Ingen liten bebis längre

Tänk att vår älskade Modig snart är 2,5 år. Vad hände egentligen med vår lille bebis? Han är liksom inte så liten längre. För ett par veckor sedan köpte vi en storpojkssäng till honom på Blocket. Sängen Kritter från IKEA. Vi köpte även ett nytt, fullstort, mjukt och fluffigt täcke på Jysk samt det här härliga lakansetet, också från Jysk. Det fanns i både grönt och blått, så vi köpte en av var.

Jag trodde nog att det skulle bli mer problematiskt än det har varit hittills att få honom att stanna i sängen när det är dags att sova. Inte är det så att han ligger snällt i sin säng hela tiden, utan en hel del bus hinns det med. Men jag tycker ändå att det funkar förvånansvärt bra. Nu sover han kvar i sin egen säng hela natten också, utan att vakna.

Vi har också börjat öva på att gå på toaletten. Framförallt på morgonen är vi bra på att komma ihåg det. Fick en toasits av min syster som hon har haft till sina barn, som nedan, fast vår är blå. Den är superbra och sitter stadigt på toalettstolen. Man spänner liksom fast den i toaletten, se den högra bilden. Han är så duktig! Visst blir det lite spill och så, för den där snoppen vill inte alltid kissa neråt i toaletten, och ibland stänker det ut liksom under toalettringen som vi har. Men, det är ju bara att torka upp. Vi brukar hurra och göra high fives när han gör nåt i toaletten och sen får han spola. Ofta på morgonen sitter han ganska länge på toaletten. Då får han välling och vi läser en bok samtidigt.

Muggar med lock vill han inte alls använda längre. Nu är det bara vanliga glas som gäller. Svärmor hittade glas i plast på Lagerhaus som ser precis ut som vanliga glas. Sex stycken sådana har vi och dom kostar endast 19 kronor styck.

Idag var vi till Pildammsparken och matade änderna. Det tycker Modig är skojigt! Sen fikade vi med kanelbulle (det är ju ändå kanelbullens dag) och mineralvatten och Modig lekte med den här roliga fontänen där man kan få vattnet att forsa fram genom att lyfta upp metallportarna.

Det häftigaste med att vara mamma, det är nog att på så nära håll få bevittna de där utvecklingsstegen i barnets liv. Som när man ser att leken har ett syfte, en riktning. Modig har till exempel börjat gilla att leka med gubbar, som går och pratar och så. Hans motorik har utvecklats och han älskar att hoppa från allt som går att hoppa från. Han har upptäckt ordet nej och dess makt. Just nu är det nej och Modig vill inte till det mesta. Han ska minsann inte säga hejdå och vinka och han vill inte kramas hejdå heller. Språkmässigt är det än så länge rätt så svårt att förstå det där med mig och dig och vem som säger vad om vem.

Hans olika stadier i tillvaron som han går igenom blir så tydliga och det är underbart att få möjligheten att vara med och uppleva! Jag måste säga att jag är lyckligt lottad som får vara Modigs mamma och jag tänker ibland när jag ser andra pojkar som är lite äldre, eller i tonåren, att jag undrar hur Modig kommer att vara när han är så gammal? Hur kommer han att se ut? Kommer han att vara snäll? Kommer han att ha kompisar? Kommer han att må bra? Och jag hoppas att jag om några år kan svara ja på dom frågorna.