Med sina drygt 900 sidor kan man själv räkna ut att det hinner hända en hel del i boken. I bokklubben var vi väldigt oeniga i vad vi tyckte. Två stycken var typ förbannade på boken, på slutet som inte känns som ett slut, på huvudkaraktären som ska verka så god innerst inne men som bara håller på med en massa skit. Jag tyckte som sagt om språket, även om det överdrevs och ibland liknade Harlequin-romaner på sina ställen. Jag tyckte också om början, huvudkaraktärens möte med Indien och dess befolkning. Vissa ordväxlingar var bara så klockrena att jag inte kunde låta bli att skratta och jag läste om styckena flera gånger för dem som ville höra. Mina favoritbitar var dem om besöket i Prabakers by, tiden i slummen och de återkommande mötena med björnen. Det var spännande att läsa om hans rymning från ett Australiensiskt fängelse. Mot mitten och fram till slutet blev historien mer actioninfluerad. Han blev inblandad med maffian, drog ut i ett heligt krig och så, vilket i och för sig var spännande, men inte mina favoritbitar. Det jag inte heller gillade var att typ ALLA rökte på HELA TIDEN. Kan inte tänka mig att det faktiskt är så i verkligheten? Kanske just i de kretsar där han umgicks, men inte alla på det viset. Sen tycker jag det är orimligt att ALLA turister bara kommer till Indien för att bli höga. Jag tror inte på det. Vissa avsnitt i boken får mig att gråta och vissa avsnitt i boken får mig att filosofera vidare. Det gillar jag.
Summa summarum så rekommenderar jag boken om man har gott om tid på sig att läsa. Den får mig att vilja åka till Indien som verkar vara ett vackert och spännande land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar