Första gången jag kände Krabaten röra sig var förra bokklubbsträffen. Idag, nyss faktiskt, tyckte jag att bebisen fick in några mer rejäla sparkar jämfört med tidigare. Jag la handen på magen med ett lätt tryck och väntade... Efter en liten stund kom det fler sådana sparkar. Jodå, var det inte en liten rörelse som kändes i handflatan? Väntade längre... Det kom igen, den här gången starkare. Wow! En lätt vågrörelse mot handflatan, men tydligt! Coolt!
Önskar älsklingen vore här så att han också kunde få känna, men jag befinner mig 60 mil hemifrån och älsklingen, som har jobbat alla vardagar mellan helgerna, befinner sig hemma. Han får ett sms med informationen när han vaknar istället. Inte likvärdigt, men det får duga.
Ska Krabaten kännas mer verklig nu när det känns både på in- och utsidan? Den som väntar får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar