Första dagen för jobb igen och jag är uppe tidigt för första gången på länge. När jag funderade över vilken tid jag skulle ställa klockan på igår kväll så blev svaret 5. Kan tyckas tidigt när jag inte behöver åka förrän kl 7.30, men jag tyckte att 2,5 timmes tid hemma på morgonen skulle ge mig lugn. Dessutom, om Modig skulle vakna så skulle jag kunna ha lite tid med honom.
På kvällen/natten när Modig vaknar, är ledsen och inte kan somna om brukar jag flytta honom till vår säng och så får han somna om tillsammans med mig. Det brukar funka. Med honom i vår säng så brukar jag vara orolig för att Modig ska trilla ner på golvet när jag går upp före maken, eftersom Modig rullar runt hela tiden så fort han slår upp de stora, blå. Så jag hade i förväg bestämt mig för att flytta Modig tillbaka till sin egen säng när han hade ammat färdigt tidigt imorse. Han brukar bli väldigt sömnig då, så jag tänkte att det borde fungera, vilket det också gjorde. Så nu ligger han och snusar och sover i tryggt förvar. Det innebär att jag kan omse mina morgonbestyr utan att hålla ett vakande öga över hans sömn, eller icke sömn. Är lika med lugn i själen.
Maken har ju smittat både mig och Modig så att vi nu i dagarna har åkt på en förkylning. Typiskt när jag precis ska börja jobba igen. Den förkylningen ger mig huvudvärk, tillsammans med alla mina stela muskler. Det har gjort att jag har sovit lite halvdant inatt. Jag har drömt en massa konstiga grejer också och bitit ihop käkarna väldigt hårt om min stackars, manglade bettskena. Tror att det är dagens återgång till jobb som spökar. Trots vaknande flera gånger på natten och ammande så hoppade jag dock raskt upp kl 5. Tror det var att jag inte ville att maken och Modig skulle vakna av den läskiga väckarklockan. Åh vad jag avskyr att vakna till en väckarklocka...
Nu ska jag snart ut med Allvädershunden. Tänkte försöka hinna med en lite rejälare promenad nu när jag ändå har gått upp så tidigt. Önska mig lycka till idag med saknaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar