Jaha, nu går vi här i väntans tider. Idag är jag i vecka 39+0. Jag är inte bra på att vänta tålmodigt när det är på obestämd tid. Jag vill ha ett fast datum - då kommer Krabaten, men se nej, den gubben går inte. Här är bara till att vänta.
Eftersom jag är en sån person som planerar min tillvaro efter almanackan så tycker jag det blir jobbigt att alltid behöva preliminärboka grejer nu eftersom jag inte vet om jag kan eller om jag ligger på BB nånstans och krystar för fulla muggar precis då när jag egentligen ska göra nåt annat. Tidigare, då jag hade fullt upp på jobb och vi inte alls hade kommit iordning i lägenheten, då hann jag inte med att fundera över Krabaten så mycket. Då ville jag bara att den skulle vänta med att komma tills efter det stora projektet var avslutat, sen tills efter påsk då min familj kom på besök och sen tills efter soffan hade anlänt. Nu har allt det hänt, så nu kan den komma egentligen. Fast det vore ju bra om vi hann in till Familjerättsbyrån på onsdag först förstås och skriva på papper som bekräftar att det är min älskade sambo som faktiskt är pappa till Krabaten. Sen är det ju bokklubb på torsdag och på söndag ska jag träffa syster yster och prata bröllop. Nej, ska jag hela tiden vänta på nästa och nästa grej som händer innan Krabaten tittar ut så blir det aldrig tillfälle. Lika bra att få det överstökat enligt mig. Men som sagt, det är ju ingenting som jag själv styr över.
Nu skiner solen ute. Klockan är snart halv ett. Magen kurrar. Dags att äta lite rester från gårdagens lasagne, ta en promenad med mr D och försöka att inte fundera så mycket över när Krabaten egentligen har tänkt anlända till verkligheten. Tålmodighet är en dygd heter det ju. :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar