Dags att kliva ur mjukisbyxorna

Dessa sköna ting som jag i princip har bott i sedan Modig föddes. Sista dagen i frihet, sedan är det dags att återgå till verkligheten, brödfödan. Har jag nu tagit tillvara på den tiden som jag har givits riktigt ordentligt? Nej, det har jag nog inte. Har jag älskat den tiden? Ja, det har jag absolut! Kommer jag att sakna den? Enormt! Men, som man säger, var sak har sin tid. Nu är det en ny tid för mig, ja, för hela familjen faktiskt.

Maken sa tidigare: vad vill du göra den sista dagen? Han tyckte att jag kunde få välja, att vi kunde hitta på något tillsammans alla tre. Men jag kan ärligt säga, jag vet inte. Det finns så mycket, men så lite tid. Förmodligen blir det bara en vanlig dag, med vanliga sysslor. Lite grinighet, lite ångest inför måndagen, mycket tid med familjen och mycket gos med Modig, som vanligt. Vi får se. Ska nog ta dagen som den kommer, för det är sista chansen för mig att göra det under den här underbara ledigheten från arbete som jag har haft. Tänk egentligen, vilken tur vi har i det här landet som har möjlighet att vara hemma med våra barn på det här sättet. Det är ju faktiskt inte alla länder förunnat.