Med sommaren kommer fästingarna

Så var sommaren här i en handvändning och varje år våndas jag över vilken typ av fästingskydd jag ska använda. Förra året blev det halsband och det var jag nöjd med, men i år har vi en liten, klåfingrig kille här hemma som gillar att stoppa allt i munnen, så något halsband bidde det inte. Istället har vi köpt hem Frontline. Så fick jag ett nyhetsbrev hem från en djurshop där de tipsade om Fixodida i pulver- eller tablettform. Var inne på ett forum för att läsa mer om detta, men åsikterna var delade och jag har gått på flera nitar förr. Men så var det någon som skrev om rosmarinvatten. Jag tycker onekligen det låter intressant, om än lite joxigt. Följ länken och läs själva! Positivt är att det är helt giftfritt, vilket jag verkligen gillar!

Eko av natt av Stina Nilsson

För ett tag sedan fick jag ett mail till min bloggmail från en kvinna som ville att jag skulle läsa en bok som hon har skrivit och att jag sedan skulle recensera den här på bloggen. I mailet fanns en bifogad pdf-fil med boken Eko av natt. Jag blev väldigt smickrad! Roligt att hon vill att jag läser den och skriver om den! Vem är jag liksom? Just då var jag mitt uppe i att läsa Innan floden tar oss av Helena Thorfinn, till bokklubben. Så Eko av natt fick vänta tills jag var klar med den. Nu i dagarna läste jag ut den, Eko av natt alltså.

Jag vill säga att jag tycker om den, jag vill rekommendera den, men jag kan inte göra det. Jag tycker att storyn är värd att berättas, jag tycker att språket är vackert. Problemet för mig är att författaren använder omskrivningar till i princip allt, många gånger olika versioner av omskrivningar om samma sak, så hon säger aldrig riktigt rakt ut vad som sker. Dessutom lever historien mestadels i tankar och känslor hos karaktärerna. Tankar och känslor är inte fel att inkludera, det är viktiga bitar, men när det blir för mycket av det goda så blir det svårt att få grepp om historien, om vad som faktiskt egentligen händer. Lägg då på alla omskrivningar så kan jag ärligt säga att jag inte har en alldeles tydlig bild av händelseförloppet. Dog hon eller dog hon inte, till exempel? Och jag ska erkänna att jag faktiskt inte orkade gå tillbaka i boken och läsa om stycket för att försöka utröna hur det hela låg till.

Handlingen går ut på att en kvinna, Tanja, har tagit sig ut ur ett förhållande med en man, Jan, som, om jag förstod det rätt, misshandlade henne framförallt psykiskt, men även fysiskt. Relationen började rosenskimrande för att sedan snabbt dala då Jans andra sidor kom fram. Jan, perfektionisten som aldrig går att göra nöjd. Tanja, den frimodiga själen som älskar färger och förmodligen inte är den mest pedantiska. Jan har under många år tryckt ned Tanja och flera gånger manipulerat henne till att återvända till honom, om jag uppfattade det rätt. Men den här gången är någonting annorlunda, den här gången är brytningen total för Tanja, även om rädslan fortfarande är väldigt levande inom henne. Hon har flytt ut till en stuga på landet med sin mamma Sara, som har kommit hem från Spanien för att hjälpa sin dotter att plocka ihop bitarna av sitt sargade jag. Såren börjar så smått läkas och när Sara för första gången ska lämna Tanja ensam kommer samtalet som Tanja har fruktat. Jan har hittat henne, igen, och han vill prata... Sen börjar det hända grejer. Tanja måste agera för att undfly sina inre demoner och den man som håller hennes möjlighet till att finna lyckan igen i ett emotionellt järngrepp. På slutet får man även en insikt i Jans inre, hur hans tankar och känslor går i sina mystiska banor, vilket var intressant och gav en liten tvist till historien.

Som sagt, jag är ledsen att skriva det, men jag kan inte rekommendera den här boken. Mer faktiska beskrivningar av händelser och omgivningar, samt lite mindre omskrivningar så tror jag att den här boken hade suttit som en smäck. Men, ack, så är det inte. Jag tackar dock Stina för förtroendet att ha fått läsa och recensera hennes bok.

Studenterna närmar sig

Snart är det dags. En stor mängd gymnasieungdomar ska ut i det verkliga livet och lära sig att ta hand om sig själva, att ta ansvar för sina egna inkomster och utgifter. I år ska vi faktiskt på en student. Det var många år sedan sist och ändå längre sedan jag själv tog studenten. Skyltfönstren i affärerna går i vitt. Studentens färg. Den rena, den oskyldiga, den som ska bege sig ut i det okända, det oskrivna bladet. Ja, så kan man kanske tänka kring de vita studentklänningarna.

Jag minns när jag tog studenten. Jag hade inte så mycket pengar, så det blev inköp av en vit klänning till budgetpris. Var inte nöjd med klänningen och kände mig inte så fin i den tyvärr, vilket jag ser tillbaka på med vemod. Kläderna är viktiga vid speciella tillfällen. Utbudet för studenter idag är så enormt mycket större än det var på min tid, med möjligheter att inhandla den perfekta klänningen både i affärer på Internet. Hade jag kunnat så skulle jag ha viskat i mitt öra när jag  skulle köpa min studentklänning "leta vidare, det finns någonting bättre för dig någon annanstans".

Har lite smått börjat fundera på vad jag ska ha på mig på studenten vi ska på i år. Ska man bära vitt själv också? Liksom för att hedra stunden på något sätt och samtidigt sammanlänka den studenten med sin egen? Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra? Studentmössan går dock inte att plocka fram, den ligger någonstans på min pappas vind uppe i Västmanland. Jag ska fundera vidare på hur man som gäst ska klä sig på en studentskiva och jag ser fram emot att se hur studenter klär sig idag.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn

En bok som känns extra aktuell i och med raset av industribyggnaden i Bangladesh nyligen, där hittills nästan 400 personer omkommit. 

Boken Innan floden tar oss beskriver kontraster. Mellan fattiga och rika, vita bideshis som vill hjälpa de utsatta och de som har kommit för att utnyttja situationen och bli rika på kuppen, skillnaden mellan kvinnor och män, med mycket mera. I ett samhälle där korruption och utsatthet är vardag får man följa personer från olika bakgrunder, med helt olika förutsättningar i livet, hur deras liv vävs samman och hur de växer och förändras genom det de går igenom. Det är den svenska familjen där frun har fått arbete som biståndschef i Bangladesh och det är de två systrarna, vars storasyster blivit bortgift och sedan dödad av sin man och svärmor, som flyr byn där de vuxit upp och ödet att bli bortgifta till vem som helst som kan tänka sig att gifta sig med dem för en låg dowry (hemgift). Systrarna kommer till huvudstaden Dhaka för att tjäna ihop pengar till sin egen dowry så att de kan flytta tillbaka till byn och gifta sig väl. Allting blir inte som man tänkt sig. 

I mötet mellan den svenska Svensson-familjen och Bangladesh bildas en historia där man bara vill veta mer. Mod, kämpavilja och envishet krävs av karaktärerna. Det gör sig till en bra bok. När boken tog slut kände jag fortfarande att jag inte ville lämna karaktärerna och deras öden, utan jag ville veta vad som hände sen. Innan floden tar oss  är en bok som jag stark rekommenderar.