Slumrande stad

Efter morgonens väckattack från min älskade hund tog vi en lite längre promenad på ca en timme i den tysta staden. Såhär en söndagmorgon vaknar min stad sakta, sakta till liv och det är under dessa tysta, lugna timmar på dygnen som jag älskar att vara ute och njuta av fridfullheten. Tittade jag mig omkring så var det nästan bara jag och min hund som rörde på sig. Solen reste sig försiktigt, morgontrött på himlavalvet och jag hälsade den välkommen. Idag kommer att bli en vacker dag.

Hela världen var insvept i ett fint lager frost denna morgon och staden som annars kan tyckas hård blev genast skir, bräcklig på något sätt. Det var någonting med kombinationen av det tysta, stilla, lugna och det skira som skapade den känslan. Den milda kylan nöp lite i mina kinder och jag blev glad över väckningen, över att jag inte hade missat den här stunden på dygnet som skapar en härlig känsla av harmoni i mitt inre. Väl inne i den värmande lägenheten igen kan jag tänka tillbaka på min slumrande stad i sin frostbeklädnad och glädjas åt vilken tur jag har i livet och hur bra jag mår. Ja, med en sådan början på min dag känner jag mig stärkt och redo att ta itu med resten av den.