Var på första delen av en mycket givande utbildning i Röda Korsets regi idag med jobb. Den handlade om hur man bemöter människor i krissituationer och hur man själv hanterar dessa, hur kan man finnas där för varandra. Vi fick göra flera diskussionsövningar i grupp. Det satte verkligen igång tankar hos oss alla och diskussionerna flödade.
Jag relaterade mycket till min sommar 2010 som slutade med att jag förlorade min obiologiska mamma i cancer. Jag har en kollega som i samband med detta, både innan och efter dödsfallet, fanns där för mig. Hon lyssnade och berättade om sina egna erfarenheter av att ha förlorat sin mamma i samma sorts cancer. Jag kom på att jag inte kom ihåg huruvida jag någonsin tackade henne för det, om hon vet hur mycket det betydde för mig dessa korta pratstunder på tu man hand. Efter kursen bad jag att få säga en sak till henne och när vi tillsammans gick mot våra bilar berättade jag vad det hon gjort betydde och jag tackade henne. Tänk vad en annan människa kan göra för en individ bara genom att finnas där. Det är rätt fantastiskt faktiskt när man tänker efter.
Jag ser verkligen fram emot nästa kurstillfälle om två veckor för det var en riktigt stimulerande kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar