Amning natt 7

Igår kväll somnade Modig tidigt och vaknade inte igen förrän drygt 9,5 timme senare, dvs strax efter kl 4 på morgonen. Då var mina bröst mjölkstinna och behövde tömmas, så jag beslöt mig för att en tidig morgonamning var ok. Nu är Modig tillbaka i spjälsängen igen och vi planerar att sova lite till innan vi tar tag i den nya dagen.

Amning natt 6

Ligger och hoppas på att Modig ska vakna. Kl är halv 7 och han har inte ammat sedan kl 20 igår kväll. Han vaknade mitt i natten, men var lätt att få att somna om igen. Mitt vänstra bröst är stenhårt och ömmar nu. Det är nog det som har väckt mig. Ska jag väcka honom för att tömma bröstet? Samtidigt vill jag ju låta honom sova tills han vaknar. Dilemma...

Amning natt 5

Ok, uppdatering från gårdagens inlägg. Nu hade vi kommit till natt nr 5. Modig vaknade vid 22-tiden och ammade endast på en sida. Sen gick det inte att få honom att tömma på andra sidan, för han bara somnade och var helt borta, så trött var han. Blev lite orolig för ömmande bröst, men det gick bra. Han vaknade som vanligt på natten, fast den här gången vid 3 tillfällen mellan kl 3 och 4. Det gick dock ganska lätt att lugna honom igen. Första gången tog det kanske 5 minuter. De andra gångerna gick det fortare. Morgonamningen blev strax före kl 6 då han vaknade igen och fick komma till vår säng.

En tanke kring natten till idag och natten till igår och sömn under dagen. Läste i Vi Föräldrar tror jag det var, att ju bättre barnen sover på dagen, desto bättre sover de på natten. Inför natt 4 (då han sov 7 timmar i sträck) sov Modig två längre pass under dagen, vilket är riktigt bra. Inför natt nr 5, alltså igår, sov han också vid två tillfällen, men sömnen var mycket kortare båda gångerna. Bra dagsömn verkar alltså förebåda god nattsömn, precis som dom skrev. Bra att veta.

Amning på natten

Modig är ju en väldigt matglad liten filur. Redan från början ammade han mycket och ofta, men på natten var det glesare mellan amningarna. Det tyckte jag var mycket skönt! Fick ju sova mer än många andra enligt vad jag förstod på vad folk berättade runtomkring mig. Han ammade sen kväll, natt och tidig morgon. När han var ca 4,5 månad gammal började vi lite smått med smakprover. Han gillade allt han fick smaka. Också skönt. De senaste två dagarna har jag lyckats få till att ge honom mat 3 gånger per dag, plus amning förstås. Tanken är nu att så sakteliga övergå från amning till mat, mat, mat.

I fredags besökte vi BVC. Då frågade jag om nattamningen. För Modig ammar nämligen fortfarande lika ofta som innan. Vår goa sköterska gav mig tips om hur jag skulle kunna göra för att få Modig att sova längre perioder på natten och informerade mig om att han är så pass gammal nu att han inte behöver ammas på natten. Han får i sig tillräckligt ändå. Vilket jag kan tänka mig såsom han växer och frodas (vi har redan börjat använda storlek 80 och har fått rensa ut lite i storlek 74 och han är 6 månader). Så sedan i fredags har vi börjat öva. Jag har börjat med att försöka eliminera amningen mitt i natten. Så här har det gått hittills:

1. Första natten vaknade han vid 2.30 och var ledsen. Jag lyckades efter en stund att lugna honom med nappen och genom att han höll i mitt finger. Vid 5.30 vaknade han igen och jag lyfte över honom till mig för en morgonamning.
2. Andra natten vaknade han inte för den sena kvällsamningen utan sov till ca 3-tiden. Vid det laget var mina bröst fulla av mjölk och ömmade. Beslutade mig för att amma för att undvika en eventuell mjölkstockning. Det gäller att planera även för den biten. Men, istället för att amma liggandes i sängen och somna där, satt jag på sängkanten och ammade honom. Sedan la jag ner honom i spjälsängen igen. Han vaknade igen ca 7.30 och fick komma till mig och morgonammas.
3. Tredje natten. Han vaknade som vanligt mellan 2-3 på natten. Försökte återupprepa första nattens bravad. Ingenting fungerade. Han skrek. Jag försökte sjunga sånt som han gillar att jag sjunger, i lägre volym. Icke. Jag försökte bära honom vaggande i lägenheten. Icke. Maken vaknade till och med, vilket inte brukar hända. Det tog över en timme. Tillslut valde jag att ha honom i sängen hos mig så att han fick närheten, men han fick inte amma. Efter en stunds skrikande somnade han äntligen! Pust...
4. Fjärde natten. Modig vaknade redan vid 22-tiden och blev ammad. Nästa gång han vaknade var ca kl 5 på morgonen! 7 timmars ostörd sömn!!! Yeay!
5. Femte natten, ja det är ju inatt. Det blir spännande att se hur den artar sig!

Jag har ju varit lite nattlat kan man säga. Det har varit enkelt att få honom att somna om vid bröstet. Amningen har varit en tröst för honom. Men, det gör ju också mig oumbärlig, vilket inte är bra i längden. Hans pappa och eventuella barnvakter måste ju också kunna lugna honom om han vaknar och är ledsen. Dessutom börjar jag jobba i januari och då behöver jag ju min sömn för att orka upp på morgonen. Vi kommer helt enkelt att kämpa på här hemma!

Tänka om

Igår var dagen jag hade bävat för, första gången jag skulle lämna Modig. Jag hade sån separationsångest. När jag skulle bege mig till bokklubben kändes det inte helt ok, men maken lugnade mig och jag gav mig av. Jag hade koll på mobilen under kvällen, men tycker ändå att jag klarade det hela förvånansvärt bra. Sen när jag kom hem fick jag reda på att Modig inte hade klarat det särskilt bra alls, utan skrikit hela kvällen, förutom de 2 timmarna då maken tog två promenader med honom och han somnade. När jag kom hem sov han fortfarande i vagnen. Då hade jag varit borta i ca 4,5 timme.

Nånting måste vi göra och det snabbt, för om 2,5 månad börjar jag jobba och då ska maken vara hemma själv med Modig hela dagarna. Maken och Modig måste definitivt få mer egentid tillsammans, så att Modig vänjer sig vid att pappa också tröstar och nattar. Jag måste sluta amma honom ända tills han somnar. Han måste kunna somna av sig själv, utan mig och mina bröst. Funderar även på att så smått vänja honom av med att amma på natten. Hur nu det ska gå till?

Om en vecka blir Modig 6 månader gammal. Då kommer vi in i en ny matfas då mat så smått ska ersätta amning, för att tillslut helt ta bort behovet av amningen. Jag vill inte stressa fram det, men jag känner mig ändå väldigt stressad över att det finns en deadline för när det här ska vara avklarat. Modig måste klara sig utan amning och mamma i januari då jag återvänder till jobbet. Då är han drygt 8,5 månad.

Alla goda råd mottages! Jag känner mig något desperat!

Sommarhuset av Anna Fredriksson

Sträckläste boken igår kväll till nattningen av Modig och sedan till några koppar masala chai te med mjölk, för idag är det dag att träffa bokklubben och diskutera. Hade endast börjat läsa den, kommit kanske 50 sidor in i boken eller nåt sånt, men det var ingen jobbig bok att sträckläsa för jag tyckte om den och ville veta vad som skulle hända. Dock var jag många gånger frustrerad över huvudpersonen Evas oförmåga att säga ifrån och ta tag i saker. Hon låter sig många gånger bara köras över och tycker att hennes tystnad är protest nog. Nej, säger jag!

Ok, ni kanske vill ha lite info om vad boken handlar om också. En mamma har dött och efterlämnat tre vuxna barn och ett sommarhus i Stockholms skärgård. Den äldsta dottern Eva har alltid funnits där för mamman, hjälpt henne, tagit hand om henne. Småsyskonen Anders och Maja har haft fullt upp med att leva sina egna liv och inte engagerat sig i sin mamma. Naturligtvis är sommarhuset värt en hel hög med pengar nu och de yngre syskonen har bestämt att det ska säljas, men det vill inte Eva som har bott där varje sommar tillsammans med mamman.

Till en början verkar historien ganska okomplicerad. Jag tyckte illa om hur syskonen uppför sig mot Eva, de var som bulldozrar. Eva flyr jobbet och beger sig ut till sommarhuset för att spendera sommaren där och försöka komma på ett sätt att undvika en försäljning av sommarhuset hon älskar och där hon har så många minnen av mamman. Men, strax efter flykten till skärgården dyker Anders med fru och tre barn samt Maja med nya pojkvännen upp. Den lugna sommaren med alla minnen av mamman är som bortblåst och speciellt Maja börjar styra och ställa med allt inför visning och senare försäljning av sommarhuset.

I allt det som händer får man som läsare veta mer och mer om Evas relation till sin mamma, mammans död, samt syskonrelationerna förr och nu. Man får en inblick i en förändring syskonen emellan. Jag som gillar att läsa om relationer blir djupt engagerad. Som mittensyster i en syskonskara på fem systrar finns det ett citat i början av boken som jag gillar starkt: "Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med. /... / Vad du än gör finns dom kvar." Kanske gillar jag det för att jag älskar alla mina systrar och har en bra relation till dem. Eva däremot har inte det, men första delen av citatet återkommer senare i boken och då har hennes sinnesstämning gentemot syskonen förändrats.

Separationsångest

Just nu pågår det en mental förberedelse. Häromdagen togs beslutet. Min hjärna processar fortfarande och mitt hjärta nästan brister vid tanken. Imorgon är det dags...

För vadå säger du kanske? Jo, imorgon ska jag för första gången lämna Modig en hel kväll. Jag ska på bokklubb kl 19, åker hemifrån 18.30. Modig ska vara hemma med sin pappa. Planen är att jag ska mata Modig ca kl 18. Han brukar börja bli trött runt den tiden och då kanske han förhoppningsvis kan somna. Om behov uppstår när jag är borta (brukar komma dem runt 23-tiden) har maken ett hemligt vapen. Välling! Modig provade det förra veckan och älskade det! Sträckte sig efter flaskan och ville hålla själv.

Det är inte det att jag misstror min mans kapacitet att ta hand om vårt barn eller att jag tror att Modig kommer att må dåligt av att jag är borta. Det handlar helt och hållet om mig och mina behov. Jag vill ha honom nära, jag vill se allt som händer honom. Pussa på hans hjässa, se hans härliga leende, snusa honom i nacken när han har somnat och sjunga för honom när han är lite ledsen.

Imorgon är liksom uppstarten till att kunna lämna honom till en barnvakt. Tanken är att vi faktiskt ska gå på bio i vecka 43 med ett annat par och att farmor då ska passa vår lille guldklimp. Det känns ju också superläskigt, även om jag vet att farmor tar hur bra hand om honom som helst och dessutom har jobbat med barn i större delen av sitt arbetsliv. Han gillar sin farmor och blir alltid glad när han ser henne, till och med när han ser henne på bild.

Den här separationsångesten bådar inte gott inför min återgång till arbetslivet i januari...

A Woman in Berlin av Anonymous

Nu har jag äntligen kommit mig för att läsa ut boken som jag väntade så spänt på. Och den var bra! Obehaglig på sina ställen när man tänker på att det är en dagbok och att människor kan göra så mot varandra i verkligheten. Men verkligheten kan vara hård, kall och bister, speciellt i svåra tider som den boken beskriver.

Dagboken är skriven från den 20 april till den 22 juni 1945. Den handlar om en kvinnas upplevelser. Det är en historia, en vinkling på hur det var i Berlin när kriget kom dit. Man får följa den här kvinnan genom bombningar och skyddsrum, när ryssarna kom och fram till när hennes käresta har återvänt från kriget.

När boken tog slut tänkte jag sen då? Jag vill veta mer och jag vill veta vem författaren är, hur hon såg ut. Slutet kändes hjärtskärande på något sätt för författaren kändes så uppgiven i det där sista kapitlet, när hon tidigare hela tiden har sett framåt på något sätt, trots allt det svåra runtomkring henne. Mannen, som hon har älskat innan kriget, kommer hem, men kvar finns inte kärleken. Han föraktar henne och de andra kvinnorna för deras upplevelser, det de har gått igenom, sättet de har förändrats på och som läsare får vi aldrig veta om de fann vägen tillbaka till varandra, eller om det kriget gjorde med dem för alltid bröt deras kärlek till varandra. Fast jag tror snarare på det senare. Hur ska man kunna älska en människa som inte kan eller vill ta till sig det man har varit med om, i det här fallet det hon hade utsatts för. Så hemskt att behöva stänga dörren om allt när männen kommer hem, för att de "inte vill höra" om vad som hänt. Det måste ha varit många kvinnor som led efter detta.

A Woman in Berlin är en bok jag varmt rekommenderar. Den visar vad vanliga människor kunde råka ut för. De människor man egentligen inte talar så mycket om i samband med andra världskriget.