Sträckläste boken igår kväll till nattningen av Modig och sedan till några koppar masala chai te med mjölk, för idag är det dag att träffa bokklubben och diskutera. Hade endast börjat läsa den, kommit kanske 50 sidor in i boken eller nåt sånt, men det var ingen jobbig bok att sträckläsa för jag tyckte om den och ville veta vad som skulle hända. Dock var jag många gånger frustrerad över huvudpersonen Evas oförmåga att säga ifrån och ta tag i saker. Hon låter sig många gånger bara köras över och tycker att hennes tystnad är protest nog. Nej, säger jag!
Ok, ni kanske vill ha lite info om vad boken handlar om också. En mamma har dött och efterlämnat tre vuxna barn och ett sommarhus i Stockholms skärgård. Den äldsta dottern Eva har alltid funnits där för mamman, hjälpt henne, tagit hand om henne. Småsyskonen Anders och Maja har haft fullt upp med att leva sina egna liv och inte engagerat sig i sin mamma. Naturligtvis är sommarhuset värt en hel hög med pengar nu och de yngre syskonen har bestämt att det ska säljas, men det vill inte Eva som har bott där varje sommar tillsammans med mamman.
Till en början verkar historien ganska okomplicerad. Jag tyckte illa om hur syskonen uppför sig mot Eva, de var som bulldozrar. Eva flyr jobbet och beger sig ut till sommarhuset för att spendera sommaren där och försöka komma på ett sätt att undvika en försäljning av sommarhuset hon älskar och där hon har så många minnen av mamman. Men, strax efter flykten till skärgården dyker Anders med fru och tre barn samt Maja med nya pojkvännen upp. Den lugna sommaren med alla minnen av mamman är som bortblåst och speciellt Maja börjar styra och ställa med allt inför visning och senare försäljning av sommarhuset.
I allt det som händer får man som läsare veta mer och mer om Evas relation till sin mamma, mammans död, samt syskonrelationerna förr och nu. Man får en inblick i en förändring syskonen emellan. Jag som gillar att läsa om relationer blir djupt engagerad. Som mittensyster i en syskonskara på fem systrar finns det ett citat i början av boken som jag gillar starkt: "Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med. /... / Vad du än gör finns dom kvar." Kanske gillar jag det för att jag älskar alla mina systrar och har en bra relation till dem. Eva däremot har inte det, men första delen av citatet återkommer senare i boken och då har hennes sinnesstämning gentemot syskonen förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar