Paul Auster

Min vän N kontaktade mig för ett par veckor sedan för att fråga om jag ville hänga med på en författarkväll på Stadsbiblioteket här i Malmö. Paul Auster skulle komma dit. Jag tittade i almanackan och såg att jag för en gångs skull inte jobbade kväll den onsdagen och tänkte varför inte.

Läste hans bok New York Trilogin i bokklubben för flera år sedan. Om jag inte minns fel så var det första boken vi läste sedan jag återvände till gruppen efter mina 2 år i Australien 2005. Med andra ord är det ett tag sen. Ska jag vara ärlig så minns jag inte boken, jag blev inte klokare av att läsa på baksidan heller. Det enda jag minns, förutom utseendet på pocketupplagan, är att jag tyckte den var lite skum och att jag inte tyckte den var superbra. Men, det är en känd författare och det är ju lite coolt. I vanliga fall brukar de tydligen ha 200 platser vid såna här kvällar. Ikväll hade de dock 400 st och det var inte ens i närheten av att räcka till. Vi kom dit strax efter kl 17.30, Paul Auster kom upp på scenen kl 19. När vi kom var det inte många sittplatser kvar. Människor satt på alla våningar och tittade ner på scenen, människor stod upp längst bak, de fick till och med stänga ingången för det fick inte komma in fler folk pga brandsäkerheten.

Vi satt näst längst bak och såg inte mycket, men jag gillade det jag hörde. Jag gillade honom, Paul alltså. Han gav ett mysigt intryck och han verkar ha en härlig humor. Blev nästan lite sugen på att läsa nåt mer av honom, även om jag inte minns New York Trilogin som nåt för mig. Det var intressant att höra honom prata om sitt skrivande också och mysigt hur han talade om sin fru Siri Hustvedt, så himla uppskattande och kärleksfullt. Mannen som läste på svenska ur hans nya bok Osynlig hade en riktigt bra röst för högläsning, gillade honom och tänkte att den rösten hade jag gärna lyssnat på från en ljudbok. Hon som höll i samtalet var dock inte det bästa valet enligt mig. Hennes engelska var långt ifrån bra uttalsmässigt och jag tyckte hon missade frågor. Visst var hon förberedd och hade läst på, men man måste ju kunna följa i ett samtal också och inte låsa fast sig helt i de frågor som man förberett. Då blir samtalet liksom avhugget och hattigt. Dessutom uttryckte hon sig på ett sätt med sin engelska som om hon nästan ifrågasatte allt han sa, började var och vartannat påstående med but, nån gång med nevertheless, efter att Paul hade sagt nånting. En man i raden bakom mig sa vid nåt tillfälle "hon frågar ju helt fel frågor". Efter samtalet på scen signerade han böcker åt folk. Jag hade inte tänkt på att ta med min bok, men ställde mig i kön med N och C för jag tänkte att jag skulle fotografera honom till bloggen. Var dock tvungen att bege mig hemåt, så det blev tyvärr inga bilder.

Fick lite mersmak på såna här kvällar. Borde kanske hålla mig mer underrättad om när det händer grejer på Stadsbiblioteket? Att få in lite mer kultur i livet är ju aldrig fel!