Boken är lättläst och flyter på bra när man läser den. Historien är fascinerande och handlar om en ordentlig och egentligen sedesam, gift kvinna i Västerbotten i början av 1800-talet som blir förälskad i en annan man och startar en relation med honom som bär frukt i form av en dotter. De förälskade beslutar sig för att mannen ska ta livet av kvinnans make, så att de kan leva i lycka och kärlek tillsammans. Kvinnan har allas blickar på sig. Befolkningen tycker och har nog alltid tyckt att hon är förmer och högmodig och nu får de vatten på sin kvarn. Såklart kommer de älskande tu inte undan med brottet, utan blir straffade. Man får följa kvinnans väg från att hon blir tillfrågad att gifta sig, tills hon har avtjänat det långa straffet och tar sig hem igen. Ja, till och med tills hon dör långt senare faktiskt.
Det jag tyckte blev jobbigt var att dialoger och vissa tankegångar skrivs i dialekt och jag förstod inte allt vad som sades alla gånger. Men historien är väl uppbyggd och beskrivningen om kvinnans inre förändring gör hela historien självklar. Man förstår varför hon gör som hon gör för att man får följa hur hennes tankegångar kring livet och sin situation förändras. Det bästa med boken är dock slutet, just den biten då hon kommer hem igen! Det är ett fantastiskt slut! När jag läste det ville jag bara börja gråta för det var på något sätt så lyckligt, men jag sansade mig eftersom jag satt i en fullsatt bil med mina bokklubbsvänner. Vill man ha något lättläst, men gripande, så ska man läsa den här romanen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar