torsdag 19 maj 2011

Vad mina döttrar bör veta av Elizabeth Noble

En bok som jag valde till bokklubben och som jag hade goda förväntningar på efter att ha läst på baksidan. Jag tänkte mig att det var en bok som påminde om det jag gick igenom förra sommaren då jag och mina två äldre systrar förlorade min obiologiska mamma till cancer. Genom att läsa boken tänkte jag på något sätt kunde bearbeta min egen sorg samtidigt. Något jag tvivlar på att jag har gjort ordentligt, eftersom livet bara har rusat på sedan dess.

Det började bra med att jag grät redan under första kapitlet, men sen sjönk boken i mina ögon och blev som ett typiskt amerikanskt drama, fastän det hela visserligen utspelar sig i England. Typ en sån film som går direkt till TV för att den inte är bra nog att gå på biograferna. Jag tycker att författaren missade att slutföra vissa trådar som hon införde, vilket gjorde att det kändes orealistiskt. Dessutom blev det bara för sockersött och alla blev superlyckliga i alla sina dagar på slutet. Visst, jag gillar lyckliga slut, jag vill ha lyckliga slut, men det här kom för lättvindigt enligt min mening. Jag hade velat se mer djup, mer bearbetning av sorgen, mer av vägen dit innan döden infann sig. Hela boken kändes tyvärr ganska ytlig, vilket inte alls var vad jag väntade mig eller ville ha.

Kanske, eller antagligen, förstörde min förväntan upplevelsen av boken. Något i alla fall. Ska försöka att inte ha för höga förväntningar på nästa bok som N har valt. En bok skriven av hennes favoritförfattare Theodor Kallifatides. Nämligen Vänner och älskare.

2 kommentarer:

Ylva sa...

Ja ibland har man för höga förväntningar och blir besviken och lite snopen kan jag känna.......Så hade jag eldat upp mig inför "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". När jag sedan började läsa undrade jag bara; när kommer det roliga? Jag la boken åt sidan så länge och får läsa den längre fram.......Synd i ditt fall att du inte hade den hjälp av boken som du hade hoppats. Kram

Sara sa...

Det är rätt intressant, för den boken läste vi för ett tag sen i bokklubben och jag tyckte den var jätterolig på många ställen, men det fanns dom i bokklubben som inte alls uppfattade boken som jag, utan håller med dig. Det är nog en sån bok som man antingen älskar eller hatar, men det är väl det som gör det hela spännande, att man har olika åsikt och får chans att diskutera det. :)