Ikväll såg jag filmen Twilight för tredje gången på mindre än en vecka. Jag är helt begeistrad. Det var länge sedan jag kände så inför en film, att jag liksom bara vill se den igen och igen och igen, fastän jag precis tittade på den. När jag var mindre var det Dirty Dancing och Pretty Woman som drog mig in i sin värld så enormt att jag inte ville lämna den, så att jag ville tillbaka till den hela tiden. Tror inte jag har sett en enda film sedan dess som har fått mig att känna så. Visst finns det fantastiska filmer som jag vill se igen, men inte så mycket att jag vill återgå till menyn på min dvd och trycka på play så fort filmen övergår till eftertexterna.
Jag vet inte riktigt vad det är med denna film som frammanar dessa känslor ur mitt inre? Det är inte den bästa film jag någonsin har sett, men den har någonting som fångar mig in i själen. Kanske har det att göra med känslan, stämningen i filmen, den intensiva kärleken som man själv drömmer om att få uppleva, mystiken, den återhållna åtrån som bubblar under ytan. Det är nåt med sättet den är filmad i kombination med musiken kanske. Ja, jag kan inte sätta fingret på endast en enda punkt som får mig att känna som jag gör, men jag absolut älskar denna film! Längtar tills jag får tillfälle att se den igen!!! Kanske redan imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar