Jag har ju skrivit tidigare om att vi inte har någon bra sovrutin för Modig. Att vi hela tiden måste vara hos honom och hålla om honom för att han ska somna och att jag ofta somnar i samma process som han gör. Igår firade vi påsk med mammorna, dvs Modigs farmor och mormor. Dom bannade oss och sa att vi biter och själva i rumpan om vi inte får in bättre sovrutiner för Modig, där han kan somna själv och dessutom sover i sin egen säng. Det handlar dels om att vårda vårt äktenskap, men också om att det här kanske funkar nu, men om några år så blir det inte bra. Jag håller med. Har ju funderat i samma banor själv, att vi måste göra något. Men det jobbiga är att mitt hjärta brister när han gråter i sån förtvivlan som han gör om vi lämnar honom i hans säng.
Härdningens tid är här. Nu ska mammahjärtat härdas inför framtiden. Herr Modig ska inte kunna linda mamma runt sitt lilla finger bara för att han med förtvivlan i blick, krokodiltårar och desperata skrik försöker få henne att göra precis som han vill. Igår kväll när vi kom hem testade vi. Då var han visserligen väldigt trött, så det förenklade väl en del. Vi satte igång lite musik till honom och efter lite skrik en liten stund somnade han. När han skulle sova nu på förmiddagen så gick det inte lika lätt och snabbt. Mamman distraherade sig med dammsugning så att hon inte hörde sin lille älsklings skrik lika tydligt och ibland tittade hon in och gav honom en lite puss och nappen som hade trillat ner på golvet. När dammsugningen var över var han fortfarande ledsen. Då la sig mamman på den stora sängen och läste en bok medan hon väntade ut Modig. Tillslut blev han för trött för att stå och skrika och gråta. Då satte han sig och plockade lite med sina grejer. Sen somnade han nästan sittande några gånger. Han protesterade mot sömnen, men tillslut kunde mamman försiktigt lägga ner honom. Han gjorde ett protestskrik, sen sov han. Snark. Det var nästan två timmar sedan och han sover fortfarande. Väl behövt. Får se om det blir en övningsomgång till eftermiddagen också, eller om vi sparar oss till kvällen. Det är jobbigt, det är svårt, men vi måste göra det. Mammahjärtat bultar hårt, men kämpar för att stå på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar