Varje gång jag tittar på Mannen som talar med hundar med Cesar Millan blir jag imponerad av vad han kan göra. Var det nån som såg den där supersöta cocker spanieln idag som var så himla rädd? Blev tårögd när jag såg skillnaden på den på slutet, hur den njöt av att vara en del av familjen. Tricket är att få hunden i ett, som Cesar säger, calm submissive state.
Vi har ju en hund, en fantastisk, härlig, mysig hund. Många blir imponerade av hur lugn han är. Det är också en omplaceringshund. Jag tror inte att han har råkat illa ut i sitt tidigare liv som hunden i dagens program, men visst har han lite smågrejer som man skulle kunna fixa till. Jag hade tyckt det vore så häftigt om Cesar skulle träffa min hund och ge ett utlåtande, typ hur han är som hund och också säga till oss vad vi gör som är rätt och vad vi gör som är fel. För jag förväntar mig inte att vi är den perfekta hussen och matten även om vi har en otrolig hund. Han kunde få komma hem till oss och träna mig och min sambo till att bli ändå bättre flockledare för vår hund. Kamerateamet hade han dock kunnat lämna hemma, hehe. Jag hade så gärna velat åka och hälsa på på hans hundcenter också! Att få lära mig genom att vara där i kan en eller ett par veckor. Hur coolt hade inte det varit?! Ja, drömma kan man ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar