Idag har jag och sambon tjafsat. Vi flyttar på lördag. Om FEM dagar! Det vill säga vi har fyra dagar, eller snarare kvällar, kvar att packa på. Sambon har inte gjort många knop för den här flytten och det är övermycket kvar att göra. Jag har pekat ut vissa saker som han behöver gå igenom för att se om det ska sparas eller ej. Men i två dagar nu så har jag bett honom att börja lassa ner lite grejer från vindsförrådet så vi kan börja gå igenom dem. Kom hem från jobb igår efter ett 12-timmars arbetspass och inga lådor var nere, hans rena tvätt var inte undanplockad. Sambon kollade på film. Kom hem från jobb idag efter ett 10-timmars arbetspass, läget var detsamma. Sambon spelade TV-spel. Då blev jag sur. Vi har inte lång tid på oss och han kan inte ens ta några minuter att ta reda på sin egen tvätt!
När jag kom hem började han istället ta reda på lite disk som han har genererat, antagligen för att jag inte skulle bli irriterad på det också. Efter tjafsandet då jag försökte förklara att jag känner mig ganska ensam i den här flytten, att det känns som att jag i princip nästan måste fixa allt och han mest var tyst, sur eller upprörd, satte han faktiskt igång att rensa litegrann. Hoppas på att han fortsätter i den takten, så att det inte längre känns som att jag antingen måste peka och tjata på honom om vad han ska göra, eller göra det helt själv och han bara åker snålskjuts.
Visst, jag förstår att han är stressad över inlämningen av C-uppsatsen och grejer. Han behöver också få varva ned. Men det gäller faktiskt mig med! Dessutom, för 3 år sedan då vi flyttade ihop var jag i precis samma läge. Jag skrev på min C-uppsats, men inte var det nån som packade allt åt mig. Nehej då, det fick jag minsann göra själv. Jag menar inte att jag inte kan ta den största biten, för det är jag beredd på, men jag vill ändå känna lite engagemang från hans sida också, känna att jag inte står ensam med allt.
Sen fick vi besök av ett N och M, som fick med sig lite gåvor härifrån (böcker, ett oanvänt akvarell-set, cd-skivor och lite alkoholhaltiga drycker). De gick härifrån med fyra kassar i händerna. Bra att bli av med grejer, men det skar lite i bröstet med vissa av böckerna och en av cd-skivorna som jag älskar.
2 kommentarer:
Usch vad trist! Både vad det gäller att tvingas göra sig av med saker som man gillar och karlar som försöker slingra sig undan. Typiskt! Kram
Jag hoppas att han har förstått vad jag har menat och skärper till sig nu. Det verkade ju som det igår kväll i alla fall. Får se hur det blir idag. Vill ju inte behöva gå och bli förbannad för att allt det tunga hamnar på mina axlar, det känns så onödigt. Bättre att vi hjälps åt.
Skicka en kommentar