Sedan jag kom hem från sjukhuset första gången har jag vaknat en gång varje natt för att gå på toaletten. Så också inatt. Vaknade och låg i värmen under täcket för att samla mod att sticka ut tårna i kylan. Då märkte jag att svärmor var uppe och att mr D gick nerför trappan till henne. Efter en liten stund kom han upp igen och satte sig vid min säng. Jag klappade honom lite förstrött under hakan en stund. Då gick han nerför trappan igen, bara för att vända, komma tillbaka och sätta sig hos mig. Nu blev jag mer uppmärksam, för hans rörelsemönster var oroligt och lite stressat. Han brukar inte vara den som springer omkring på natten. Insåg att den stackaren också behövde ett nattligt toalettbesök, för hans del av karaktär nr 2. Det var bara till att dra på sig ett par byxor och en tröja över nattlinnet och bege sig ut på promenad i natten med mr D. När han hade gjort sin business lugnade han ner sig och kunde slappna av på hemvägen. Sen sov vi gott resten av natten.
Jag tycker han är så himla duktig som säger ifrån när nånting är fel! Att han liksom inte ger sig när vi människor inte fattar på en gång. Han är verkligen en imponerande hund på alla sätt och vis min lille älskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar