Med vagn!

Japp, vår titt på barnvagn i lördags resulterade i att vi åkte hem med barnvagnen i bagaget. Den ser ut typ så här (bild hittat på google) , fast utan skötväska:

Den är dock isärplockad så det är svårt att ta en egen bild på den faktiska vagnen. Jag har tvättat tygdelarna som var avtagbara. Svärmor hjälpte oss och tvättade suffletten. Vilken skillnad! Innan såg den lite daskig ut i färgen eftersom den aldrig blivit tvättat förut, men nu ser den nästan ny ut! Myggnätet bakpå sufletten var trasigt, så det klippte jag bort. Det finns ju en tyglucka som stänger till där ändå. Sen är det ett litet brännhål i suffletten, på ovansidan. Tänkte införskaffa en gullig liten tyggrej som jag kan sätta över det så att det inte syns, typ en nyckelpiga eller nåt sånt. Måste in på en tygaffär. Innan bebisen kommer ska vi också ta fram stommen från förrådet och ge den en ordentlig tvätt, samt pumpa däcken. Behöver också införskaffa ett myggnät att sätta över hela vagnen. Sen är det bara att köra! Vi är mycket nöjda och tack vare M och M:s generositet har kalaset kostat oss hela 0 kr i inköp! Det är bra nu när vi ligger stenhårt i sparandes tider!

Naivitet

Två söndagar i rad har jag och sambon tittat på hus. Jag inser att jag har varit totalt naiv, inte följt min egen intuition, och att vi har tittat på hus som är helt utanför våra ekonomiska förutsättningar. Som i och för sig säkerligen är nästintill nollställda. På onsdag ska vi prata med banken för att se hur vi ligger till. Helt plötsligt är jag helt utan hopp inför det mötet... Kan inte sluta fundera, kan inte somna. Jag tror inte dom kommer att vilja låna ut ett jota till oss... Vi får nog tänka om... Vi får nog hyra boende... Vad jag önskar att jag hade varit mer förutseende när jag var yngre! Vad jag önskar att ett ekonomiskt mirakel kunde hända! Typ nu!

Published with Blogger-droid v2.0

Vintertid

Vaknade kl 9.30, men insåg att det inte stämde, för nu är det ju vintertid igen. Ställde genast tillbaka alla klockorna på vår ovanvåning en timme. Vad har vi nu att se fram emot? Frost i vackra, lövlösa träd, snöänglar i nyfallen snö, tända ljus i vintermörkret, julstämning, halka på oplogade vägar, skottning, kyla, att skrapa isiga bilrutor med mycket mera. Vintern kommer, vare sig jag vill det eller ej, med både härliga stunder i vacker natur och jobbiga väderlekstråkigheter med relaterade problem. Välkommen vintertid!

Vagnfrågan

Nu är vi ute i väldigt god tid, men idag ska vi åka och titta på en vagn som vi eventuellt ska få gratis. Jag känner dom som har vagnen lite sådär genom en väninna och jag vet att dom tar väl hand om sina grejer. Dom har använt den till två barn och ska inte skaffa fler nu. Jag ska såklart fråga om dom inte vill ha nåt för den, men eventuellt får vi den.

Generösa människor är fantastiska i spartider! Häromdagen fick jag min utbetalning från Försäkringskassan. Jag fick ut mer än 7000 kr mindre än en vanlig månad... Detta betyder att det inte finns en chans till att stoppa undan pengar till huset den här månaden heller... Det är så sjukt frustrerande! Därför är det så härligt när givmildhet underlättar ens ekonomiska börda på sikt! För då, längre fram, kan jag ju spara mer pengar.

Avklarat

Den första dagen på jobbet efter sjukskrivningen är avklarad. Det gick bra. Jag har haft ont hela dagen, men det funkade. Gissa om jag hade massor att ta tag i när jag kom tillbaka till jobbet efter all den här tiden! Jag har inte varit på jobbet sedan jag blev dålig den 29 augusti! Inbox: 122 mail... Schemaläggning. Viktigt möte imorgon som behövde en powerpoint-presentation. Personalmöte. Med mera, med mera...

Det var härligt att träffa mina kollegor! Så himla länge sen sist!

Jahapp, så var jag igång alltså. Imorgon går jag på en 10-timmarsdag. Det går säkert också bra. :)

Så var det dags

Tidig morgon. Det är fortfarande helt mörkt ute. Länge sen jag gick upp så tidigt. Gick och la mig tidigt igår kväll så att jag skulle orka upp kl 5.30. Är nog lite orolig, för jag har haft lite svårt att sova de sista timmarna.

Har drömt också, helskumt, att jag skulle duscha och att badkaret stod mitt ute på en gräsmatta och klockan var 7.30, det vill säga tiden jag beger mig till jobbet. Hann inte duscha, utan smög mig bort med mina grejer. Människor började vakna och bege sig till sina jobb. Mycket pinsamt. Helt plötsligt hade jag fått på mig en T-shirt i alla fall och vandrade omkring i ett höghus på olika våningar. Där var bland annat ett universitet med studentboende och jag stötte på en massa folk som jag växte upp med, men som jag inte längre har någon kontakt med, var tvungen att ta mig förbi en massa människor som väntade på att gå in på sin lektion, försökte få tag på skolans kurator som jag tänkte kunde hjälpa mig, men kuratorn var inte på plats. Gick och drog i T-shirten hela tiden för att den inte skulle åka upp. Hamnade i en gympasal och mitt i en dansföreställning. Försökte diskret smyga mig bort från rampljuset i min T-shirt. Pinsamt, alltihop. När jag äntligen kom hem till den lägenheten jag bodde i var klockan 11 på förmiddagen och jag var totalt sen till jobbet och hade missat personalmötet som var kl 8.30.

Är jag orolig, eller är jag orolig inför min första dag tillbaka på jobbet?

Imorgon börjar allvaret

Sista dagen av min sjukskrivning idag. Känns lite jobbigt, speciellt eftersom jag fortfarande har ont i magen och värken har blivit värre igen i helgen. Det har hela tiden gått upp och ner, men jag hoppades att jag nu när jag börjar jobba igen skulle ha betydligt minskad smärta. Dessutom börjar jag jobbet med full fart direkt. Ingen mjukstart här inte... Kommer jag att klara det? Jag vet faktiskt inte? Det får morgondagen utvisa. Men, det ska bli kul att träffa kollegorna! Det var länge sedan nu.

Inskrivningssamtal

Idag var det dags för mitt andra besök hos barnmorskan, nämligen inskrivningssamtalet. Det blev till att svara på frågor som jag redan hade besvarat i ett formulär och tagit med mig till samtalet. Sen fick jag lämna blod- och urinprov. Känner mig som en nåldyna efter alla nålstick de senaste månaderna. Det var inte ett särskilt spännande samtal i alla fall. Min barnmorska är lite kall, trevlig och så, men svår att få en liksom varm kontakt med. Får se om det ändrar sig på sikt? Nästa grej är ultraljudet vecka 18 och sen är det dags att återbesöka barnmorskan igen i vecka 25. Det dröjer med andra ord ett tag till innan nästa bebisgrej på schemat.

To kill a mockingbird

En superkänd titel! På svenska: Dödssynden. Författare: Harper Lee.

Och? Tänker kanske du. Den ska vi läsa till nästa bokklubb och jag ser fram emot det supermycket! Beställde den idag på Bokus tillsammans med En dag och Niceville, två andra böcker som jag på senaste tiden har känt en dragning efter att läsa. I LOVE BOOKS!!! Ville bara säga det. :D

Nattlig väckning

Sedan jag kom hem från sjukhuset första gången har jag vaknat en gång varje natt för att gå på toaletten. Så också inatt. Vaknade och låg i värmen under täcket för att samla mod att sticka ut tårna i kylan. Då märkte jag att svärmor var uppe och att mr D gick nerför trappan till henne. Efter en liten stund kom han upp igen och satte sig vid min säng. Jag klappade honom lite förstrött under hakan en stund. Då gick han nerför trappan igen, bara för att vända, komma tillbaka och sätta sig hos mig. Nu blev jag mer uppmärksam, för hans rörelsemönster var oroligt och lite stressat. Han brukar inte vara den som springer omkring på natten. Insåg att den stackaren också behövde ett nattligt toalettbesök, för hans del av karaktär nr 2. Det var bara till att dra på sig ett par byxor och en tröja över nattlinnet och bege sig ut på promenad i natten med mr D. När han hade gjort sin business lugnade han ner sig och kunde slappna av på hemvägen. Sen sov vi gott resten av natten.

Jag tycker han är så himla duktig som säger ifrån när nånting är fel! Att han liksom inte ger sig när vi människor inte fattar på en gång. Han är verkligen en imponerande hund på alla sätt och vis min lille älskling!

Boendefrågan

Sambon och jag har beslutat oss för att flytta till något eget innan bebisen kommer. Vi har dock inte hunnit spara ihop särskilt mycket under de månader vi har bott på vår ovanvåning. I början hade vi fortfarande kostnader för lägenhet, bredband och el från den gamla lägenheten, plus att jag passade på att betala av det sista på mitt billån. Sambon hade dessutom ingen inkomst under hela sommaren, utan får sin första lön nu i oktober. Jag hann spara 2 månader, sen blev jag sjuk och inkomsten minskade. Det vill säga, jag har inte kunnat spara någonting förra månaden och vet inte hur det ser ut den här månaden heller. På grund av alla dessa faktorer har vi börjat fundera på att hyra hus till att börja med. Idag ska vi titta på ett i Lund som verkar mysigt, fast helst hade vi velat bo kvar i Malmö-trakten.

Att hyra hus är väl egentligen inte en optimal lösning och vi kommer inte heller att kunna spara lika mycket till ett eget hus då. Men, jag (och sambon) tror att det kan vara bra att som nyblivna föräldrar ha ett eget boende. Plus att jag personligen känner att jag blir alldeles för bortskämd här hos svärmor. Hon tar hand om oss på alla sätt och vis och jag blir liksom lat då. Tar inte för mig av tråkiga sysslor. Inte bra. När krabaten väl kommer är det ju viktigt att vi (jag och sambon) själva kan klara av allt i vardagen. Det är ju inte rätt att luta sig mot en annan människa hela tiden. Vi är ju två vuxna människor som själva måste ta ansvar!

Svärmor var in till banken i eget ärende idag och frågade hur det står till med lån för vår räkning. Banken tyckte att vi skulle komma förbi och prata med dem och det tycker nog även jag, för att liksom se hur vi ligger till. Om vi bor kvar här i 4 månader till kan vi nog spara ihop mellan 50- och 100 000 kr, beroende på om oförutsedda händelser inträffar eller ej. Inte för att det räcker särskilt långt när man vill köpa hus, men det är i alla fall en liten bit på väg.

Jag hoppas dessutom fortfarande på utdelning på min lilla postkodslott också... Det hade varit toppen!

Det är dyrt med barn!

Men måste det verkligen vara så himla dyrt som många gör det till? Nej, det tror inte jag och det konceptet kommer jag också att sträva efter när krabaten kommer utfarandes.

• Man måste inte ha allting sprillans nytt. Jag kommer att satsa på att låna och att köpa begagnat. Det finns massor med knappt använda grejer som folk gör sig av med för en spottstyver i dagens second hand-marknad för barngrejer.
• Min lillasyster ska låna ut sin spjälsäng, sitt skötbord, bebisbilbarnstolen med mera.
• Min storasyster har sparat mamma- och barnkläder till mig eftersom hon inte planerar att skaffa fler barn.
• Har fått nys om en begagnad barnvagn i bra skick för 1500 kr som vi kanske kan få köpa. Sitt- och liggdel, samt skötväska och säkert diverse annat smått och gott. Jag satsar på fräscht och funktionellt.
• Man måste faktiskt inte heller köpa de dyraste märkesblöjorna. Jag tror ungen överlever även om man använder ett no name-brand. För egen del köper jag exempelvis alltid mina bindor från Euroshopper och jag är supernöjd med dem, plus att de är billiga.
• När det är dags för krabaten att börja äta mat planerar jag att tillverka det mesta själv. Kostnadseffektivt och jag vet precis vad som finns i maten.
• Sambons nya chef brukar åka till Ullared och köpa alla leksaker till barnen och till presenter för hela året. Tydligen är det jättebilligt där och de har mycket av samma märken som finns på leksaksaffärerna för mångdubbla priser. Bra tips! Nåt att ta med sig i tankarna.

Nej. Jag tror faktiskt inte att det här med barn behöver bli så himla dyrt som man föreställer sig. Inte till en början i alla fall, när vi nu försöker spara ihop till att köpa ett hus. Sen, när ekonomin börjar ordna till sig och boendet är kirrat, ja då kan vi om vi vill spendera mer pengar på vårt egentillverkade mirakel. Men vad krabaten behöver egentligen är ju inte dyra saker, det är ju vår kärlek och omsorg!

PS. Fler bra tips om kostnadseffektivt föräldraskap mottages gärna! :)

Babyboom

Är det inte en himlans massa små barn som tillverkas till höger och vänster? Under en längre tid tycker jag att jag har sett bebismagar och vagnar som dras runt på stan överallt och det är massor med bekanta omkring oss som antingen ganska nyligen har pluppat ut en liten en, eller som har en växande mage på gång. Innan kunde det kännas jobbigt, men nu är ju jag en i samlingen som snart har en mage som putar ut så det märks! Ni kommer väl ihåg mitt nattliga inlägg om värk och bröllop? Ja, det var faktiskt graviditeten som jag kände av!

Yes! Ett mycket tydligt kryss! Jag är gravid!

Jag och sambon har försökt bli med barn i ett års tid, så tillslut nu i augusti dök inte den otrevliga, röda mostern upp på besök. Tog test efter en veckas försening och visst visade det sig ett fint kryss i rutan där ett kryss skulle finnas! Detta var en tisdag. Sen hade vi min pappa på lägligt besök eftersom jag fyllde år. Detta var på lördagen. Den dagen berättade vi för våra föräldrar att de skulle få barnbarn! Sen sms:ade jag även mina systrar med den glada nyheten!

Krabaten på 4:e ultraljudet. Man ser redan
här ett tydligt huvud (till vänster) och ben
(till höger). Vårt egentillverkade mirakel!

På måndagen fick jag problem med blindtarmen, men trodde att det bara var relaterat till graviditeten och dröjde därför jättelänge med att kontakta sjukvården eftersom jag hela tiden tänkte att det skulle gå över (vilket det inte gjorde såklart och blindtarmen hann brista). Det blev sjukhusvistelse, operationer, mediciner och sjukskrivning, samt många besök på KvinnoKliniken för att kolla hur läget stod till med det lilla knyttet som växte därinne mitt i alltihopa. Fem gånger har jag varit och gjort ultraljud och alla gångerna har det sett bra ut! Sist jag var där (5/10) var bebin 43,5 mm lång och det gick tydligt att se huvud och ben! Det är helt fantastiskt att se hjärtslagen! Att veta att det lilla miraklet har klarat sig igenom allt det jag har varit med om med livet i behåll! Jag blir tårögd varje gång.

Nu är jag inne i vecka 13. Närmare bestämt vecka 12 + 2. Det är en stark liten krabat som växer med stormsteg därinne och jag hoppas att allt går som det ska och längtar tills vi äntligen får ses på riktigt!

Äntligen

Det var länge sen jag bloggade nu. Är fortfarande sjukskriven ett litet tag till och har ju egentligen haft tid att blogga massor, men har helt enkelt inte haft engagemang att skriva. Mellan värk i magen, trötthet och dagar som ser mest likadana ut har jag helt enkelt inte haft nånting att dela med mig av. Idag känner jag mig dock lite piggare faktiskt! Värken i magen är mindre än igår och läget känns hoppfullt! Kanske kan jag komma igång och meddela mig med världen igen nu?