Bokklubbsboken för januari månad som jag läste ut häromdagen. Jag är en dålig bokklubbsmedlem, många är gångerna då jag inte läser ut böckerna till rätt datum... Men, så småningom blir de utlästa i alla fall.Den här boken tyckte jag om. Sherry Jones har ett vackert målande språk som osar av österländsk känsla (såsom jag tänker mig den). Handlingen rör sig kring huvudpersonen Aisha. Hon blir bortgift med profeten Muhammed redan som barn och man får följa med hennes livs bana från att vara ett barn till att bli en ung, vuxen kvinna mitt i islams födelse kan man väl säga, ända tills Muhammed dör. Hon är en stark flicka med vilja och kämpaglöd som inte alltid tänker på konsekvenserna innan hon säger eller gör någonting.
Det jag opponerar mig mot med Aisha är att hennes röst känns alldeles för vuxen och sofistikerad för de åldrar hon sägs befinna sig i. Speciellt i sättet hon tänker och talar på som 6-åring och 9-åring. Visserligen är jag medveten om att man säkert blev vuxen till sättet i ett tidigare skede på den tiden. Man kunde inte vara det oansvariga barnet så länge som man kan idag. Men det känns ändå som en vuxen persons tankar och en vuxen persons sätt att tala.
Jag tyckte mycket om relationen mellan Muhammed och Aisha, den var varm och kärleksfull som en far-dotterrelation till en början, men utvecklades även till en romantisk relation när Aisha blev äldre. Muhammed såg förbi att hon var kvinna. Han såg hennes andra kvaliteter och uppskattade dem, lät henne utveckla dem till en viss punkt. Han framställs som en mycket sympatisk och omtänksam man som har en friare syn på kvinnor än dåtidens män. Sen dras han med i att begränsa kvinnornas liv tack vare att han lyssnar på vissa av sina rådgivare som har en väldigt kvinnofientlig syn. Egentligen är det inte kvinnor generellt som han begränsar, utan bara sina hustrur. Med tiden tar dock andra män efter.
Aishas relation med Muhammed är dock inte helt utan motsättningar. I hennes svartsjuka gentemot hans många andra fruar som stal hennes mans uppmärksamhet, samt i hennes omtanke om Muhammed så hamnar hon många gånger i situationer där hon förargar Muhammed. Vid vissa tillfällen till den gränsen att han inte längre litar på hennes ord. Hon vinner dock alltid tillbaka honom och mot slutet av boken äras hon med titeln khatun, vilket är den främsta hustrun i harim, det vill säga bland Muhammeds hustrur. En titel hon har trånat efter från början.
Det ska tydligen komma en uppföljare till den här boken, där man får följa uppdelningen inom islam efter Muhammeds död. Eftersom jag tyckte om denna bok, så ser jag fram emot att läsa även den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar