måndag 29 juli 2013

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson

Ännu en bok av Dorothy Koomson som jag plockade på jobbet. Den här är dock intakt från kattolyckor och ska tillbaka till hyllan imorgon dag så att fler kan få läsa den.

Ännu en gång har jag fångats av Dorothys story; karaktärerna, händelserna, sorgen, vänskapen, kärleken, smärtan, glädjen. Den här tyckte jag till och med ändå mer om än Marshmallows till frukost. Min fokus på läsningen vid olämpliga tillfällen var snäppet värre. Jag läste på tåget, på väg ut från tåget, till bussen, på bussen, från bussen ända tills jag kom till arbetsplatsen. Alltså, då menar jag arbetsplatsen som i mitt skrivbord. Det är ett under att jag inte har krockat med någon. Man kan verkligen säga att jag har gått med näsan i en bok. Och, ujuj som jag har gråtit. Imorse på tåget och bussen var jag tvungen att fånga tårarna med en näsduk så att inte sminket skulle smeta ut i hela ansiktet, sedan snöt jag mig ljudligt som avslutning på bussfärden, strax innan jag hoppade av vid jobbet.

Om du undrar, ja, jag rekommenderar boken varmt!

Undrar du kanske vad den handlar om också? Nova och Mal växer upp tillsammans under svåra förhållanden, vilket gör att de bygger en enormt stark vänskap som i vuxen ålder även utvecklas till romantisk kärlek. En kärlek som dock inte utforskas. Istället går deras liv åt olika håll, men andra kärlekar. Deras vänskap binder dem dock fortfarande samman. Så en dag frågar Mals fru Stephanie om Nova vill bli surrogatmamma till dem, om hon vill hjälpa dem att få barn eftersom Stephanie inte själv kan få några. Första instinkten är att säga nej, men Nova kan inte göra så mot Mal, utan går med på att hjälpa dem få ett barn. Mitt i graviditeten drar sig plötsligt Mal och Stephanie ur det hela. Mal bryter helt med Nova, som står ensam och gravid inför ett svårt beslut. Behålla eller inte. Hon beslutar sig för att behålla barnet, Leo. När Leo är 7 år gammal hamnar han på sjukhus. Då kommer Mal in i deras liv igen.

Lögner, svek och hemligheter håller Mal och Nova isär. Det får mig att tänka på hur viktigt det är att vara öppen med dem man älskar och inte stänga dem ute från sina känslor.

Inga kommentarer: