Nu kan man ju tycka att jag, som föräldraledig, med hela dagarna till mitt förfogande borde hinna med att sköta mina bloggar ordentligt. Skriva i alla fall några rader var och varannan dag. Men icke. Tiden bara flyger iväg. Attans fort går det också! Modig är snart 6 veckor gammal och jag bävar redan inför att börja jobba i januari, för jag märker hur fort han växer och hur fort tiden går mig förbi utan att jag hinner uppfatta den riktigt. Idag noterade jag att Modigs huvud är helt stort i min hand när han ska amma. När hände det? Hans ben, som från början har varit starka, är jättestarka och har börjat bli lite knubbiga nu. Han äter i mängder, ibland med väldigt kort paus emellan. Visserligen sover han lite längre på nätterna istället, vilket jag uppskattar. Trött är jag så det räcker utan att han ska äta lika ofta på natten som på dagen.
En sak som är en stor orsak till tidsbrist är att jag har väldigt svårt att lägga ner Modig för att sova i vagnen eller sängen. Han vill vara nära, nära mig hela tiden. 5 sekunder i Baby Björnen och han sover som en stock, men lägga honom ifrån mig går icke! Oftast inte i alla fall. Just nu sussar han i vagnen, kors i taket. Sambon sa häromdagen att vi kanske skulle försöka vänja honom av med det. Visst, det hade varit toppen, men jag klarar inte av att låta honom ligga och skrika och skrika hur länge som helst. Det skär i mig och gör mig superstressad. Visst är det jobbigt att vid varje måltid sitta med Modig i Baby Björnen, men jag kan inte äta om han ligger och skriker heller. Sen finns det ju olika typer av skrik så klart. Är det helt hysteriskt, otröstligt går det ju inte att ignorera. Är det lite trött, nojsande som kommer då och då så vet jag ju att han snart slocknar.
Jag har funderat över om det här beror på den första veckan av hans liv då vi var på sjukhuset och han inte kunde få så mycket närhet eftersom han var tvungen att sola så mycket som möjligt. Jag märker på honom hur närhetstörstande han är då han inte har fått så mycket av den varan vissa dagar, som exempelvis om vi är på stan och han tvingas ligga mycket i vagnen.
Nu är han vaken igen och inte särskilt nöjd med tillvaron i vagnen. Råd någon?
2 kommentarer:
Hejsan. Skönt att höra att lillkillen växer.
Angående närhetstörstandet så är det inte så konstigt. Han har vart i din "famn" i 9 månader då det är väl klart att han trivs bäst där. Jag tror inte heller på att låta den käraste jag har gråta sig till sömns. Låt det gå ett tag till innan ni börjar med några "metoder".
Efter ett tag lär du dig också att se signalerna på trötthet. Gnuggning i ögonen, eller ryck i örat. Det är då du ska passa på att lägga honom.
Min gosing har bara sovit på magen, det kan också vara ett tips att testa.
Ett tips för framtiden är att titta på någon annan bärsele än BB. Den kan verka bra nu, men ack vad tungt det blir för axlarna om ett tag. Vi lånade en och den lämnade vi tillbaka ganska snart. Dels verkar den inte så skön för barnet som hänger i skrevet, men det blir tungt tungt tungt. Jag har prövat bärsjal, vilket var kalas, och sen bärselen Patapum, Ergo Baby och Manduca. Min favorit och den jag äger och njuter av nu är Manduca. Köpt på tradera för 500 kr. Bästa köpet! Du kommer nära och gosigt och det är skönt för bebis!
Tack för tipsen! Hade ingen koll på andra bärselar, förutom bärsjalen. Har inte testat nåt annat än BB heller. Den jag har lånat är med ryggplatta för extra stöd, plus att materialet andas. Får kolla upp det.
Skicka en kommentar