Bloggidé, fortsättningen...

Idag har jag funderat mer på det här med att jag eventuellt vill skriva en blogg till, en som jag kan ha lite mer som ett extrajobb. Poängen med det hela är just att jag får skriva, men att jag samtidigt får betalt för det. Om du har läst mitt inlägg Nytt år, nya föresatser så vet du att jag har ganska mycket jag vill göra och att det mesta kostar rätt mycket. Eftersom chansen att jag vinner på lotto är ganska liten så hade ju detta varit ett alternativ till lottköp. Frågan är om jag har det i mig att kunna bedriva en blogg framgångsrikt, dvs så att jag i alla fall kan tjäna lagom mycket extrapengar på det hela? Hur mycket nu lagom mycket är förstås, det kan ju diskuteras. Därför har jag under dagen gjort lite research på det hela och läst lite andra bloggar. Tydligen har både Metro och Aftonbladet så att man kan blogga och få betalt för det (finns säkert på fler ställen också), kruxet är dock att det måste bli rejält många sidvisningar om man ska få någonting för det.

Jag har också frågat andra om råd för att höra vad de tycker. Svärmor sa att jag väl hade mycket nog som det är i min vardag med jobb, hund och min relation med hennes son. Mamma sa något i stil med att det var ju inte mycket man fick på Metrobloggen och hinner jag med det. Min kompis sa klart du ska göra det om du har en idé om vad du ska skriva om! Går det inte så går det inte. Hon har ju rätt. Sambon, som länge har sagt att jag borde försöka tjäna pengar på internet genom mitt skrivande tyckte ungefär som mamma, han tycker det är bättre att jag säljer mina texter till sidor på internet, exempelvis bloggare som inte själva hinner med att uppdatera sina sidor hela tiden. Dessa skrivjobb verkar dock vara svåra att finna. Sökte två idag, med vet ju inte hur responsen kommer att bli eller om jag kommer att få någon respons. Jag känner att det är upp till mig om någonting ska hända eftersom jag aldrig har fått något gratis här i livet, utan har fått jobba mig till det jag har.

Jag brukar inte läsa bloggar, men jag tänkte att jag borde väl se hur andra skriver för att förvissa mig om jag har någon möjlighet att få till något som andra kan tycka är läsvärt (för de bloggar jag skriver just nu är inte särskilt välbesökta tyvärr). En blogg som min kompis rekommenderade mig att läsa var Confessions of a Dizzy Blonde som hennes kompis i LA skriver. Den tjejen skriver väldigt långa inlägg i sin blogg, den kändes seriös och bra. Sen var jag in och kollade på några kändisbloggar och några vanliga bloggar men då blev jag faktiskt besviken. Flera bloggar var rätt oseriösa (enligt min obildade mening), typ bara några textrader och nån bild. Är inte poängen med att blogga att man faktiskt skriver något? Jag kanske har fått det hela om bakfoten eftersom jag egentligen inte alls är särskilt bevandrad i bloggvärlden?

Det hade ju faktiskt varit helt underbart om jag hade kunnat tjäna pengar på att göra någonting jag älskar, samtidigt som jag inte behöver lämna hemmet för att göra det! Ja, det får nog bli slutklämmen, för nu har sambon lagat färdigt maten och paxat datorn när han äter. Så jag får väl avrunda här med att tankarna på att starta en ny blogg, eller att kunna använda mitt skrivande som ett extrajobb på något sätt, starkt lever vidare. Inget är bestämt än. Alla tips, råd och tankar är välkomna!

Blogga genom mobilen

Testar Blogger-droid. Hade varit sjysst att kunna skriva direkt i mobilen om man inte har tillgång till dator. Jag skulle dock föredra att också kunna gå in och redigera i gamla inlägg, t.ex. om jag vill lägga till en bild eller nåt direkt från mobilen, men det verkar inte funka. Något för framtida uppdateringar kanske?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Under skinnet

Vi har hund sedan snart 2 år tillbaka. Med jämna mellanrum, men ganska ofta brukar ett litet hårstrå lirka sig rakt in i huden som en nål och det gör rysligt ont för att vara så litet. Idag på bokklubben kände jag att någonting gjorde ont vid sidan av högerfoten, nästan vid lilltån. Kunde inte fatta vad det var. Försökte rätta till strumpan, klia, vad som helst, men det bara fortsatte att göra ont. När jag kom hem tog jag av strumpan för att kolla. Då har ett helt hundhår kilat in sig under huden! Inte rakt in utan på sidan, så jag kan se och känna hela hårstrået. Usch vad det är obehagligt och gör ont! Min sambo föreslog att han skulle försöka lirka ur strået, men det är jag ju inte sugen på... Gillar inte nålar, alls! Jag väntar nog på att det ska krypa ut av sig själv och hoppas, mot mitt förnuft, att så har skett när jag vaknar imorgon bitti!

Boktips

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Det här är den mest humoristiska bok jag har läst på mycket länge! Jag skrattade högt ett oräkneligt antal gånger under läsningen och kommer underfund med att jag gillar Allan Emmanuel Karlssons sorgfria inställning till livet - det som händer det händer och det blir vad det blir. Jag slås också av tanken på hur mycket spännande saker en människa kan hinna med under en hel livstid som andra människor inte har en aning om. Jag tänker på alla gamla som sitter på sina äldreboenden med så många historier i bagaget och att det andra ser när de tittar på dem är bara ytan, den där gamla människan som bara inväntar döden.

Språket i boken har en sån lättsam och humoristisk klang att man på något sätt inte tar de allvarliga sakerna som händer på så stort allvar, Jonas får med läsaren i Allan Karlssons man tar dagen som den kommer mentalitet, vilket gör att man som läsare inte tar lika illa upp av att Allan byter sida som en annan byter underkläder. Dvs hela tiden. Egentligen tar han nog ingen sida, utan han är enligt mig en väldigt öppenhjärtlig och generös man som gärna delar med sig av sin visdom till andra, oavsett vem den personen är och vad den står för. Bjuds det dessutom på en sup är det extra bra. Det handlar egentligen för Allan om hur den andra människan faktiskt är. Han är en totalt opretantiös person som inte ser ner på någon oavsett vilket samhällskikt den personen än befinner sig i. Enligt Allan får andra tro på och tycka vad man vill, bara de inte försöker tvinga på honom några av idéerna. Vi hade nog kunnat lära oss ett och annat av denne Allan.

Sen dör det folk lite till höger och vänster i Allans fotspår och han har en otrolig förmåga att komma undan med nästan vad som helst, utom grosshandlaren som han råkade spränga i luften förstås. Här kan man ju lägga in diverse moraliska aspekter på Allans karaktär. Men än en gång så är det skrivet på ett sådant sätt att jag inte kan låta bli att tycka om Allan i vilket fall.

Bikaraktärerna är också sådana att man inte kan låta bli att tycka om dem. Alla är otroligt färgstarka på sitt alldeles egna sätt och bidrar starkt till historiens framväxt. När jag läser extramaterialet från författaren om en eventuell uppföljare tycker jag dock att han borde låta bli. Jag tror faktiskt att jag hellre fantiserar fram vad som händer med Allan och hans vänner. I vilket fall som helst ska det bli otroligt spännande imorgon när vi ska diskutera den här boken i bokklubben! Jag kan knappt vänta på att få höra vad de andra tycker om boken!

Bloggidé

Har lite tankar på att starta en ny blogg. Jag tvekar dock eftersom jag inte är så duktig på att uppdatera dom bloggar jag redan har. Visst hade jag kunnat skriva om min bloggidé i den här bloggen, men jag tycker inte riktigt att den idén passar in här. Hm, vad göra? Fundera lite till, eller bara sätta igång? Ska jag starta en seriös blogg så hade jag ju behövt uppdatera den varje dag eller i alla fall några gånger per vecka. Kommer jag att kunna, vilja och orka lägga ner den energin som krävs? Tips och råd mottages!

Tidseffektivist

Ja, det stämmer. Nu är det konstaterat, jag är både nyfiken (http://nyfikenienstrut.blogspot.com/2007_06_01_archive.html) och en tidseffektivist. Vad är då en tidseffektivist, kanske du undrar. Det ska jag tala om för dig. En tidseffektivist är en sådan person som gärna vill utföra så många saker som möjligt på en och samma gång. Om man ändå ska göra någonting så passar man på att få andra saker gjorda som ändå är på vägen så att säga. Det fungerar som en "slå två (men helst fler) flugor i en smäll-princip". Man organiserar sitt liv så att det ska fungera som en klocka - sen är det klart att det finns olika faktorer som stör tidseffektivisten, såsom andra människor som helt enkelt inte inser det tidseffektiva i den planering som tidseffektivisten har lagt fram. Dessa människor infekterar processen och kan skapa irritation i de annars så effektiva kugghjulen.

Tidseffektivisten analyserar sin vardag och identifierar smidiga sätt att hantera den på bästa sätt, vilka genvägar som fungerar, vilka hinder som behöver kringgås. Hon ser möjligheterna. Multitasking är ett annat sätt att beskriva denna ytterst kvinnliga förmåga, om man nu får uttrycka det så. Tidseffektivisten använder båda händerna samtidigt och helst båda hjärnhalvorna. Dricker kaffe eller te med ena handen, medan den andra skriver och ögat läser, äter framför jobbdatorn och pratar samtidigt i telefonen. Ja, hur ska jag kunna vara mer tydlig? Förstår du?

Är det hälsosamt att vara en utpräglad tidseffektivist? Det tål att tänkas på, men nej, inte egentligen. Risken är nog ganska stor att det leder till stress. Det är dock ytterst effektivt för att få mycket gjort samtidigt. Jag tror ofta att andra personerns ineffektivitet kan trigga stressresponser, samt tillfällen då tidseffektivisten missar att vara effektiv på grund av till exempel glömska. Det är svårt att sluta vara en tidseffektivist också, för det är så inrotat i ryggmärgen. Hjärnan vill hitta de korta, mest effektiva vägarna till att nå en lösning på problem, hur små de än månde vara.

Personligen försöker jag minska mitt beroende av att vara tidseffektiv. Det är inte alltid så lätt, men det går att åstadkomma åtminstone förbättringar på området har jag märkt. Det gäller att skapa balans, nå det svenska ordet lagom så att säga. Jag behöver inte gräma mig om jag missar ett tillfälle att vara tidseffektiv och jag kan heller inte styra över andras sätt att hantera sin tidseffektivitet. Jag jobbar vidare med mig själv och lär mig förhoppningsvis hantera tidseffektivisten i min personlighet så att den endast fungerar till min fördel.

Nytt år, nya föresatser

2011 har anlänt med en hel hop nya förhoppningar inför året...

Dels vill jag försöka gå ner i vikt, komma i form, bli nyttigare - allt i syftet att må bättre med mig själv och att slippa köpa allt större storlekar på mina kläder. Detta är garanterat något jag delar med en större del av västvärldens befolkning som drivs av mediabilden av hur man bör se ut för att vara attraktiv för sin omvärld. Och ja, jag har också stupat i den fallgropen.

En annan dröm som jag har velat uppnå är att bli gravid, att bli mamma. Jag vet att detta går emot min första förhoppning, men det är ju faktiskt bra att vara i form när man är gravid också. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Nu äntligen finns möjligheten, för min sambo tycker äntligen att det hade varit ok om jag blev gravid! Jag längtar, vill det så gärna. Sist jag passade systersonen över helgen kände jag så starkt att det är detta jag är menad att göra, att vara mamma. Det känns så himla rätt och livet får en helt annan mening. Vardagliga sysslor inger en annan, positiv känsla i mig. Åren går och går, alldeles för fort. Håller tummarna för att det ska ta nu, snart, helst nu. Det är jobbigt att gå och vänta på att något ska hända. Hur länge ska man vänta förresten innan man kollar upp om något inte stämmer? Man vet ju aldrig? Och man blir ju inte direkt yngre med åren som går heller.

Jag och sambon är sugna på att flytta också. Helst till ett hus, men det känns ekonomiskt oöverkomligt tyvärr. Vi sparar dock till insatsen sedan ca ett halvår tillbaka, men det går ju väääldigt långsamt... Tänk om man hade varit lite smartare när man var yngre och börjat spara redan då? Det hade varit toppen! Men, här finns ingen buffert eller några besparing att ta kulorna från tyvärr. Inget litet, undanstoppat kapital att ta till och inga rika föräldrar att vända sig till heller.

Min sambo vill resa någonstans när han är klar med sina studier, vilket han blir till sommaren om allt går enligt planerna. För att klara det får jag nog ta lite av sparandet till huset tyvärr, men det kan det kanske vara värt. Vi tar oss sällan råd till resor eller extravaganser, så vi hade behövt prioritera oss själva lite också.

Sen skulle jag gärna vilja gifta mig också. Vi har pratat lite om det. Mer sista tiden pga ett mysigt bröllop vi var på häromdagen. Tyvärr kostar bröllop massor med pengar om man inte gör det hela lite mindre traditionellt. Grejen är den att jag gärna skulle vilja vara gift innan vi får barn. Det kanske låter töntigt, men jag tycker det känns fint. Diskussionerna är än så länge bara i startgroparna, så vi får se vad som händer. Antagligen ingenting under 2011, men man vet ju aldrig.

Ja, det är inga billiga förhoppningar jag har inför mitt år 2011. Därför önskar jag mig också en rejäl lotterivinst som kan hjälpa mig på vägen. För just nu känns livet ganska slitsamt ekonomiskt sätt. Allting kostar pengar, mycket pengar. Det är problemet, jag vill så mycket men har inte resurser att genomföra det... Vad kan jag göra för att hjälpa mig själv i denna ekonomiskt prekära situation? Alla bra förslag mottages!