toalettringen som vi har. Men, det är ju bara att torka upp. Vi brukar hurra och göra high fives när han gör nåt i toaletten och sen får han spola. Ofta på morgonen sitter han ganska länge på toaletten. Då får han välling och vi läser en bok samtidigt.

Muggar med lock vill han inte alls använda längre. Nu är det bara vanliga glas som gäller. Svärmor hittade glas i plast på Lagerhaus som ser precis ut som vanliga glas. Sex stycken sådana har vi och dom kostar endast 19 kronor styck.

Idag var vi till Pildammsparken och matade änderna. Det tycker Modig är skojigt! Sen fikade vi med kanelbulle (det är ju ändå kanelbullens dag) och mineralvatten och Modig lekte med den här roliga fontänen där man kan få vattnet att forsa fram genom att lyfta upp metallportarna.

Det häftigaste med att vara mamma, det är nog att på så nära håll få bevittna de där utvecklingsstegen i barnets liv. Som när man ser att leken har ett syfte, en riktning. Modig har till exempel börjat gilla att leka med gubbar, som går och pratar och så. Hans motorik har utvecklats och han älskar att hoppa från allt som går att hoppa från. Han har upptäckt ordet nej och dess makt. Just nu är det nej och Modig vill inte till det mesta. Han ska minsann inte säga hejdå och vinka och han vill inte kramas hejdå heller. Språkmässigt är det än så länge rätt så svårt att förstå det där med mig och dig och vem som säger vad om vem.

Hans olika stadier i tillvaron som han går igenom blir så tydliga och det är underbart att få möjligheten att vara med och uppleva! Jag måste säga att jag är lyckligt lottad som får vara Modigs mamma och jag tänker ibland när jag ser andra pojkar som är lite äldre, eller i tonåren, att jag undrar hur Modig kommer att vara när han är så gammal? Hur kommer han att se ut? Kommer han att vara snäll? Kommer han att ha kompisar? Kommer han att må bra? Och jag hoppas att jag om några år kan svara ja på dom frågorna.