Veterinärbesök

Vi har varit lite oroliga för mr T ett tag nu och haft ögonen på honom. Han är ju 14 år gammal, kastrerad och väldigt överviktig med en struvit-problematik (kristaller i urinen) sedan många år tillbaka som han äter ett speciellt sjukfoder för att hålla i schack. Den senaste tiden har han druckit väldigt mycket vatten och inte alltid ätit upp all sin mat (ovanligt, för han är ett matvrak). Sen har han lite då och då kissat på andra ställen än lådan de senaste veckorna. Igår upptäckte jag att han hade kissat i min säng, där han också sover. Inte normalt. Efter lite googlande kom vi fram till lite olika möjliga diagnoser: problem med njurarna, ledbesvär som gör att han inte hinner till lådan, urinvägsinflammation. Jag och sambon bestämde oss för att inte vänta till en vardag med att åka till veterinären, eftersom vi var oroliga att vi skulle vara tvungna att avliva honom (utifall det var njurproblem) och i så fall ville åka in tillsammans, vilket vi inte hade kunnat under veckan.

Mr T väntar snällt på veterinären.

Vi anlände till Djursjukhuset strax efter kl 8 imorse och kom in direkt till ett rum där vi väntade in en veterinär. Vi berättade varför vi var där. Han tittade på mr T:s tänder, kände och klämde på honom, lyssnade på hjärtat (som lät bra), vägde honom (7,8 kg - ops!) och sa att vi kan starta honom på inflammationshämmande medicin samt att vi tar ett blodprov som då ska kolla njurar, lever, inflammationer, blodvärden, socker och sånt. Mr T brukar inte reagera så väl på medicin. Han brukar börja kräkas mycket efter ett par dagar och få diarré, därför tyckte jag det var bättre att vänta med den medicinen tills vi verkligen vet om han har en inflammation, eftersom han inte verkar ha ont och han kissar bra. Veterinären tyckte det lät bra att avvakta, sa att mr T såg välmående ut och sedan gick han.

Efter en liten stund kom en sköterska som skulle ta blodprov. Mr T satt lika snällt som innan när blodprovet togs, det var inga problem. Han var så himla duktig hela tiden! Sen gick han till och med frivilligt in i buren (vilket aldrig händer), för då tyckte han nog att det räckte och ville hem.

Betalningen var något av en chock - 2 705 kr!!! Sjukt dyrt! 550 kr bara för att komma dit. 890 kr i akut/jouravgift. Drygt 1 013 kr för blodprov med tester. Tur att vi har honom försäkrad så att vi kan få tillbaka en del av kostnaden i alla fall.

Det kändes så skönt att åka hem med mr T i buren igen. Nu väntar vi in svaren på blodprovet i början av nästa vecka. Det är bara till att hålla tummarna att det inte är något allvarligt som är problemet och att vi får ha kvar goa mr T hos oss. Men usch vad jobbigt det är när ens husdjur inte mår bra! Man känner sig alldeles maktlös och frustrerad och orolig för att det ska vara något som innebär att man förlorar dem för alltid. För som djurägare måste man vara beredd att ta de svåra besluten även om man blir sjukt ledsen efteråt och saknar dem massor. Det ingår i ansvaret som djurägare.