onsdag 13 mars 2013

Berättelsen om Pi av Yann Martel

Mars månads bokklubbsbok som jag har passat på att läsa ut om kvällarna när jag nattar Modig, samt på tåget till och från jobbet. Bokklubben var förra veckan. Åsikterna var något delade. Vissa ansåg att den var osannolik och att slutet gjorde boken. Jag kunde inte uttala mig om slutet då, men tyckte att den var bra. 

Jag undrar om historien är sann eller ej, men det är egentligen inte det viktigaste för mig för jag är endast ute efter läsupplevelsen och den fick jag. För mig innebar läsningen förfasande, sorg, nyfikenhet, skratt och intressant information. Efter ett tag blev del ett i boken långsam att läsa, men när del två sedan började hämtade sig boken enligt mig.

Boken utspelar sig på 70-talet och handlar om Piscine Molitar Patel, sedemera kallad Pi Patel. Pi är en indisk pojke uppvuxen på sin fars djurpark med sina föräldrar och en äldre bror. Han har ett stort intresse för djur och finner sig ett nytt intresse i religion. Genom att först intressera sig för religionerna hinduism, kristendom och islam blir han strax utövande troende i alla tre religioner. Något som inte uppskattas när det uppmärksammas. Pi vill dock bara älska Gud. Så bestämmer sig Pis familj för att emigrera till Kanada. Djurparken läggs ned och djuren säljs till andra djurparker. Familjen åker tillsammans med en del av djuren mot Kanade i ett lastfartyg vid namn Tsimtsum. Tsimtsum förliser någonstans ute på Stilla Havet och Pi hamnar som enda mänsklig överlevande i en livbåt tillsammans med bland annat en Bengalisk tiger. Sedan får man följa livet för Pi och tigern i livbåten tills de når land drygt sju månader senare. En fantastisk och otrolig resa. Sista delen handlar om hur Pi blir intervjuad av två japanska herrar som ska undersöka varför Tsimtsum gick under.

Bokens delar
  1. Tiden före emigreringen till Kanada, samt blickar framåt till nutid
  2. Tiden på Stilla havet
  3. På fast mark igen, Pi blir intervjuad
Jag rekommenderar den här boken. Tyckte mycket om den och fann många delar intressanta. Som djurintresserad själv så fascinerade dessa inslag mig och jag tyckte att jag fick mycket information som jag inte hade innan. Det är en annorlunda läsning och jag drivs som läsare framåt av en önskan att veta hur det går, kanske var det därför del ett tillslut kändes långsam, för att jag bara ville ut på havet och följa historien där. Jag fann flera stycken i sista delen väldigt humoristiska. God läsning önskar jag er som väljer att bege er in i Pis värld för en stund!

2 kommentarer:

Malin sa...

Servar så länge sedan jag läste den, kanske är dags igen, blir sugen när jag ser folk läsa den. Och jag vill se filmen också..

Sara sa...

Jag är också sugen på att se filmen! :)