Livets olika skeden

Livets föränderlighet tydliggörs i de skeden man har i livet. En del pågår under längre tid, en del kort och intensivt. Vissa har med utvecklingsstadier att göra, medan andra återkommer i intervaller.

Under sommaren jobbade jag natt. Då hittade jag vägen både till bloggandet och till facebook (http://nyfikenienstrut.blogspot.com/2007/07/fascination-fr-facebookcom.html), något som jag fann både otroligt roligt men också fascinerade på något vis. Nu har hösten anlänt och med den även vardagen. Mitt liv är ganska fullbokat och jag har inte daglig tillgång till en bra internetuppkoppling, vilket har lett till att dessa två nya intressen har fått en mer passiv och sporadisk plats i min tillvaro. Intresset är starkt, men har fått ge vika för förpliktelser som kommer före fritidsaktiviteter. Mellan skola, jobb och försök till privatliv finns inte mycket tid över. På natten sover jag ju dessutom. Denna skiftning av sommar till höst har inte bara inneburit en förändrad lövfärg och temperatur utan också en helt annan livsstil än den sommaren bjöd.

Många av mina vänner har nått ett nytt utvecklingsskede i sina liv och blivit föräldrar. Något jag än så länge inte är förunnad och dessutom är långt ifrån i dagens läge. Jag kan se på dem ibland, studera föräldra-barnsamhörigheten och känna att jag också vill ha det. Det ser ju så himla mysigt ut! Jag frågade en väninna till mig om hon kände sig annorlunda nu sedan hon blivit mamma. Det gjorde hon ej. Är det så för alla föräldrar? Eller blir många en annan människa när livet tar den drastiska vändningen ett barn medbringar? För mig är känslan av att vara förälder något av ett mysterium som jag hoppas knäcka inom ett par år. Tills dess får jag leva i förundran.

Jag har skeden i mitt liv som jag skulle vilja kalla idealskeden eller utopiska skeden. Det är tider då jag ägnar mig åt något kreativt eller hälsofrämjande såsom handarbete, pyssel, regelbunden städning, nyttigare mathållning och motion. Dessa livsskeden börjar alltid med en förhoppning om att bli stabila inslag i min livsföring, men slutar alltid efter korta, intensiva perioder under vilka jag har känt mig stark, duktig, välfungerande och driftig (http://nyfikenienstrut.blogspot.com/2007/07/knslan-av-att-ha-varit-riktigt-duktig.html).

Den föränderlighet livet bjuder på, oavsett hur den kommer till oss, är det den som gör livet värt att leva? Som sätter piff på livspaketet? För tänk att dag ut och dag in bara ha samma, samma, samma livsföring att se fram emot år ut och år in. Jag tror nog att jag skulle bli tokig! Rutiner, det är skönt, ger stabilitet och trygghet, men för att uppskatta dem tror jag de behöver brytas ibland och det är just vad de olika skeden man passerar i livet tillför - välbehövliga brytpunkter.