Och under ca 7-8 av dom timmarna har jag ett behov av att sova för att kunna ta mig an den nya dagen med friska tag. Kvar blir endast 16-17 timmar - det räcker inte till! Vad ska jag göra när jag vill mer än dygnets timmar kan klara av? Hur länge orkar jag hålla igång trots ett fullspäckat schema?! Man tror alltid att "jag klarar det, jag är inte en sån där som går in i väggen". Människor i omgivningen har gjort det, men själv är man väl stark? Klarar vad som helst? Det trodde antagligen dom också innan den där väggen bara dök upp från ingenstans.
Tänk att kollisionen med väggen kan påverka en person så till den grad att all ork försvinner och man blir ett gråtande litet skal av den person man var innan. Jag har varit nära ett par gånger, men nära skjuter ingen hare som man säger. Kanske, eller antagligen, borde jag ha lyssnat på signalerna och numera tänka mig för lite mer. Men alla måsten finns kvar och har man klarat av ett måste så finns plötsligt fyra nya måsten som alla är av yttersta vikt. Dom saker som jag "vill" eller av hälsomässiga skäl "borde" är absolut inga måsten och gallras effektivt bort vid den oundvikliga prioriteringsprocessen som har blivit en viktig del i maskineriet jag kallar mitt liv.
Men finns det inga fria luckor av tid i mitt liv där jag kan lägga in det bortprioriterade? Jo, det är klart. För den som har viljan går allt, är det inte så? Tendensen är dock att dessa gyllene stunder som jag borde vårda ömt och utnyttja till fullo förspills av min värsta fiende - tvn... Denna monstruösa maskin äter upp alldeles för mycket av min fria tid, för det är ju så skönt att bara sätta sig ner framför den och låta tankarna vila, att slappna av och inte göra någonting särskilt. Att bara ta in meningslös information i form av serier som egentligen är utan signifikans. Den håller även ensamheten borta. Allvarligt så har jag funderat på att packa ner min tv i sin lilla låda igen och ställa undan den, i alla fall tillfälligt när pressen från mina måsten är hög. Men, hur ska det gå? Då missar jag ju Desperate Housewives och Gilmore Girls?! Går inte livet under?
Jag har pratat om det innan, att jag har problem med att ta mig själv i kragen. Tvn är faktiskt den stora boven. Kanske är det dock en metod för mig att koppla bort det hektiska livet och undvika den där väggen som annars hade pulveriserat mig? Eller så är det endast en undanflykt för att zappa vidare gång efter annan när jag hade kunnat göra något mer livsuppfyllande. Jag hade ändå gärna lagt till några extra timmar till varje dygn, eller kanske varit en sån där människa som endast är i behov av ett par timmars sömn. Jag har hört att det finns såna! Ursäkta mig nu, jag måste bara zappa lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar