Sambon blev maken

Veckorna har flytt förbi snabbt. Modig är nu drygt 3 månader gammal och hur underbar som helst! Nej, jag är inte alls partisk! Hur kan du tro det? ;P Han växer så det knakar och har nu storlek 62-68 i kläder. Vägde honom här hemma för några dagar sedan och då vägde han typ 7,2 kg. När det nuvarande blöjpaketet tar slut är det Liberos storlek 4 som gäller. Redan! Inte för att jag vet vad som är normalt för en 3-månaders bebis, men jag inbillar mig att han är ganska stor. Han har vänt sig från mage till rygg 2 gånger, men verkar inte riktigt ha koll på hur det gick till eftersom han inte ger sig på det regelbundet. När han sitter i famnen drar han liksom upp sig själv till sittande ställning (ej lutande). Han måste ha rejäla magmuskler för att klara det, tänker jag.

Häromveckan var det förresten dags! Då fick jag ringen på fingret och kan nu benämnas med epitetet fru. Samma dag döpte vi dessutom Modig. Det var en helt fantastisk dag och vi hade verkligen tur med vädret! Blev inte emotionell förrän jag skulle dra på mig klänningen, precis innan ceremonin. Min pappa följde mig uppför altargången till sambon som stod där och väntade. När jag kom in i kyrkan såg jag alla människorna, sen såg jag sambon och då såg jag bara honom! Han var så stilig så det var som när jag såg honom första gången och jag bara tänkte WOW! Ceremonierna var härliga, med mycket musik och en underbar präst. Modig satt i sina faddrars knä då vi blev man och hustru och var hur snäll och söt som helst i sin dopklänning, samma som hans pappa hade på sig när han blev döpt. Modig var lugn och fin under själva dopet också och fick mycket beröm för hur duktig han var av gästerna som var där. Grät lite under själva vattendelen av ceremonin, men för det mesta sög han på sina händer eller på dopklänningen, hihi. Fastän det hela tog säkert en timme så flög tiden fram, tyckte jag. Sen var det dags för fotografering. Fortfarande väntar vi med spänning på resultatet!

Festdukningen

Vi hade många gäster (mellan 80-90 personer inklusive oss själva) men en enkel "fest" efteråt med afternoon tea och tårta/kakor. Mer som dopfika, fast med lite bröllopiga dekorationer. Vi bakade 4 sorters bröd, 4 sorters kakor samt vetelängder. Svärmor bakade 2 sorters bröd och jag vet inte hur många tårtor. En kompis till mig bakade också tårtor. Som du kanske misstänker fick vi LITEGRANN över, hm, underdrift.

Uppdukningen här hemma

När vi kom hem hade två kompisar romantiserat vår lägenhet. Sovrummet såg ut som ett hotellrum med rosor, levande ljus och choklad på kudden. I köket var det uppdukat för två med fina menyer. I kylen väntade en 3-rätters middag på oss. Vi varvade de olika rätterna med lite presentöppning. Kvällen blev romantisk faktiskt, trots att vi var hemma med en 3-månaders bebis. Oh, höll på att glömma! Maken kom hem lite före mig och Modig och hade låst dörren. Varför? Jo, för att få bära mig över tröskeln! Hur romantiskt är inte det på en skala?! Jag hade bara traskat rätt in annars och inte alls tänkt på det.

Den underbara efterrätten!

Sovrummet, fint som på ett hotell!

Så, som sagt, nu är jag fru och sambon är numera maken.

Oväntad present

Idag tog jag Modig i BabyBjörnen och åkte med bussen in till apoteket för att hämta ut ett recept. Han somnade som vanligt i bärselen. Inne på apoteket var det lång kö för att hämta ut recept, så vi vandrade runt lite i butiken när vi väntade. Då kom det fram en kvinna som jobbade där och frågade hur gammal Modig var, samt att han skulle få en present (se bilderna). Tänk att man får så mycket presenter när man skaffar barn! Det är en enorm industri som genererar massor med pengar och alla vill vara med på ett hörn och tjäna storkovan. Det gäller att locka till sig de köpglada föräldrarna.

Sen fixade kvinnan att vi slapp stå och vänta på att hämta ut receptet också. Jag protesterade och sa att det gick bra, att det var många äldre som väntade och att jag inte ville tränga mig. Hon sa att det ju inte fanns sittplatser lediga och fixade så jag fick betjäning direkt ändå. Det var rätt skönt även om det kändes dumt, för jag hade börjat få ganska ont i ryggen och det var 14 nr före mitt.

Väl hemma kollade jag in Modigs present och blev glad! Tycker den innehöll bra grejer och information! Ett stort tack till Kronans Droghandel!

Stor hund, lite plats

Vi fick ju en vagn helt gratis en tid innan Modig föddes. En äldre modell i fint skick. Stadig, ett terränggående fordon kan man säga. Trots alla fördelar med vagnen så finns det en stor nackdel. Den är väldigt skrymmande. Vi har ju dessutom en stor hund (mr D) och en liten bil. Till en början hade jag inställningen att vi såklart inte skulle byta bil. Vi ser hur det går. Bilen är ju avbetald och allting. Jag insåg dock ganska snabbt att det här inte skulle funka.

Vi tog beslutet att byta till en större bil, en kombi. Vi hittade en som vi nu ska köpa. Tog med vagnen när vi skulle provköra för att kolla hur mycket utrymme mr D skulle ha bredvid vagnen. Det blir trångt för honom... Kanske borde vi försöka hitta en vagn som i hopfällt läge inte blir så stor?

Gick ut på Blocket och tittade på några olika vagnar. Till min glädje fanns det fina vagnar till rimliga priser! Dagen efter köpte vi en Brio Sing med ligg- och sittdel från 2011 för 1500 kr! Vi fick till och med kvitto och bruksanvisning! Jag har tvättat den och imorse tog vi premiärturen med Modig och mr D. Jag känner mig nöjd! Och mr D kommer att få bra med utrymme i nya bilen, för Brio Sing tar inte särskilt stor plats när den är hopfälld!

Abstinens

Känner ett enormt sug att se på tv, att bara slötitta. Slappna av och slippa tänka, flyta med. Men, det går ju inte eftersom vi inte har nån tv längre. Visserligen är det bra, för jag slösar inte bort så mycket tid som innan. Problemet är ju att jag älskar att se på TV och lite då och då kommer saknaden över mig. Bara att genomlida och se framåt.

Babygym

Tyckte Modig behövde ett babygym. Frågade om dom hade sånt när vi var på IKEA i lördags för att kolla på utemöbler till balkongen. Det hade dom. Vi betalade 299 kr för ett helt tvättbart babygym med bara mjuka delar. Nu har vi inte kollat på andra babygym, men jag inbillar mig att det är en ganska bra deal. Gulligt är det också!

I betraktarens öga

Skönhet ligger i betraktarens öga och kan dölja sig där man minst av allt förväntar sig. En överblommad maskros, en vänlig själ, ett barns gråt.

Närhetstörstande Modig = tidsbrist

Nu kan man ju tycka att jag, som föräldraledig, med hela dagarna till mitt förfogande borde hinna med att sköta mina bloggar ordentligt. Skriva i alla fall några rader var och varannan dag. Men icke. Tiden bara flyger iväg. Attans fort går det också! Modig är snart 6 veckor gammal och jag bävar redan inför att börja jobba i januari, för jag märker hur fort han växer och hur fort tiden går mig förbi utan att jag hinner uppfatta den riktigt. Idag noterade jag att Modigs huvud är helt stort i min hand när han ska amma. När hände det? Hans ben, som från början har varit starka, är jättestarka och har börjat bli lite knubbiga nu. Han äter i mängder, ibland med väldigt kort paus emellan. Visserligen sover han lite längre på nätterna istället, vilket jag uppskattar. Trött är jag så det räcker utan att han ska äta lika ofta på natten som på dagen.

En sak som är en stor orsak till tidsbrist är att jag har väldigt svårt att lägga ner Modig för att sova i vagnen eller sängen. Han vill vara nära, nära mig hela tiden. 5 sekunder i Baby Björnen och han sover som en stock, men lägga honom ifrån mig går icke! Oftast inte i alla fall. Just nu sussar han i vagnen, kors i taket. Sambon sa häromdagen att vi kanske skulle försöka vänja honom av med det. Visst, det hade varit toppen, men jag klarar inte av att låta honom ligga och skrika och skrika hur länge som helst. Det skär i mig och gör mig superstressad. Visst är det jobbigt att vid varje måltid sitta med Modig i Baby Björnen, men jag kan inte äta om han ligger och skriker heller. Sen finns det ju olika typer av skrik så klart. Är det helt hysteriskt, otröstligt går det ju inte att ignorera. Är det lite trött, nojsande som kommer då och då så vet jag ju att han snart slocknar.

Jag har funderat över om det här beror på den första veckan av hans liv då vi var på sjukhuset och han inte kunde få så mycket närhet eftersom han var tvungen att sola så mycket som möjligt. Jag märker på honom hur närhetstörstande han är då han inte har fått så mycket av den varan vissa dagar, som exempelvis om vi är på stan och han tvingas ligga mycket i vagnen.

Nu är han vaken igen och inte särskilt nöjd med tillvaron i vagnen. Råd någon?