Morgontrötter

Tänk att det ska vara så svårt att komma upp på morgonen när klockan ringer. Jag snoozar oftast i minst en halvtimme och sen blir det tajt med tiden såklart. Problemet är att det är så varmt och skönt under täcket och att kudden är så mjuk och gosig. Nä, sovmorgon och sluta tidigt på jobbet varje vardag, det hade varit gött. Då hade man kommit upp utvilad och hunnit med mer saker på kvällarna när man hade kommit hem.

Sedan jag började jobba igen har jag försökt gå och lägga mig i bra tid. Det är ju viktigt med sömnen. Än så länge har ju inte mina favoritprogram på TV startat för säsongen heller, så det är inte så svårt. Har kommit igång med att läsa nåt kapitel i en bok innan jag släcker och det är mysigt. Sen är jag sån som oftast är snabb i själva insomningsprocessen. Medan sambon borstar tänderna hinner jag slockna som ett ljus. Borde jag då inte egentligen vakna upp utvilad, gäspa lätt som Törnrosa och sträcka på mnig, le mot den nya dagen och stiga upp för att ta mig an den? Men icke. Trött och surmulen stiger jag upp (som tur är så brukar ingen annan vara vaken så här tidigt), gör mina morgonrutiner, vaknar till så sakteliga och sen kan jag kanske le mot dagen.

Just nu ser man att solen skiner nånstans bakom molnen därute. Jag hoppas på en fin och solig dag, men förväntar mig molnigt och blåsigt väder. Med det säger jag Godmorgon! och ler mot dagen!