Nu har jag endast 5 arbetsdagar kvar på mitt gamla jobb. Den 1 mars börjar jag på det nya. Det känns helt overkligt, trots att jag har börjar förbereda mig genom att utföra vissa uppgifter som jag har fått hemskickade. Igår kom välkomstbrevet med tid och plats när jag ska vara där första dagen och vad som händer först.
När jag har gjort de uppgifterna som har blivit hemskickade blir jag taggad och tycker att det ska bli kul och spännande att byta jobb. När jag gör arbetsuppgifter för sista gången på mitt gamla arbete och när jag tänker på mina älskade kollegor och hur roligt vi har tillsammans och vad rolig saker jag får göra på jobbet blir jag fruktansvärt vemodig och känner redan saknad. Jag är fortfarande fullständigt splittrad i det här beslutet som jag har tagit att byta arbete, men beslutet är taget och jag är helt med på att genomföra det trots allt. Anledningen till att jag sökte andra jobb från början, det vill säga nattjobb på fredagar och lördagar, är fortfarande den starkaste faktorn. Och även om jag fick gå ner i lön nu på det nya jobbet, så är jag mycket glad över de förmåner som jag får tillgång till då jag börjar där. Särskilt att jag får mer semester. Samtidigt tycker jag att det ska bli en utmaning att få göra någonting helt annat. Plus att arbetet är ändå mer samhällsnyttigt än det jag utför idag, så jag får möjlighet att känna att mitt arbete är av vikt för en större mängd människor. Dessutom är det en enorm organisation, vilket medför väldiga utvecklingsmöjligheter inför framtiden.
Med andra ord så ser jag fram emot det som komma skall, men jag kommer absolut att sakna det som har varit. Jag tänker också att jag aldrig har vantrivts på något arbete tidigare, så varför skulle jag göra det den här gången. Det är bara att tuta och köra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar