Idag skedde det. Det som jag har vetat ska komma, men som jag har fasat för. Jag har missat nåt... Tre dagars arbete och jag har redan missat nåt... Idag när jag var på jobbet stod Modig upp och höll sig i soffan utan att maken höll i honom. Visserligen bara i en kort, kort stund, men ändå. Maken tog foto och messade mig. Blev så glad men ändå så besviken, för att jag inte var där. Jag är splittrad.När vi satt och åt middag på kvällen sen hände en sak till. Modig klappade i händerna! Så himla gulligt! Sen gjorde vi high five. Två gånger klappade han i händerna, så det var liksom inte så att han bara råkade göra det. Han gjorde det medvetet. Så underbart! Han blev själv så himla glad också! Som att han förstod att han precis gjort nåt han inte har kunnat tidigare. High fiven var som att han ville säga: Jaaa, där satt den!
Dagens slutsummering vad gäller Modigt utvecklingsframsteg: Jag missade 50%, men var närvarande för de andra 50%. Är glad för de 50% då jag faktiskt var där i alla fall.
På tal om nåt helt annat. Läggningsrutinen börjar funka ganska bra. Det tar kortare tid för Modig att somna nu. Vi försöker ge honom välling ca 18.30, borsta tänderna och sen läser jag högt för honom. Han har sovit lugnare ikväll också mot vad han brukar. Det blir nog bra det här. Borde ha fått in bättre rutiner tidigare, men, det här är första gången vi gör sånt här jag och maken, så lite småmissar får man väl räkna med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar