Bannor när mammahjärtat bultar

Jag har ju skrivit tidigare om att vi inte har någon bra sovrutin för Modig. Att vi hela tiden måste vara hos honom och hålla om honom för att han ska somna och att jag ofta somnar i samma process som han gör. Igår firade vi påsk med mammorna, dvs Modigs farmor och mormor. Dom bannade oss och sa att vi biter och själva i rumpan om vi inte får in bättre sovrutiner för Modig, där han kan somna själv och dessutom sover i sin egen säng. Det handlar dels om att vårda vårt äktenskap, men också om att det här kanske funkar nu, men om några år så blir det inte bra. Jag håller med. Har ju funderat i samma banor själv, att vi måste göra något. Men det jobbiga är att mitt hjärta brister när han gråter i sån förtvivlan som han gör om vi lämnar honom i hans säng.

Härdningens tid är här. Nu ska mammahjärtat härdas inför framtiden. Herr Modig ska inte kunna linda mamma runt sitt lilla finger bara för att han med förtvivlan i blick, krokodiltårar och desperata skrik försöker få henne att göra precis som han vill. Igår kväll när vi kom hem testade vi. Då var han visserligen väldigt trött, så det förenklade väl en del. Vi satte igång lite musik till honom och efter lite skrik en liten stund somnade han. När han skulle sova nu på förmiddagen så gick det inte lika lätt och snabbt. Mamman distraherade sig med dammsugning så att hon inte hörde sin lille älsklings skrik lika tydligt och ibland tittade hon in och gav honom en lite puss och nappen som hade trillat ner på golvet. När dammsugningen var över var han fortfarande ledsen. Då la sig mamman på den stora sängen och läste en bok medan hon väntade ut Modig. Tillslut blev han för trött för att stå och skrika och gråta. Då satte han sig och plockade lite med sina grejer. Sen somnade han nästan sittande några gånger. Han protesterade mot sömnen, men tillslut kunde mamman försiktigt lägga ner honom. Han gjorde ett protestskrik, sen sov han. Snark. Det var nästan två timmar sedan och han sover fortfarande. Väl behövt. Får se om det blir en övningsomgång till eftermiddagen också, eller om vi sparar oss till kvällen. Det är jobbigt, det är svårt, men vi måste göra det. Mammahjärtat bultar hårt, men kämpar för att stå på sig.

Naturens artisteri

Den strålande solen skapade ett kallt, vintrigt ljus som var helt fantastisk. Världen kändes krispig och allting glimmade under solens överinsyn. Allvädershunden rullade sig i det frostiga gräset och glädje infann sig i mitt hjärta över detta fantastiska morgonväder jag befann mig i. Finns det något bättre sätt att vakna till? Tror inte det. Naturens skådespel är ett fantastisk, vackert artisteri.

Självporträtt

Solens strålar når ända ner till den kalla, hårda marken.

Hela natten

Modig har börjat sova genom hela natten nuförtiden. Inte varje natt,men de flesta skulle jag säga. Skönt att för första gången på ett år få sova hela natten! Jag ammar honom väldigt sällan nu också. Kanske aldrig mer? Vad vet jag? Jag har förlikat mig med det och det känns bra. Han är ju så pass stor nu.

Men fortfarande sover han i vår säng och fortfarande behöver vi ligga hos honom när han ska sova. Så att han ska flytta in i eget rum känns inte aktuellt ännu. Vet inte hur vi ska få in bättre sovrutiner? Tips någon? Han sover knappt i sin egen säng ens. Visserligen är det mysigt att ha honom hos sig, men på kvällen när han ska sova är det lite jobbigt, för då somnar jag samtidigt och får liksom ingen kväll då jag kan hinna med det jag behöver göra. Så som sagt, tips mottages gärna och tacksamt.

Mobilfoto i stunden

För ett tag sen var jag ute med Allvädershunden och så tittade jag upp på himlen och såg detta. Det var ett sånt tillfälle då jag bara var tvungen att fota. Det blev en rätt häftigt bild tycker jag!

Okristligt tidigt

Modig vaknade och var gnällig. Detta händer inte varje natt längre, för ibland sover han faktiskt hela natten eftersom amningen har blivit sporadisk skulle man väl kunna kalla det. Men inatt hände det. Jag ammade honom. Det lugnade tillfälligt, men sen var han gnällig igen. Tittade på klockan. 4:13... Lika bra att gå upp, jag var ju vaken. Hade kunnat sova i 45 min till, men vad är sömn när lilla hjärtat är vaken? Nu har Modig somnat om efter en dos välling och lite pappamys och jag ska åka med bussen om 50 minuter. Idag började jag med morgonrutinerna tidigt, så det gör resten av morgonen något mindre stressig. Skönt. Men, ujujuj så trött jag är och så gärna jag hade velat krypa ner under täcket med mina två älsklingar i värmen.

Snö igen...

Jag ville ju att våren och solen skulle anlända, så kommer det snö istället. Inte kul alls... Fast Allvädershunden trivs och passar på att rulla sig i allt det vita så ofta som möjligt!

Berättelsen om Pi av Yann Martel

Mars månads bokklubbsbok som jag har passat på att läsa ut om kvällarna när jag nattar Modig, samt på tåget till och från jobbet. Bokklubben var förra veckan. Åsikterna var något delade. Vissa ansåg att den var osannolik och att slutet gjorde boken. Jag kunde inte uttala mig om slutet då, men tyckte att den var bra. 

Jag undrar om historien är sann eller ej, men det är egentligen inte det viktigaste för mig för jag är endast ute efter läsupplevelsen och den fick jag. För mig innebar läsningen förfasande, sorg, nyfikenhet, skratt och intressant information. Efter ett tag blev del ett i boken långsam att läsa, men när del två sedan började hämtade sig boken enligt mig.

Boken utspelar sig på 70-talet och handlar om Piscine Molitar Patel, sedemera kallad Pi Patel. Pi är en indisk pojke uppvuxen på sin fars djurpark med sina föräldrar och en äldre bror. Han har ett stort intresse för djur och finner sig ett nytt intresse i religion. Genom att först intressera sig för religionerna hinduism, kristendom och islam blir han strax utövande troende i alla tre religioner. Något som inte uppskattas när det uppmärksammas. Pi vill dock bara älska Gud. Så bestämmer sig Pis familj för att emigrera till Kanada. Djurparken läggs ned och djuren säljs till andra djurparker. Familjen åker tillsammans med en del av djuren mot Kanade i ett lastfartyg vid namn Tsimtsum. Tsimtsum förliser någonstans ute på Stilla Havet och Pi hamnar som enda mänsklig överlevande i en livbåt tillsammans med bland annat en Bengalisk tiger. Sedan får man följa livet för Pi och tigern i livbåten tills de når land drygt sju månader senare. En fantastisk och otrolig resa. Sista delen handlar om hur Pi blir intervjuad av två japanska herrar som ska undersöka varför Tsimtsum gick under.

Bokens delar

1. Tiden före emigreringen till Kanada, samt blickar framåt till nutid
2. Tiden på Stilla havet
3. På fast mark igen, Pi blir intervjuad

Jag rekommenderar den här boken. Tyckte mycket om den och fann många delar intressanta. Som djurintresserad själv så fascinerade dessa inslag mig och jag tyckte att jag fick mycket information som jag inte hade innan. Det är en annorlunda läsning och jag drivs som läsare framåt av en önskan att veta hur det går, kanske var det därför del ett tillslut kändes långsam, för att jag bara ville ut på havet och följa historien där. Jag fann flera stycken i sista delen väldigt humoristiska. God läsning önskar jag er som väljer att bege er in i Pis värld för en stund!

Luna Dsign på facebook

Jag har ju berättat förut om Modigs julklapp Svinto som vi beställde från webshopen Luna på landet före jul. Jag är ju totalt förälskad i Lunafigurerna och skulle vilja ha en hel hög här hemma! Nu har Malin, som gör Lunafigurerna, startat en facebooksida som man kan gilla och därför vill jag göra lite reklam för henne och hennes fantastiska skapelser. Gå in där, kolla in bilderna på lite Lunafigurer. Om du tycker om det du ser så tycker jag att du ska klicka på gilla. Kanske kan nån härlig, liten Lunafigur hitta sin väg hem till dig någon dag? Precis som det blev med mig. Just nu ligger Svinto och kramas med en sovande Modig. Hur mysigt som helst!

Bilden är lånad från webshopen
Luna på landet