Två söndagar i rad har jag och sambon tittat på hus. Jag inser att jag har varit totalt naiv, inte följt min egen intuition, och att vi har tittat på hus som är helt utanför våra ekonomiska förutsättningar. Som i och för sig säkerligen är nästintill nollställda. På onsdag ska vi prata med banken för att se hur vi ligger till. Helt plötsligt är jag helt utan hopp inför det mötet... Kan inte sluta fundera, kan inte somna. Jag tror inte dom kommer att vilja låna ut ett jota till oss... Vi får nog tänka om... Vi får nog hyra boende... Vad jag önskar att jag hade varit mer förutseende när jag var yngre! Vad jag önskar att ett ekonomiskt mirakel kunde hända! Typ nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar