En man som heter Ove av Fredrik Backman

Boken fångade mig redan i första kapitlet när 59-åriga Ove ska köpa en Ipad, Oj, vad jag skrattade! Den har jämförts med 100-åringen som klev ut genom ett fönster och försvann och när jag läste det där första kapitlet så tänkte jag att jag förstod den jämförelsen. Men sen har jag nog faktiskt ändrat uppfattning. Den här boken är sin egen och Fredrik Backman tar läsaren på en känslomässig bergochdalbana. Jag har suttit på tåget på väg till och från jobbet och gråtit floder, skrattat högt, fnissat och  förargat mig.

Man får följa Ove, en butter och bitter änkeman, en riktig gubbstrutt faktiskt, som har förlorat sitt jobb och som försöker ta livet av sig på diverse sätt för att få komma till himlen och vara med sin fru igen. Det där med att ta livet av sig går nu inte så himla bra för Ove. Istället kommer en massa människor och en katt i hans väg och livet blir aldrig sig likt igen. Även om Ove såklart alltid fortsatte att vara Ove. Mellan all nutid berättas även om Oves liv och vad han har varit med om. Det ger dynamik till berättelsen och man kan förstå honom på ett djupare plan.

Jag rekommenderar den här boken! Läs den! När jag ser omslaget så ser jag på det med kärlek och värme, det är vad jag fick med mig när jag läste den.