torsdag 14 april 2011

Total förvåning

Stötte på de nya grannarna med två hundar precis utanför dörren när vi skulle ut, jag och mr D. Mr D var utanför dörren innan jag var det, för jag rotade omkring efter en mössa på hatthyllan. Jag kommer ut och ser att han tittar åt fel håll, liksom inte mot hissen. Fattar att grannarna är där, men såg först inte att de hade två hundar då de i vanliga fall bara har en liten. Helt plötsligt står mr D och totalskäller ut den större av de två hundarna. Jag fattar först inte att det är han som skäller, för mr D skäller typ aldrig (och jag skojar inte, han skäller i princip aldrig). Gör ett Cesar Millan "bett" med handen i sidan på honom samtidigt som jag ryter till åt honom. Han lägger sig ner på magen men jag ser att han vill fram till den andra hunden igen. Han är inte aggressiv, typ arg och så, men spänd liksom. Det visar sig att han och den stora hunden är jämngamla. Jag blockerar med min kropp och vi går mot hissen, jag och mr D först och grannarna med hundarna efter. Grannarna vill inte dela hiss med mig och mr D (konstigt - NOT), så vi åker ner först, men skyndar inte iväg utan låter dem komma ner. Jag frågar grannarna om det är ok att de hälsar igen, nu med mer utrymme omkring sig. Det går bra. Nu är mr D sig själv igen; hoppig, studsig och valpaktig trots sina 3,5 år. Inte ett ljud kommer ur hans strupe. Den andra, stora hunden är lite avvaktande, men de nosar hövligt på varandra. Den lilla hunden vill också, men är lite osäker. Sen vill han också busa.

Jag fattar fortfarande ingenting. Vad var mr D's problem utanför dörren? Det råder fullständig förvåning inom mig. Han brukar verkligen inte bete sig på det här sättet.

Inga kommentarer: