Ödets hav av Elisabet Nemert

Den här boken hade jag egentligen inga höga förväntningar på. Jag förväntade mig att den skulle påminna om en kioskroman, vilket den gjorde. Inte för att jag har något emot kioskromaner, jag läser dem gärna och uppskattar intrigerna och missförstånden i dem. Men det är kanske inte vad jag skulle kalla en kvalitetsbok. Ändock tyckte jag om den. Personerna i boken stannade med mig även efter läsupplevelsens slut, jag tänkte på dem och kände lite saknad över att inte ha mer att läsa om dem.

I bokklubben blev N irriterad på att huvudpersonen Aurora alltid var så perfekt, alltid gjorde rätt och alltid lyckades. B tyckte inte att den var trovärdig eftersom hon har enorma kunskaper i historia (på forskarnivå) och vissa saker i boken gick tvärtemot hur det faktiskt var på den tiden. Jag har dock inte dessa kunskaper (alls) och störde mig inte på dessa saker och eftersom jag dessutom förväntade mig en kioskroman och huvudpersonerna i dem tenderar att vara åt det perfekta hållet så störde jag mig inte heller på det. På det hela taget anser jag därför att det är en läsvärd bok, mysig, med starka kvinnoporträtt. Jag gillar när kvinnor i böcker står upp för sina rättigheter och sätter männen på plats.