Nu kan man ju tycka att jag, som föräldraledig, med hela dagarna till mitt förfogande borde hinna med att sköta mina bloggar ordentligt. Skriva i alla fall några rader var och varannan dag. Men icke. Tiden bara flyger iväg. Attans fort går det också! Modig är snart 6 veckor gammal och jag bävar redan inför att börja jobba i januari, för jag märker hur fort han växer och hur fort tiden går mig förbi utan att jag hinner uppfatta den riktigt. Idag noterade jag att Modigs huvud är helt stort i min hand när han ska amma. När hände det? Hans ben, som från början har varit starka, är jättestarka och har börjat bli lite knubbiga nu. Han äter i mängder, ibland med väldigt kort paus emellan. Visserligen sover han lite längre på nätterna istället, vilket jag uppskattar. Trött är jag så det räcker utan att han ska äta lika ofta på natten som på dagen.
En sak som är en stor orsak till tidsbrist är att jag har väldigt svårt att lägga ner Modig för att sova i vagnen eller sängen. Han vill vara nära, nära mig hela tiden. 5 sekunder i Baby Björnen och han sover som en stock, men lägga honom ifrån mig går icke! Oftast inte i alla fall. Just nu sussar han i vagnen, kors i taket. Sambon sa häromdagen att vi kanske skulle försöka vänja honom av med det. Visst, det hade varit toppen, men jag klarar inte av att låta honom ligga och skrika och skrika hur länge som helst. Det skär i mig och gör mig superstressad. Visst är det jobbigt att vid varje måltid sitta med Modig i Baby Björnen, men jag kan inte äta om han ligger och skriker heller. Sen finns det ju olika typer av skrik så klart. Är det helt hysteriskt, otröstligt går det ju inte att ignorera. Är det lite trött, nojsande som kommer då och då så vet jag ju att han snart slocknar.
Jag har funderat över om det här beror på den första veckan av hans liv då vi var på sjukhuset och han inte kunde få så mycket närhet eftersom han var tvungen att sola så mycket som möjligt. Jag märker på honom hur närhetstörstande han är då han inte har fått så mycket av den varan vissa dagar, som exempelvis om vi är på stan och han tvingas ligga mycket i vagnen.
Nu är han vaken igen och inte särskilt nöjd med tillvaron i vagnen. Råd någon?