Karaktärerna är ytliga och det enda de gör är supa, undvika att äta, shoppa, ha sex, snorta kokain och tycka synd om sig själva. Destiny, huvudpersonen, har ingen egen vilja. Förstorar brösten när ett ragg erbjuder det som present, fast hon egentligen inte alls tänkt göra det. Hon trånar hela tiden efter ett ex som lämnade henne på deras förlovningsfest utan att säga nånting. Hon har inget driv. Jag blev bara trött när jag läste boken och kunde läsa max två kapitel i rad innan jag föll i sömn.
Det enda upplyftande var intrigerna kring Destinys ragg då det uppdagades att han hade fru och fyra barn, vilket han lämpligt nog glömt att nämna. Den här situationen lämnades dock utan djupare analys, precis som resten av boken. Först på slutet då kompisen Tessan tar en överdos känns det som att Destiny får sig en tankeställare och eventuellt börjar ta tag i sitt liv och hon inser också (äntligen) att exet är en stor skit som hon inte längre vill ha. Men som resten av boken går som sagt ingenting på djupet. Det skrapas knappt på ytan faktiskt och hela boken lämnar mig oberörd. Det känns som tidsslöseri att ha läst den, men jag kan i alla fall diskutera mina åsikter om den på nästa bokklubbsträff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar