Inskrivningssamtal

Idag var det dags för mitt andra besök hos barnmorskan, nämligen inskrivningssamtalet. Det blev till att svara på frågor som jag redan hade besvarat i ett formulär och tagit med mig till samtalet. Sen fick jag lämna blod- och urinprov. Känner mig som en nåldyna efter alla nålstick de senaste månaderna. Det var inte ett särskilt spännande samtal i alla fall. Min barnmorska är lite kall, trevlig och så, men svår att få en liksom varm kontakt med. Får se om det ändrar sig på sikt? Nästa grej är ultraljudet vecka 18 och sen är det dags att återbesöka barnmorskan igen i vecka 25. Det dröjer med andra ord ett tag till innan nästa bebisgrej på schemat.

To kill a mockingbird

En superkänd titel! På svenska: Dödssynden. Författare: Harper Lee.

Och? Tänker kanske du. Den ska vi läsa till nästa bokklubb och jag ser fram emot det supermycket! Beställde den idag på Bokus tillsammans med En dag och Niceville, två andra böcker som jag på senaste tiden har känt en dragning efter att läsa. I LOVE BOOKS!!! Ville bara säga det. :D

Nattlig väckning

Sedan jag kom hem från sjukhuset första gången har jag vaknat en gång varje natt för att gå på toaletten. Så också inatt. Vaknade och låg i värmen under täcket för att samla mod att sticka ut tårna i kylan. Då märkte jag att svärmor var uppe och att mr D gick nerför trappan till henne. Efter en liten stund kom han upp igen och satte sig vid min säng. Jag klappade honom lite förstrött under hakan en stund. Då gick han nerför trappan igen, bara för att vända, komma tillbaka och sätta sig hos mig. Nu blev jag mer uppmärksam, för hans rörelsemönster var oroligt och lite stressat. Han brukar inte vara den som springer omkring på natten. Insåg att den stackaren också behövde ett nattligt toalettbesök, för hans del av karaktär nr 2. Det var bara till att dra på sig ett par byxor och en tröja över nattlinnet och bege sig ut på promenad i natten med mr D. När han hade gjort sin business lugnade han ner sig och kunde slappna av på hemvägen. Sen sov vi gott resten av natten.

Jag tycker han är så himla duktig som säger ifrån när nånting är fel! Att han liksom inte ger sig när vi människor inte fattar på en gång. Han är verkligen en imponerande hund på alla sätt och vis min lille älskling!

Boendefrågan

Sambon och jag har beslutat oss för att flytta till något eget innan bebisen kommer. Vi har dock inte hunnit spara ihop särskilt mycket under de månader vi har bott på vår ovanvåning. I början hade vi fortfarande kostnader för lägenhet, bredband och el från den gamla lägenheten, plus att jag passade på att betala av det sista på mitt billån. Sambon hade dessutom ingen inkomst under hela sommaren, utan får sin första lön nu i oktober. Jag hann spara 2 månader, sen blev jag sjuk och inkomsten minskade. Det vill säga, jag har inte kunnat spara någonting förra månaden och vet inte hur det ser ut den här månaden heller. På grund av alla dessa faktorer har vi börjat fundera på att hyra hus till att börja med. Idag ska vi titta på ett i Lund som verkar mysigt, fast helst hade vi velat bo kvar i Malmö-trakten.

Att hyra hus är väl egentligen inte en optimal lösning och vi kommer inte heller att kunna spara lika mycket till ett eget hus då. Men, jag (och sambon) tror att det kan vara bra att som nyblivna föräldrar ha ett eget boende. Plus att jag personligen känner att jag blir alldeles för bortskämd här hos svärmor. Hon tar hand om oss på alla sätt och vis och jag blir liksom lat då. Tar inte för mig av tråkiga sysslor. Inte bra. När krabaten väl kommer är det ju viktigt att vi (jag och sambon) själva kan klara av allt i vardagen. Det är ju inte rätt att luta sig mot en annan människa hela tiden. Vi är ju två vuxna människor som själva måste ta ansvar!

Svärmor var in till banken i eget ärende idag och frågade hur det står till med lån för vår räkning. Banken tyckte att vi skulle komma förbi och prata med dem och det tycker nog även jag, för att liksom se hur vi ligger till. Om vi bor kvar här i 4 månader till kan vi nog spara ihop mellan 50- och 100 000 kr, beroende på om oförutsedda händelser inträffar eller ej. Inte för att det räcker särskilt långt när man vill köpa hus, men det är i alla fall en liten bit på väg.

Jag hoppas dessutom fortfarande på utdelning på min lilla postkodslott också... Det hade varit toppen!

Det är dyrt med barn!

Men måste det verkligen vara så himla dyrt som många gör det till? Nej, det tror inte jag och det konceptet kommer jag också att sträva efter när krabaten kommer utfarandes.

• Man måste inte ha allting sprillans nytt. Jag kommer att satsa på att låna och att köpa begagnat. Det finns massor med knappt använda grejer som folk gör sig av med för en spottstyver i dagens second hand-marknad för barngrejer.
• Min lillasyster ska låna ut sin spjälsäng, sitt skötbord, bebisbilbarnstolen med mera.
• Min storasyster har sparat mamma- och barnkläder till mig eftersom hon inte planerar att skaffa fler barn.
• Har fått nys om en begagnad barnvagn i bra skick för 1500 kr som vi kanske kan få köpa. Sitt- och liggdel, samt skötväska och säkert diverse annat smått och gott. Jag satsar på fräscht och funktionellt.
• Man måste faktiskt inte heller köpa de dyraste märkesblöjorna. Jag tror ungen överlever även om man använder ett no name-brand. För egen del köper jag exempelvis alltid mina bindor från Euroshopper och jag är supernöjd med dem, plus att de är billiga.
• När det är dags för krabaten att börja äta mat planerar jag att tillverka det mesta själv. Kostnadseffektivt och jag vet precis vad som finns i maten.
• Sambons nya chef brukar åka till Ullared och köpa alla leksaker till barnen och till presenter för hela året. Tydligen är det jättebilligt där och de har mycket av samma märken som finns på leksaksaffärerna för mångdubbla priser. Bra tips! Nåt att ta med sig i tankarna.

Nej. Jag tror faktiskt inte att det här med barn behöver bli så himla dyrt som man föreställer sig. Inte till en början i alla fall, när vi nu försöker spara ihop till att köpa ett hus. Sen, när ekonomin börjar ordna till sig och boendet är kirrat, ja då kan vi om vi vill spendera mer pengar på vårt egentillverkade mirakel. Men vad krabaten behöver egentligen är ju inte dyra saker, det är ju vår kärlek och omsorg!

PS. Fler bra tips om kostnadseffektivt föräldraskap mottages gärna! :)

Babyboom

Är det inte en himlans massa små barn som tillverkas till höger och vänster? Under en längre tid tycker jag att jag har sett bebismagar och vagnar som dras runt på stan överallt och det är massor med bekanta omkring oss som antingen ganska nyligen har pluppat ut en liten en, eller som har en växande mage på gång. Innan kunde det kännas jobbigt, men nu är ju jag en i samlingen som snart har en mage som putar ut så det märks! Ni kommer väl ihåg mitt nattliga inlägg om värk och bröllop? Ja, det var faktiskt graviditeten som jag kände av!

Yes! Ett mycket tydligt kryss! Jag är gravid!

Jag och sambon har försökt bli med barn i ett års tid, så tillslut nu i augusti dök inte den otrevliga, röda mostern upp på besök. Tog test efter en veckas försening och visst visade det sig ett fint kryss i rutan där ett kryss skulle finnas! Detta var en tisdag. Sen hade vi min pappa på lägligt besök eftersom jag fyllde år. Detta var på lördagen. Den dagen berättade vi för våra föräldrar att de skulle få barnbarn! Sen sms:ade jag även mina systrar med den glada nyheten!

Krabaten på 4:e ultraljudet. Man ser redan
här ett tydligt huvud (till vänster) och ben
(till höger). Vårt egentillverkade mirakel!

På måndagen fick jag problem med blindtarmen, men trodde att det bara var relaterat till graviditeten och dröjde därför jättelänge med att kontakta sjukvården eftersom jag hela tiden tänkte att det skulle gå över (vilket det inte gjorde såklart och blindtarmen hann brista). Det blev sjukhusvistelse, operationer, mediciner och sjukskrivning, samt många besök på KvinnoKliniken för att kolla hur läget stod till med det lilla knyttet som växte därinne mitt i alltihopa. Fem gånger har jag varit och gjort ultraljud och alla gångerna har det sett bra ut! Sist jag var där (5/10) var bebin 43,5 mm lång och det gick tydligt att se huvud och ben! Det är helt fantastiskt att se hjärtslagen! Att veta att det lilla miraklet har klarat sig igenom allt det jag har varit med om med livet i behåll! Jag blir tårögd varje gång.

Nu är jag inne i vecka 13. Närmare bestämt vecka 12 + 2. Det är en stark liten krabat som växer med stormsteg därinne och jag hoppas att allt går som det ska och längtar tills vi äntligen får ses på riktigt!

Äntligen

Det var länge sen jag bloggade nu. Är fortfarande sjukskriven ett litet tag till och har ju egentligen haft tid att blogga massor, men har helt enkelt inte haft engagemang att skriva. Mellan värk i magen, trötthet och dagar som ser mest likadana ut har jag helt enkelt inte haft nånting att dela med mig av. Idag känner jag mig dock lite piggare faktiskt! Värken i magen är mindre än igår och läget känns hoppfullt! Kanske kan jag komma igång och meddela mig med världen igen nu?