Skriver i princip ingenting nuförtiden, vilket jag tycker känns trist. Skyller helt och hållet på att jag inte tar mig varken tid eller ork att engagera mig i det hela. Så var jag med jobb på planeringsdagar och där vi bodde ska de framöver ha en skrivarhelg. Jag blev eld och lågor när jag såg det! Det vill jag göra! Det kanske är vad jag behöver för att få upp ångan igen?! För att komma igång! Men, såklart så ligger jag schemalagd en av dagarna... What to do... Plus att det kostar nästan 3000 spänn! Vem har det i dessa tider? Det lät dock så himla spännande och roligt så jag ville ändå.
Alternativen för mig då är att: A-byta pass med någon, B-ta semester. Alternativ A är ju att föredra, så himla mycket semesterdagar har man ju inte att strö omkring sig och jag hade ju tänkt spara lite till jul och till en eventuell höstsemester. Frågar mina kollegor... Får inget svar... Frågar igen, inget svar igen. Tiden går. Det blir nog inget.
Sen är ju jag lite av en person som vill NU och inte sen, så att tiden som passerar utan att det ordnar upp sig som jag vill gör att jag tappar lite sugen. Inte bra...
Var ute på skrivarsidan efter planeringsdagarna och kollade skrivartävlingar, skrev ut info om nån som såg intressant ut. Sen hamnade den, som vanligt, i almanackan som ett bokmärke. Sen bidde det inget mer med det. Slängde det faktiskt idag, för jag insåg att jag bara släpade runt på pappret i onödan.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till med mig själv? Hur ska jag få mig själv att engagera mig i mitt för tillfället obefintliga skrivande och faktiskt få nånting på pränt? Är det någon som har några tips till en wannabe-skribent?
Min blogg handlar inte om något särskilt ämne, det är det som är själva poängen med den. Den är helt enkelt mitt sätt att uttrycka mig i ord inför min omvärld, ett sätt att publicera mig i litet format när jag inte får ändan ur vagnen att göra något åt mina författardrömmar som alltid puttrar någonstans under ytan.
onsdag 26 augusti 2009
onsdag 12 augusti 2009
Livets orättvisor
Ibland har jag svårt att förstå hur livet kan vara så orättvist för vissa och samtidigt så lätt för andra. I min bekantskapskrets har en person nyligen förlorat två stycken nära familjemedlemmar på kort tid. Jag får ont i hjärtat bara jag tänker på den sorgen som hon måste bära omkring på. Mina egna "bekymmer" i livet ter sig plötsligt så banala och futtiga i jämförelse och jag inser att jag borde uppskatta alla i min närhet som älskar mig, mer än vad jag gör idag. Man glömmer lätt bort det i vardagens stressiga tillvaro där allt praktiskt bara ska hinnas med hela tiden. Man glömmer bort det som är viktigt, människorna omkring en som man bryr sig om, som man älskar. Jag vill bli bättre på att komma ihåg dem som är viktiga för mig helt enkelt och istället glömma bort måsten som faktiskt inte är måsten egentligen, utan mest sånt som jag själv har placerat i den högen. Måsten är egentligen livet, kärleken, vänskapen och lyckan.
Vad kan man göra för att jämna ut livets orättvisor egentligen? I sådana fall som detta, ingenting egentligen. Döden kommer när den kommer och jag kan inte stoppa den. Jag kan bara finnas där för den efterlevande när den behöver mig, nån, mänsklig kontakt.
Andra orättvisor, sociala orättvisor, kriminalitet, fattigdom - det kan vi alla hjälpas åt med att stoppa, eller i alla fall dämpa. Men det ämnet hör till ett annat bloggtillfälle. Nu ska jag istället ägna mig åt livets sanna måsten!
Vad kan man göra för att jämna ut livets orättvisor egentligen? I sådana fall som detta, ingenting egentligen. Döden kommer när den kommer och jag kan inte stoppa den. Jag kan bara finnas där för den efterlevande när den behöver mig, nån, mänsklig kontakt.
Andra orättvisor, sociala orättvisor, kriminalitet, fattigdom - det kan vi alla hjälpas åt med att stoppa, eller i alla fall dämpa. Men det ämnet hör till ett annat bloggtillfälle. Nu ska jag istället ägna mig åt livets sanna måsten!
Etiketter:
Bara Sara
Sporadiskt, hmm, just det
Två år sedan senaste inlägget. Vad ska jag säga, vad kan jag säga? Inte mycket. Jag kan skylla ifrån mig, säga att livet har varit för hektiskt, men det är det ju å andra sidan alltid. Jag har saknat inspiration, what else is new. Ska ärligheten fram, och det är väl bäst, så har det helt enkelt inte blivit av. Annat har prioriterats och jag har lite "glömt bort" att jag skulle vara en bloggare.
En del gånger har jag tänkt att jag kanske skulle börja blogga på nån annan sida, helt börja på nytt blad. Tomt, oskrivet, möjligt att bygga upp från grunden med nya förutsättningar. Men än så länge har inte heller det blivit av. Om jag ens hade några läsare tidigare, så är de definitivt borta nu då en blogg där inget händer är ganska långtråkig att läsa, om, och om igen.
Så, här kommer (förhoppningsvis) nya, friska tag, med nya, glada läsare! Och, om någon av mina gamla läsare hittar hit, så ser ni att jag även har fräschat upp med en ny bloggmall!!! Enjoy!
En del gånger har jag tänkt att jag kanske skulle börja blogga på nån annan sida, helt börja på nytt blad. Tomt, oskrivet, möjligt att bygga upp från grunden med nya förutsättningar. Men än så länge har inte heller det blivit av. Om jag ens hade några läsare tidigare, så är de definitivt borta nu då en blogg där inget händer är ganska långtråkig att läsa, om, och om igen.
Så, här kommer (förhoppningsvis) nya, friska tag, med nya, glada läsare! Och, om någon av mina gamla läsare hittar hit, så ser ni att jag även har fräschat upp med en ny bloggmall!!! Enjoy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)