Jobb, jobb, jobb

Ja, nu närmar det sig med stormsteg. I januari återgår jag till mitt arbete och maken stannar hemma med Modig i 8 månader tills det är dags för dagis och grejer. Tycker INTE att det är särskilt roligt och lockande att börja arbeta igen. Vill ju bara vara hemma med min lille älskling! Häromdagen förberedde jag mitt schema för de första veckornas jobb och idag kom jag på mig själv med att tänka på jobbet, på vad jag ska göra när jag kommer tillbaka, hur jag ska planera våren. Inte bra, det hindrar mig från att njuta av min sista tid som föräldraledig.

Oregelbundna tider, here I come. Vill inte längre arbeta kvällar, nätter, helger. Men eftersom jag trivs med mitt arbete och mina kollegor har jag under föräldraledigheten velat fram och tillbaka huruvida jag skulle söka nytt jobb. Beslutet är fattat nu. Vill verkligen inte vara borta från min familj såna tider på dygnet. Så därför söker jag nytt jobb, på dagtid. Sökte fyra stycken idag och har sökt fyra stycken tidigare. Jag tvivlar dock på att jag kommer att kunna hitta nåt nytt jobb innan januari, utan räknar med att återgå till mitt gamla jobb till att börja med. Kommer dock att försöka fortsätta söka. Man ska ju inte ge upp även om konkurrensen är hård. Häromdagen ringde jag angående ett jobb jag hade sökt för att kolla så att de fått in min ansökan ordentligt. 300 st hade sökt det jobbet. Vad är oddsen att lilla jag får det?

Känner att jag deppar ner mig lite i det här och märker att jag inte riktigt tror på mig själv och min awesomeness. Måste hitta tillbaka till mitt yrkesmässiga självförtroende. Under tiden. Söka, söka, söka...

Som hund och katt

Mr D och Mr T visar här att det spelar ingen roll vem man är eller var man kommer ifrån. Kärlek och vänskap övervinner allt!

Rayman Origins

Till makens stora glädje så har jag äntligen hittat ett spel till vår X-box som jag tycker är kul och som jag faktiskt klarar av!

Ok, jag tar det från början. Maken: data- och tvspelsnörden som har spelat sedan unga barnsben och hajar grejen. Jag: spelade Super Mario Bros (vet inte vilken version) på Nintendo hos nån kompis när jag var liten och ägde faktiskt ett Donkey Kong som jag spelade på ibland. Hm, vi spelar i lite olika ligor jag och mannen min.

Jag har testat lite olika spel med mannen. Halo till exempel. Fattade ingenting. Sprang omkring och var helt vilse, sprang in i väggen, sköt upp i taket, tappade bort min medspelare (maken) med mera. Det var ingen vacker syn och jag blev frustrerad och irriterad av att jag ingenting fattade. Så då bytte vi till Lego Batman. Blev inte bättre, ok jag kunde göra lite få saker, men jag tyckte inte att det var kul för det gick rent ut sagt kasst för mig.

Vi började diskutera tv-spelandet och jag mindes tillbaka till den gamla goda tiden och att jag gillade att spela Super Mario Bros. Plattformsspel! Lösningen på problemet! Man kan bara gå åt två håll, höger eller vänster. Så när jag överraskningsshoppade spel till maken frågade jag i butiken om det fanns några bra plattformsspel nuförtiden och killen tipsade mig om Rayman Origins. Köpte det inte då, men efter många tankar och diskussioner om huruvida vi skulle satsa på det spelet (det handlar ju bara om att vi ska kunna spela nånting tillsammans egentligen, annars får maken alltid spela själv), så beställde vi det på CDON och till ett nedsatt pris dessutom.

Så kom spelet. Vi testade. Så himla roligt det var! Jag levde mig in i det och klarade mig faktiskt hyfsat bra. Dessutom är karaktärerna så sjukt söta! Jag var det stora, tjocka, blå monstret och maken var fågeln.

Så till alla er tv-spelsnördar som lever tillsammans med nån som inte har spelat tv-spel sedan Super Mario Bros på 80-talet, köp det här spelet! Det är en hit!

Vilken dag

Dagen började tidigt. Jag kom igång före klockan 8 med tvätt och den dagliga dammsugningen. Tänkte nu ska den där tvättkorgen tömmas minsann! Och sängen ska bäddas ren och handdukarna tvättas! Så i eftermiddags strax efter att jag hade stoppat in den sista tvätten i maskinen gick jag förbi sovrummet och tittade till Modig som nyss hade somnat i vår renbäddade säng. Han var vaken igen. Jag tog nåt steg närmare och ser hur det bara bubblar upp kräk ur hans mun! Skyndar fram och vänder honom på sidan så att han inte kvävs av alla spyor som väller fram. Han är täckt i kräks, i sängen är en stor pöl med kräk och min hand och arm splattas ner när jag håller honom. Blir helt darrig, det är hur mycket kräk som helst och det känns som om det bara kommer mer och mer.

Vid 5 tillfällen har han förut kräkts i stora mängder. I vanliga fall är han ingen kräkunge, därför reagerar jag när det väl händer och så kraftigt också. Frågade om det på BVC när jag var där i förra veckan. Det finns liksom inget mönster i kräkningarna heller. Då sa dom bland annat att det var viktigt att se till så att han får i sig vätska när han har kräkts. Därför ammade jag honom efter att han fått av sig alla nedkräkta kläder och fått på sig en pyjamas. Det kom upp efter en liten stund. Blev nog för mycket för nära inpå. En stund senare kom det galla också, då fanns det inte längre något kvar i magen.

Sjukvårdsupplysningen sa att vi skulle avvakta, så det har vi gjort. Han har inte kräkts nåt mer. Vi gav honom lite, lite vatten i taget först och sen fick han amma, fast bara litegrann ca 1 gång per timme, sen en gång i halvtimmen. Strax innan han somnade (senare än vanligt) fick han amma ett par omgångar lite längre stund så att han skulle klara sig över natten, för han var hungrig då, det märktes.

Under kvällen hade jag uppsikt över Modig samtidigt som jag tvättade 4 maskiner till. Täcket, madrasskyddet, lakanen, kläderna. Det blev 14 timmar med tvätten idag, suck...

Nu hoppas jag bara att han fortsätter att må bättre, för usch vad jobbigt det är när han mår dåligt! Jag känner mig så hjälplös och orolig och som vanligt rusar tankarna iväg med mig till det värsta stället och jag förstorar upp allt och inbillar mig saker. Som tur var är min man inte samma typ av oroare som jag. Han menade på att barn blir sjuka och kan bli jättesjuka, så är det. Kort och koncist, inte särskilt oroad. Han får ner mig på jorden ibland när oron tar överhanden. Tack och lov.

Tips till köket

För flera år sedan gjorde jag och maken (då sambon) två inköp till köksutrustningen som vi verkligen inte har ångrat sedan dess! Vi köpte en stekpanna och en traktörpanna ur Jamie Olivers serie hos Tefal. Fortfarande, ca 3-4 år senare fungerar de utmärkt och har inte en enda skråma trots att de är välanvända. Jag har inte testat något annat stekdon som ens kommer i närheten av kvaliteten på dessa produkter och jag är supernöjd! Skulle jag investera i fler stekdon så skulle jag absolut vilja hålla mig till samma märke! Snygga är de också, med en liten röd prick som talar om när pannan är varm! Ville bara säga det.

Valpfrossa

I helgen var vi iväg och hälsade på 5 st fantastiska, små rottweilervalpar som var 9 veckor gamla! Jag älskar valpar! Dom är så söta, mjuka och dom luktar så gott! Fast den här gången hade jag svårt att njuta av det så som jag brukade göra förr. Den här gången var ju Modig med och valpar har en tendens att vilja gnaga på saker. Modigs viftande fötter var goda att ge sig på och ibland var det inte bara en valp åt gången utan två, tre stycken och jag fick liksom freda honom från dem så gott det gick. Ibland fick maken ta över Modig och då kunde jag njuta lite mer. Var dock hela tiden medveten om hur Modig hade det med valp-attackerna. Tillslut var alla valparna trötta efter allt ståhej och bus och somnade en efter en. Då kunde jag slappna av lite mer och stryka på den lille godingen som vilade i mitt knä.

 

 

Städtanten

Först och främst vill jag säga: Jag HATAR att städa! Det är så urbota tråkigt så det finns inte. Dammsugning är väl det värsta. Men så har jag ju lille Modig här hemma, som behöver kunna vara på golvet och öva så att han så småningom kanske kan börja krypa och så. Med både hund och katt blir det massor med hundhår och kattsand överallt på golvet och där vill man ju inte lägga ner sitt lille hjärtegryn. Därför har jag nu börjat dammsuga i princip varje dag. Det behövs också ska jag säga dig. Helt otroligt hur mycket det blir på bara en dag faktiskt! Men inte hade jag kunnat tänka mig att jag någonsin skulle göra det, dammsuga varje dag! Förvånar mig själv.

Det bästa av allt av Rona Jaffe

Har äntligen läst ut månadens bokklubbsbok. En bok om unga kvinnor på 50-talet, skriven på 50-talet. Det var faktiskt det som var hela grejen med boken, att så att säga få en autentisk bild av hur livet faktiskt såg ut för kvinnor på den tiden. Jag blev dock besviken och hade väntat mig mer. Hade den varit skriven idag hade jag inte direkt tyckt att den var värd min tid.

Det jag förvånades över var den enorma mängd alkohol som folk hällde i sig! Var det verkligen så? Var och varannan dag söps det efter jobbet. Inga lätta drycker heller, utan starksprit, för det mesta whisky. Sen såklart, med dagens rökförbud på allmänna platser och rökningen som generellt har minskat (känns det som i alla fall) så blossas det ju hejvilt till höger och vänster. Livet för en ung kvinna i 50-talets USA verkar i princip ha gått ut på att gifta sig. För giftermålet gav man upp alla egna ambitioner och ägnade sig helt åt sin man och sin familj. Kvinnorna var naiva och trodde att männen de hade en längre relation med ämnade gifta sig med dem och de var blåögda för alla insinuationer om motsatsen.

På bokklubben diskuterades det en avsaknad av djup i boken. Vi hade velat läsa mer om relationerna, att de skulle utforskas ordentligt. Jag tänker att kanske är det ett modernt sätt att se på boken. Idag ska alla relationer vändas och vridas. Jag tror att vi tänker på ett annat sätt kanske? Boken som var en sån succé då den publicerades kanske ger en bra bild av hur tankegångarna gick på den tiden? Inte vet jag, jag svamlar.

Det som var hemskt att läsa om var hur männen bara tog för sig. Tafsade på kvinnor och hade sig hur som helst. Ingen sa nånting, kvinnorna hade bara att utstå och hålla tyst verkar det som. Totalt maktlösa gentemot männen i arbetslivets högre positioner. Usch! Tyckte inte om slutet heller. Men kanske ger det en bild av att vi män och kvinnor faktiskt har väldigt svårt att förstå varandra och varför vi gör som vi gör. Jag tycker också det visar mannens brist på äkta engagemang trots att de bedyrat sin kärlek till kvinnan ifråga. Det beskriver männen som utnyttjare och kvinnan som offer.

Äntligen

Efter många om och men somnade Modig äntligen i soffan. Vågar knappt röra mig, utifall att jag väcker honom. Han har svårt att sova på dagarna nuförtiden och sover oftast bara korta stunder när han väl somnar. Nu när amningen har minskats ner också så har han ju dessutom blivit lite förkyld och behöver verkligen sin sömn.

Varning för barn-mässan

En sån här cool SwingCar vill jag att Modig ska få!

I helgen var vi på en mässa som hette Varning för barn. Den hade fokus på barn från 0-6 år. Fick nys om den på facebook och noterade det i min kalender så att jag skulle komma ihåg det. Åkte dit på lördagen med Modig, maken och svärmor. Hade stora förväntningar! Blev lite besviken först när vi kom dit, för det var mycket mindre än vad jag hade förväntat mig. Sen visade det sig ändå vara en bra mässa tycker jag och vi var där ganska länge.

Det allra bästa med mässan för mig var den korta men koncisa föreläsningen som en ambulanssjuksköterska höll om hur man ska hantera ett barn som har satt nånting i halsen. Har själv funderat mycket över det och det hon visade var väldigt lärorikt. Inget mer dunkande i ryggen här inte, nej nej! Sen är det såklart alltid roligt med tävlingar och gratisgrejer som man kan få testa. Mina favoriter på mässan var tävlingen där man kunde vinna en SwingCar och pappahörnan där man fick prova HIPPs fruktpuréer gratis.

Hade Modig varit lite äldre så att han hade kunnat springa runt och leka själv så hade det nog varit ändå bättre, för de hade flera roliga grejer för lite större barn. Men sen var det mycket som egentligen inte hade så mycket med barnen att göra, utan det var mer riktat till föräldrarna. Typ en stressad förälder med lite tid för matlagning, lite matprodukter som kan göra matlagningen enklare, snabbare (jag är inte imponerad, för det är så lätt att göra själv för en billigare penning) och företag där man kan beställa hem matkassar med färdiga recept (lite väl dyrt för oss i nuläget åtminstone). Sen var det såklart en hel den klädesmärken för barn och så, samt organisationer som arbetar för eller med barn. Vi pratade även med försäkringsbolaget. Dom ska höra av sig så vi kan titta igenom våra försäkringsbehov. Just nu har vi allt utspritt lite här och där.

Jag är glad att vi gick till mässan, även om jag tyckte att inträdet på 120 kr var lite väl dyrt med tanke på hur lite där var. Kommer nog att försöka gå igen nästa år också. Hoppas på att den är lite större då.

Barnmat - köpa eller inte?

Modig är nu 6,5 månad ungefär och ska ha mer och mer mat i takt med att amningen så smått avtar. Såklart ställer jag mig samma fråga som säkert alla andra mammor gör. Ska jag köpa barnmat eller göra egen. Mitt svar till mig själv har varit självklart hela tiden. Jag ska jag göra egen mat! Så det har jag gjort. Jag tycker inte att det är svårt och det tar inte så himla mycket tid. Det är bara att koka lite grejer i en kastrull tills det är mjukt och sen grabba stavmixern i högsta hugg. Snipp snapp snut så kom det puré ut! Det svåra är snarare att variera, tycker jag. Ibland blir det liksom idétorka och så kanske vi inte har så mycket olika grejer hemma heller.

Kommer ihåg innan Modig föddes att en fråga ställdes på facebook om huruvida man skulle använda färska grönsaker eller ej när man gör egna puréer. Jag svarade att jag nog allra helst skulle använda färska råvaror. Jag har dock upptäckt att frysta grönsaker, såsom ärtor, majs och broccoli är mycket enkla att använda från frysen. Det har vi ju hemma hela tiden också.

Vår nya stavmixer.
Kostade 399 kr på MediaMarkt.

Det svåra med att få in rutiner på att ge matmål är när man är iväg nånstans. Amningen är så himla lätt att ta till. Snabbt, enkelt, inget kladd. Då har jag funderat på det här med köpt mat. Har ju fått en massa rabattkuponger på sånt, så jag tänkte att det ju kan vara lätt att ha med när man är iväg på nåt. Testade en burk från Semper i förra veckan. Nån couscous med kyckling. Maten jag gör själv är ju god. Nu var inte den köpta maten direkt äcklig, men det var ju ingen smaksensation heller, den smakade mest tomat. Det var som att äta skolmat igen...

När jag och Modig var bortresta några dagar häromveckan hade jag för lite grötpulver med mig. Köpte då en burk med grötpuré från Semper. Den klarade jag dock inte av att ge till Modig! Den stank, på riktigt! Usch! Och smakade fruktansvärt! Nej, den kommer jag INTE att köpa igen. Slängde bort hela burken. Om det vanliga pulvret är slut nån gång blir det vanlig, mixad havregrynsgröt istället. Mycket godare.

Då gillar jag såna smoothies för barn bättre. Lätt att använda och de smakar inte illa. Mitt motto är att det jag stoppar i Modig ska jag inte ha nåt emot att stoppa i mig själv heller. Tycker det är en ganska bra policy för hans mat. Ibland kommer jag nog att använda mig av färdigmat, speciellt fruktpuréer och sånt. Men jag kommer framförallt att satsa på att göra så mycket som möjligt själv. Nu när vi har köpt en mer välfungerande stavmixer är det dessutom ändå roligare!

Nattamning uppdatering

Nu har det ju gått lite tid sedan vi började öva på att inte längre amma på natten. Modig vaknar fortfarande 2 gånger, men är relativt lätt att få att somna om. Oftast räcker det med att jag sträcker in min hand mellan spjälorna i hans säng och håller hans hand. Ibland måste jag även stoppa om honom lite. Jag ser fram emot när han sover hela natten utan att vakna förrän morgonamningen! Som det är nu morgonammar han ca kl 5.30. Det tycker jag är helt ok. Sen somnar vi om igen en stund. Mysigt!

Det ena bröstet har fattat grejen med att det inte längre töms under natten, men det andra bröstet fylls på rejält oavsett. Det är Modigs favoritsida som krånglar och inte vill minska sin mjölkproduktion. Men, det fattar väl galoppen förr eller senare antar jag. Har inte fått några problem med det i alla fall, såsom mjölkstockning och så, vilket är skönt att slippa.