Hoppa kvällsamning

Ikväll testar jag igen. Hoppas mina bröst går med på det denna gång. Ikväll fick Modig välling istället för att jag ammade honom från favoritsidan. Status: Lite hårdnader i bröstet, men än så länge ok. Ska gå och nanna kudden och hoppas att morgonstunden kommer snabbt så jag kan få amma. Hoppas också att jag nu ska kunna undvika kvällsamningen helt i enlighet med planen att minska och sedan sluta amma.

Rymningen

Idag var dagen. Dagen för rymningen. Jag kom iväg lite senare än planerat, men det gjorde inget. Var borta mellan kl 11 och 17. Modig fick vara med bara pappa hela eftermiddagen. Jag tog bussen till en väninna och hjälpte till att förbereda mat inför nyårsafton, som också blir hennes födelsedagsfirande. Det var ett bra val att åka dit. För det mesta hade jag fullt upp och hann inte tänka så mycket på hur det gick här hemma. Perfekt!

När jag kom hem var jag ju tvungen att fråga hur det hade gått för dem här hemma. Maken sa att det har gått bra. Modig har ätit mycket och sovit sina två gånger under dagen. Toppen! När jag kom hem var maten i full gång, både till oss och till Modig. När jag väntade körde jag över lägenheten med dammsugaren och satte igång en maskin tvätt. Skönt att få lite sånt fixat. Sen fick Modig äta och så åt vi. Gott var det!

Summa summarum: härlig dag, oro onödig.

Tiden flyger

Nyårsafton närmar sig med stormsteg. Om några dagar är året 2012 över och det känns overkligt. Det här året har gått så fort och innehållit enormt mycket förändringar i mitt liv. Vi köpte lägenhet, Modig föddes, vi gifte oss och Modig döptes. Dagarna har passerat med en skrämmande fart och inte bara det att året snart övergår till 2013, sju dagar in på det nya året så börjar jag dessutom jobba igen och föräldraledigheten med min älskade lille Modig är till ända. Maken stannar hemma och jag tjänar brödfödan. Suck... Vill ju bara vara hemma och kramas med Modig och vara med om hans snabba utveckling. Det går ju så fort och han lär sig nya saker hela tiden! Jag vet att jag tjatar lite om det här nu, men det är det som snurrar runt i huvudet på mig för tillfället.

På söndag ska jag "rymma" lite. Jag ska hem till en kompis och hjälpa henne förbereda hennes bjudning på nyårsafton. Anledning: maken och Modig får en helt egen dag. Jag är inte där och säger vad som ska göras när. Bra övning. Speciellt för Modig som är van vid att jag i princip alltid är där. Snart kommer jag inte att vara det, då kommer jag att vara borta hela dagarna, samt vissa kvällar och helger. Mitt hjärta brister lite när jag tänker på det...

Amningen. Fortfarande ammar jag morgon på båda sidorna och kväll på favoritsidan. Måste snart testa att inte amma alls på kvällen. Planen var ju att inte amma längre när jag börjar jobba, men tiden börjar ta slut och det känns orealistiskt nu. Att minska ner till en amning per dygn kanske går att klara av. Hade jag inte börjat jobba redan nu så hade jag nog inte minskat amningen redan, utan låtit Modig själv bestämma takten för nedtrappningen. Det känns lite vemodigt att sluta amma, för det är en sån mysig stund med Modig där det liksom bara är han och jag. Men för att under lätta för maken, Modig och mina bröst så är det en nödvändighet att minska ner på det.

Ännu en dag är till ända, det nya året och jobbstarten är en dag närmare...

Härliga jul!

Min julafton var verkligen härlig! Vi samlades från min sida och makens sida hemma hos svärmor, åt gott och tog det lugnt och stilla. Det kändes som ett avslappnat firande. Sen kom tomten med klappar. En riktigt rolig tomte som min fyraårige systerson slukade med hull och hår. Tomten hade ju några presenter till mig. Blev helt tårögd över makens presenter för det kändes så mitt i prick fastän jag inte visste om att jag önskade mig det! Fick en glassmaskin och en bok med glassrecept!

Sen fick jag ett par öronvärmare som jag hade önskat mig också. Ska testa dem idag tänkte jag!

Maken fick ett par smartphonevänliga vantar och en tröja från Stadium av mig och Modig. Nu ser man inte hur fin tröjan är för att bilden blir så plottrig, men den är väldigt fin och vintrig.

Fast mannen vann. Han köpte de bästa julklapparna tycker jag.

Modig har fått massor med fina presenter. Förutom Svinto och ett barntallriksset från IKEA som vi gav honom, så har han fått två fina gosedjur, en aktivitetsbil som man kan sparka sig fram på och gömma grejer under sitsen, en gåvagn, ett byggset i plast, 4 pyjamasar, en mössa, ett nackstöd till bilåkning utifall han somnar, en traktor med gubbe och djur som låter, ett BRIO-flygplan, en tomtehakklapp med tillhörande luva, 2 böcker och ett presentkort på Åhléns. Jag kan ha missat nåt. Massa fina och bra grejer i alla fall.

Sen sov vi kvar hos svärmor och spenderade hela juldagen hos henne i lugn och ro. Vi tog en lång och skön promenad med hundarna och åt julmat igen.

Idag är tanken att Modig ska leka med farmor medan mamma och pappa åker på mellandagsrea. Men vi har inte kommit iväg än. Just nu är maken ute med Allvädershunden och Modig ligger och sover. När han har vaknat ska vi bege oss direkt och så får han äta mat hos farmor. Annars kommer vi ju aldrig iväg.

Jag har haft en riktigt härlig jul! Vill inte återvända till vardagen riktigt än, så jag får passa på att njuta nu av denna annandag, eller vad som är kvar av den i alla fall. God Jul igen!

Önskningar om en God Jul

Man kan ju inte kalla det en vit jul vi får, semi-vit skulle man kanske kunna säga, med en stor andel klafs. Men vädret är milt och vi har plusgrader, så morgonpromenaden var mysig ändå. Det blåser inte alls som det gjorde igår.

Idag ska jag som fru, mamma, syster, dotter och svärdotter vinnlägga mig om att hålla humöret på topp! Jag ska försöka att inte bli irriterad, sur, grinig, snäsig eller arg utan förhålla mig glatt leendes till min omgivning för idag är jag så tacksam. Jag är så tacksam för min familj, vår lille Modig som är årets bästa gåva som ingen julklapp någonsin kommer att kunna toppa. Jag är också tacksam för att min familj här nere i Skåne vill och kan fira julen tillsammans med mig, maken, Modig och svärmor. Idag blir vi 6 vuxna, 2 barn och 4 hundar som firar och det gör mig lycklig. Jag är tacksam över kärleken till min familj i Västmanland, även om jag saknar deras närvaro. Och jag saknar min obiologiska mammas närvaro i den här högtiden, en högtid som jag högst förknippar med henne. Hon var den en fena på att skapa en fantastisk julstämning i hemmet. Men jag tänker på henne med värme och kärlek och är så lyckligt lottad över att hon har varit del av mitt liv och betyder så mycket för mig och den person jag har blivit.

Och så vill jag önska er alla en fantastiskt, härlig God Jul med mycket glädje och värme, skratt och kärlek! Stora, juliga kramar från mig till dig!

Förbereda övergång

Snart tar maken över föräldraledigheten. Det har jag ju nämnt ett par gånger. För att underlätta för honom med rutiner och så, så har jag gjort ett matschema för Modig med ungefärliga tider så att han har lite hållpunkter att gå efter. Sen kan det ju bli lite förskjutningar på det ena eller det andra hållet beroende på när man vaknar, hur han sover på dagen och så vidare. Här är mitt fina schema som jag knåpade ihop.

Det tillsammans med lite övningstid med Modig ska väl göra övergången så smidig som möjligt för dem båda. Planerar att sticka iväg över dagen här mellan jul och nyår alldeles ensam, utan Modig, så att maken får lite tid att testa på innan vi kör skarpt läge. Jag tycker en smidig övergång egentligen är allra viktigast för Modigs skull, för han är van att jag alltid finns där och jag har ju därför blivit den trygga hamnen. Nu måste maken kunna axla det ansvaret, vilket inte är så lätt att överta. Det har ju tagit 8 månader att komma dit där jag och Modig är idag. Håller tummarna för att allt ska gå väl och att mitt hjärta inte kommer att brista alltför mycket.

Man ska inte ropa hej

Kanske blir det en vit jul trots allt? För helt plötsligt började det snöa en massa och snön har ju hela eftermiddagen och natten på sig att bilda ett fint, vitt och juligt täcke över min omgivning. Håller tummarna!

Äta bitar

Lille Modig är ju 8 månader gammal nu och ska börja vänja sig vid att äta maten i bitar. Förut har jag puréat allting, men nu har jag börjat mosa med gaffel istället för att få finare bitar. Idag testade jag något nytt. Modig fick lite kokt majs till lunchen som han provade på att äta på egen hand. Det var väldigt spännande och skedde med stor koncentration! Fast hur mycket som faktiskt hamnade i munnen är svårt att säga. Det verkade som om det mesta hamnade på golvet eller i knät. Har inte tänkt på det förut, men majs är väldigt klibbigt. Allvädershunden som älskar mat, äter inte majs visade det sig. Maken tänkte därför dammsuga upp dem, men jag såg framför mig hur de fastnade i slangen. Nehej, det var bara till att torka upp.

Sista julfixet

Eftersom vi inte har julen hemma hos oss och det blir lite av ett knytkalas där var och en tar med några grejer så har inte min lott varit på ansträngande. Jag skulle koka julskinkan, fixa Janssons frestelse och ta med risgrynsgröt och grädde för att göra Ris ála malta. Risgrynsgröt på korv är gott. Fixat. Julskinkan kokades i torsdag och griljerades i fredags. Fixat. Idag var det bara Janssons frestelse kvar och jag följde mitt favoritrecept som vanligt. Lite bildbevis...

Allt det här skedde då Modig sov. Maken passade på att ta en paus och gav sig ut på en cykeltur. Medan frestelsen var inne i ugnen tog jag reda på röran jag skapat. Passade på att plocka ur diskmaskinen när jag ändå höll på. Var nästan helt klar då maken återvände och Modig slog upp sina stora, blå. Det var bara till att fixa litens lunch. Mer om det i nästa inlägg som kommer snart.

Blåsigt värre

Det är dan före dan och det ser dessvärre ut som att vi inte kommer att få en vit jul. Vilket i och för sig inte är särskilt ovanligt i dessa trakter. Idag blåser det nästan storm ute också, så morgonpromenaden liknade mer ett litet träningspass, när jag gick i motvind vill säga. Medvinden gav fart i stegen, men i motvinden fick jag liksom luta mig framåt och trycka på rejält för att komma nånstans. Allvädershunden njöt i fulla drag. Sprang, hoppade, rusade omkring totalt lycklig över vinden som gjorde att öronen stod rakt ut åt sidorna. Matte kämpade, fick tårar i ögonen av den kalla vinden och det blåste så det kändes rakt genom alla kläderna. Men det var ändå en härlig tur! Att se vår älskade vovve lyrisk över vädergudarnas nycker ger mig ändå alltid ett leende på läpparna och det är en bra början på dagen.

Förbereda förändring

Idag har jag packat ner alla mina amningströjor bland mammakläderna. Sen ska den kartongen till svärmors vind tänkte jag. Har i princip bott i dom tröjorna sedan Modig föddes för att underlätta vid amning. Men nu ammar jag ju inte på dagen längre så då behöver jag dem inte. Nu får de ligga nedpackade tills Modig eventuellt får ett syskon. Det blir till att botanisera i den gamla garderoben igen. Jobbigare vid påklädning på morgonen. Innan har jag bara dragit på mig en av dom tröjorna och ett par byxor. Enkelt, snabbt. Fast lite kul ska det bli att använda lite andra grejer.

En annans sak jag gjorde idag var att sänka ner spjälsängen på lägsta nivån. Modig har inte börjat sätta sig eller ställa sig upp helt själv än, men allt går så himla fort så det var lika bra att få det gjort. BVC rekommenderade också att vi skulle få det gjort så snart som möjligt för att undvika eventuella olyckor.

Det är så härligt med allt som händer med Modig, hans utveckling. Jag blir ledsen när jag tänker på att jag snart måste börja jobba igen och att jag kommer att missa så himla mycket. Att inte få vara med honom och krama och pussa på honom på hela dagen. Mitt hjärta brister lite vid varje sådan tanke och för varje dag som går som för mig närmare den 7:e januari...
Men, visst kommer det att gå bra. Det inser jag. Och jag kommer att anpassa mig till situationen oavsett jag vill eller ej. Förändring kommer alltid att komma, det är bara att se den för vad den är och hantera den därefter.

Lamellgardiner från Jysk

Här kommer berättelsen om rullgardinerna som jag nämnde i ett tidigare inlägg. När vi flyttade hit i februari bestämde vi oss för att ha lamellgardiner i alla rum, men i sovrummen ville vi ha sådana med mörkläggande funktion. Sagt och gjort. Vi inhandlade lamellgardinerna på Jysk. I köket och vardagsrummet har vi vanliga sorten, men i sovrummen den tjockare varianten som gör att rummet blir mörkt. I vårt sovrum märkte vi efter ett tag att lamellerna liksom rullade ihop sig och mörkläggningen blev därför inte så bra längre. I det andra rummet var det bra. Maken försökte på olika sätt släta till den som rullat sig, men det gick inte. Sen rullade sig även den andra lamellgardinen. Det hela var mycket irriterande, men vi kom oss inte riktigt för att göra något åt det. Inte förrän vi häromdagen åkte till IKEA. Jag letade upp kvittot från Jysk, eftersom jag brukar spara sånt ganska länge, utifall att. Maken plockade ner lamellgardinerna i sovrummen och stoppade ner dem i stora säckar. Innan besöket på IKEA slank vi in på Jysk för att reklamera de rullade lamellgardinerna. Vi var helt beredda på en ordfight, men det gick så lätt så vi blev förvånade. Visserligen var det ju helt tydligt att de inte var som de skulle, så vi hade ju rätten på vår sida. Tjejen i kassan frågade om vi ville ha nya. Vi sa nej tack, eftersom båda blivit som de blev. Istället köpte vi mörkläggande rullgardiner från IKEA. Mycket billigare och faktiskt både snyggare och bättre mörkläggning i rummen. Såhär nu i efterhand är jag glad att lamellgardinerna rullade sig, för jag tror jag kommer att vara mer nöjd med rullgardinerna. Det blir inte så jobbigt ljud på morgonen heller när Allvädershunden glad i hågen kommer för att se till att vi går upp. Den svansen sätter lameller i rejäl gungning!

Summan av kardemumman. Köp inte mörkläggande lamellgardiner på Jysk.

PS. Måste också säga att maken imponerar mig. Han är en riktig datakille som inte tycker fixande i hemmet är roligt alls. Varje gång det är nåt hemmafix så krånglar det på något sätt och svordomarna duggar ibland tätt. Men på nåt sätt så fixar det sig alltid tillslut och han ger sig inte, utan tar en paus och försöker igen. Bra jobbat älskling! Jag är jättenöjd!

Julförberedelser

Idag åkte vi iväg hela familjen till svärmor. Eller, jag, Modig och Allvädershunden kom lite senare för Modig sov och behövde äta lunch sen. Vi har ju ingen gran här hemma, eftersom julen kommer att firas hos svärmor. Men där finns såklart en gran och idag skulle den kläs. Maken fixade på julgransfoten och jag klädde den. Modig låg på ett täcke (eller typ ålade runt bredvid täcket) under tiden. Det var en ganska nätt liten gran, så den gick relativt fort att klä. Skönt! Inte stack jag mig på de vassa barren heller! Nu borde jag ju ha en trevlig liten bild på den fina granen, men det tänkte jag inte på då. Visserligen ser de flesta granar ganska snarlika ut, så väldigt spännande är det ju inte egentligen.

Sen åt vi kvällsmat tillsammans. När Modig började klia sig väldigt mycket i ansiktet med handryggen och blicken liksom blev sådär lite svävande insåg vi att det var dags att bege oss hemåt. Svärmor och maken tog en kort eftermiddagspromenad med hundarna medan jag klädde på Modig. Vi tog en liten paus halvvägs på med kläderna för att han inte skulle bli så varm och mitt i alltihop slocknade den lille krabaten. Han var helt lealös och sov sig igenom allt tills precis innan vi skulle in i bilen. Nu är vi hemma. Vid det här laget är han piggare än pigg och kör lite balansträning på alla fyra i soffan, trots att han har fått i sig 2 dl välling som jag tänkte skulle verka sövande på honom. Icke.

Två dagar kvar, sen är det julafton... Är det bara jag som inte riktigt fattar det?

Fin!

Snart klar!

Lite mer färg på griljeringen, sen är julskinkan klar! Smakade en bit som trillade av när jag skulle skära bort svålen. Den var god! Fast pappas brukar smaka ändå mer tycker jag. Men, för att vara andra gången i mitt liv som jag kokar julskinka så är jag nöjd.

Trappa ner på amning

Tidpunkten då jag börjar jobba igen närmar sig med stormsteg. Tanken är att jag ska sluta amma innan dess för att underlätta för Modig och maken och också för att jag jobbar oregelbundna tider.

Det är dock inte så lätt att sluta bara så där. Modig fixar det. Han kan alltid få lite välling om sugbehovet sätter in. Mina bröst däremot sätter sig lite på tvären. Speciellt Modigs favoritbröst. Det fylls på och börjar ömma om han inte tömmer regelbundet. Jag har minskat mycket på amningen, men det är lite kvar. Favoritsidan blir tömt två gånger per dygn, tidig morgon, samt kväll. Det andra räcker det att tömma 1 gång per dygn, tidig morgon.

Om jag fortfarande ammar nånting när jag börjar jobba i januari, så hoppas jag att det endast är det tidiga morgonmålet som är kvar, eftersom jag alltid är hemma den tiden på dygnet oavsett arbetstider.

Nu är det avvänjning som gäller!

Kall

Skinkan har svalnat på balkongen. Nu ska den in i kylen över natten. Imorgon är det dags för griljering och sedan provsmak!

Svalna

Nu är julskinkan färdigkokt och står på balkongen för att svalna. Sen blir det till att skära bort svålen och griljera.

Julskinka

Har startat. Ska nu koka julskinka på pappas vis och bara hoppas att den blir lika god! En timme per kg ska den koka. Vikt: drygt 3,5 kg. Drar till med fyra timmars koktid bara för att vara på den säkra sidan. Hoppas, hoppas den blir god... Det är ändå den skinkan som ska pryda bordet på julafton och den kostade liksom 200 spänn typ! Vill inte behöva göra om det. Håller tummarna och litar på receptet jag har antecknat efter pappas anvisningar.

Återvinning

Så var det fixat. Etiketterna är på plats. Vår egen lilla återvinningsstation är klar!

Julklappar

I min familj köper vi inga vuxenpresenter längre. Något som har tagit ett par år för att bli en självklarhet, men som underlättar något enormt med julstressen. Syskonbarnen som jag inte träffar i den här julen ska få pengar på kontot. Det kan komma dem väl till pass längre fram. Dom får dessutom alldeles säkert så himla många presenter i alla fall. Modig och mitt syskonbarn här i Skåne ska få presenter och i år upptäckte jag internetshopping. Såååååå bekvämt! Kommer definitivt att använda mig av det igen! Tänk, ingen trängsel, jag sitter i lugn och ro och knappar in vad jag vill ha och betalar direkt. Några dagar senare dimper det ner ett paket i brevlådan eller på ett utlämningsställe nära mig. Aaaaaah, låt mig njuta lite av att återuppleva lugnet det gav mig...

Jag och maken beslutade att vi inte skulle köpa några presenter till varandra, för vi har så svårt att komma på vad vi ska köpa. Plus att vi försöker spara pengar, vilket inte är så lätt när den ena är föräldraledig. Sen för några dagar sedan sa maken att han visste vad han skulle köpa till mig OM vi nu skulle ge varandra julklappar. Då kom frågan upp. Ska vi verkligen inte ge varandra någonting? Lite tråkigt är det ju förstås. Vi grunnade på det ett par dagar och kom sedan fram till att jo, vi ska nog ge varandra julklappar i alla fall.

Internetshoppingen föll på tidsbrist. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ge honom, men det skulle väl ordna sig. Så idag mötte jag upp med en väninna och hennes son och tillsammans gav vi oss ut på julklappsjakt. Mitt huvud hade inga idéer. Tänkte att det här kommer att gå åt skogen, jag kommer inte att hitta nånting. Men sen såg jag den plötsligt där framför mig! Presenten! Så jag köpte den och nu sitter jag och funderar på om han kommer att gilla den eller ej, kanske valde jag fel och jag tror nog att jag glömde ta bort prislappen...

Nu kan jag ju inte skvallra om vad han ska få, som jag gjorde med Modig, för det kan ju hända att maken får för sig att läsa mitt inlägg. Men, istället kan jag berätta om en present som vi hittade till Modig igår när vi var på IKEA. Kolla in det här söta setet som Modig kan använda när han ska äta!

Och så kan jag visa vad jag var extremt sugen på att köpa till Modig, men som vi inte köpte. Elefanten är bara så himla söt, så jag hoppas att någon annan har köpt den till honom så jag kan få gosa med den lite!

Ordning och reda

Vi har en klädkammare som länge nu har sett ut som ett bombnedslag. Skulle man ha nåt därinne var det som att bege sig ut på bergsklättring. Ett skärpt balanssinne krävdes. Idag tog jag och maken oss äntligen i kragen och begav oss på ett snabbtur till IKEA för att fixa lite ordning, samt julifiera vardagsrummet lite mer. Modig hälsade på farmor under tiden så att vi skulle kunna vara så effektiva som möjligt.

Julifieringen innebar att vi köpte två röda filtar och fyra kuddar plus röda kuddöverdrag till soffan. Så nu ska de lila filtarna tvättas och läggas undan tills julen stökas bort efter trettonhelgen. Då är det även dags att bege sig till IKEA igen, för då behöver vi nya kuddöverdrag. Tycker det blev mysigt!


Ordningen och redan i klädkammaren skulle uppnås genom att köpa en Trofast-hylla. Vi härmar våra vänner N och M som har en sådan för exakt samma syfte, nämligen återvinning. Här står den redo och påfylld i vår städade klädkammare. Den var extremt enkel att sätta ihop och det gick snabbt, trots att Modig konstant körde på mina tår när jag byggde. Han ville ju också vara med. Sen ska jag göra skyltar till den också så att man direkt ser vart saker och ting hör hemma. Uppifrån och ner är det plast, metall, kartong, tidningar och glas. Så himla praktiskt! Innan hade vi det i olika papperskassar intryckta lite här och där. Inte direkt platseffektivt och mycket störigt varje gång man skulle hitta rätt kasse.

Det här röjandet i klädkammaren startade för att få in vår Trofast-hylla och satte verkligen snurr på effektiviteten hos mig och maken. Förutom att jag städade och ändrade om i klädkammaren, så tog vi tag i lite uppsättning av foton som stod därinne och skräpade. Den här ramen köpte vi på Lagerhaus i somras för under 300 kr. Jag tycker den är jättefin! Nu hänger den i hallen mittemot jackorna. Det som återstår är att bestämma vilka bilder på Modig som vi vill sätta i den och så få dem framkallade.

En annan ram som vi satte upp var denna. Min svåger som var fotograf på vårt bröllop/dop gav den till oss med detaljfoton från bröllopet samtidigt som vi fick alla andra bilder i digital form i somras. Det är ett foto på min sko (som jag tycker är så himla snygga, blev lite kär i dom skorna även om inte mina fötter alls blev det), ett foto på min brudbukett som min väninna L gjorde, samt ett foto på våra händer. Nu när ramarna kom upp insåg jag att spegeln Stave med vit ram som vi köpte till hallen idag borde bytas ut mot den med svart ram och eftersom maken ändå ska till IKEA igen imorgon för att byta rullgardinerna som vi i all hast köpte i fel bredd så ska han passa på att byta spegeln samtidigt.

Anledningen till rullgardinköpet till sovrummen får jag berätta om en annan dag, för där hade vi tills idag lamellgardiner med mörkläggning från Jysk... Men det är en annan historia.

Måste säga att jag tycker denna dag har varit förträfflig! Vi har spenderat tid tillsammans bara jag och maken. Modig har hängt med farmor och sen åt vi mat allihop tillsammans där. Väl hemma var vi effektiva och förbättrade ordningen och redan här hemma (vilket jag uppskattar väldigt). Maken har till och med satt upp vår digitala ram i köket! Den har legat nedpackad i en låda i flera år nu. Ska bara byta ut de gamla bilderna också. Det känns som att vi har flyttat in en gång till när vi fick det här gjort! Härligt!

Omöjliga böcker

För två veckor sedan skrev jag ett inlägg om månadens bokklubbsbok: Hotellet i hörnet av bitter och ljuv. Vi skulle egentligen vara hos S samma kväll för vår månatliga bokklubbsträff. Men S var sjuk och träffen omlokaliserades till mitt hem. Sen var det inte lämpligt körväder med en massa halka och så, så G hoppade av. Då kände vi andra att det inte var lönt att ses. Träffen sköts upp till idag. S är fortfarande sjuk, det visade sig att hon har lunginflammation. Därför omlokaliseras det till hemma hos mig igen. Så klockan 19 dyker de upp.

Eftersom träffen är här så ska jag bestämma nästa bok. Regel: det måste vara i pocketformat. Har massor med pocketböcker här hemma i bokhyllan som jag inte har läst. Gjort det misstaget förut att jag bara har valt en utan att kolla upp och sen går den inte att få tag på. Nu kollade jag upp böckerna på Adlibris och Bokus först, så att de verkligen gick att få tag på i rätt format. Men ojojoj, vad många det var som INTE gick att få tag på längre, eller som var slutsålda hos förlaget. Trist, för dom måste jag utesluta nu. Alla mina förstahandsval åkte. Tillslut, efter många om och men, lyckades jag skrapa ihop 5 st böcker som går att få tag på i pocketformat. Får hoppas att det finns någon titel som faller de andra i smaken och som de inte har läst förut.

Jag tycker det är tråkigt när böcker försvinner och blir sådär omöjliga att få tag på...

No paparazzi!

Sorry, säger mamma och stänger av kameran.

Vart tog snön vägen?

Promenaden med Allvädershunden. Solen sken bakom molnen, fåglarna kvittrade, luften var mild och skön. Är det vårtider redan? Skulle inte tro det. Men snön har dragit sig undan från världen och det känns faktiskt vårlikt när man är utomhus. Undrar när nästa köldknäpp kommer med ny snö? Kommer vi att få en vit jul här nere i Skåne? Den eviga frågan.

Min Modig, mitt allt

Han petar mig i örat, drar i min näsa och kniper mig i kinden.
Jag ler.
Han skriker mig i örat och trycker på mitt öga.
Min kärlek till honom finner inga gränser.
Han är mitt allt.

Gottigottgott hos gateu

I somras besökte jag gateu för första gången. Blev mäkta imponerad av deras goda bakverk och har sedan dess kommit tillbaka då och då. Ikväll ska vi ha glögg- och spelkväll med några kompisar. Vi hade tänkt baka egna lussekatter, men insåg ganska snabbt idag att latheten tog överhanden. Vi orkade inte och kände inte för stressen det skulle ha medfört att hinna baka själva. Jag begav mig till gateu för att köpa något juligt med saffran. Det blev en saffranslängd. Sen såg jag deras månadens bulle... Tänkte på måttligheten och köpte en. Ringde mannen när jag kom till bilen och bad honom sätta på kaffe, så blev det fika när jag kom hem, en halv saffransknut med mandelmassa och pepparkaksfyllning var. Mmm, så god den var! Rekommenderas starkt! Och är du sugen på något gott överlag, så ta en titt in på gateu!

Inte den som är den

Min älskade make, han är inte som alla andra. Han är beredd på att smaka på det mesta, bara för att veta vad det smakar. Han har genom åren smakat på saker som jag aldrig ens skulle stoppa i min mun, än mindre svälja. Så imorse när vi skulle äta frukost tänkte jag koka rågflingegröt. Maken var sugen på stekt bacon. Jag sa, varför inte kombinera de två mest på skoj. Vem äter gröt med mjölk och bacon? Haha, min man gör det! För han är inte den som är den! Eller, han smakade det i alla fall. Utlåtandet: Det var ju inte äckligt. Gröt och salt passar, men den goda baconsmaken försvann. Här kommer bildbevisen som en imponerad fru tog!

Storstädning, typ

Idag var mamsen här hela dagen. Vi fick vår bröllopspresent av henne. Nu kanske du undrar varför en bröllopspresent kommer i december när vi gifte oss i juli? Det ska jag tala om. Vi önskade oss kanske lite udda saker, bara sånt som vi behövde (eller ville ha). En sak på listan var att vi önskade oss en storstädning och min mamma som är drottning av all städning gav oss det. Sen har det bara inte blivit av att vi bestämt en dag förrän nu. Men det passar ju bra eftersom vi ska ha hit folk imorgon och julen dessutom knackar på dörren.

Men ujujuj så fort tiden flyr när det ska fejas. Hon hann inte med riktigt allt som vi hade tänkt. Men det gör inget. Det hon gjorde var ändå guld värt och det är sånt som jag själv inte riktigt gör. Eller, det är väl så att jag drar mig för att göra det rättare sagt och jag ska vara ärlig och säga att det inte har blivit gjort alls en del av grejerna.

Jag vet inte om jag har berättat det, men när vi flyttade in i den här lägenheten var den verkligen inte städad ordentligt. Vissa saker hade nog inte rengjorts sedan huset byggdes 2006, misstänker vi. När vi flyttade in hjälpte svärmor oss en del med städningen. Men vissa grejer hanns inte med och vissa grejer gick inte riktigt att få rent. Tills idag. Då städgudinnan (alias min mor) dök upp och kom på lite nya metoder som till och med förvånade henne själv. Köket tog lång tid. Nästan hela dagen. Men då blev spisen och ugnen ordentligt skrubbade, även bakom. Alla köksskåpen torkade utvändigt och alla vitvaror i rostfritt stål blev glänsande rena. Sen hann hon även med listerna, badrummet och att torka golven. Jag dammsög. Mitt enorma bidrag till storstädningen.

Städgurun hade också diverse råd och åthutningar om hur det här nya, fina, rena ska hållas tipp topp även i fortsättningen. Hmm, får se hur det går med det. Känner på mig att jag kommer att få bannor i framtiden. Men, ojojoj så skönt det känns att köket verkligen har fräschats upp! Ja, alla vet ju hur exempelvis en ugnslucka blir efter ett tag. För att inte tala om grillgallret. Speciellt glaset är ju nästan omöjligt att få rent. Kolla in bilderna så får ni se min mors fantastiska dagsverke! Tack mamma för en fantastisk bröllopsgåva! Den behövde vi!

Kvällen avslutades med att svärmor kom hit vid 18-snåret. Jag bjöd mamma och svärmor på currykycklinggryta med ris och sen såg vi filmen Waterloo Bridge med Vivien Leigh. En riktig tårdrypande klassiker. Sån härlig kväll!

(Undrar du var maken höll hus? Han är på julfirande med jobb.)

Premiärturen för tomtenissen

Eftersom det är Lucia idag så fick Modig vara allas vår tomtenisse hela dagen i sin nya tomtedräkt som farmor har köpt åt honom. Gjorde ett litet inomhustest av det nya snöfordonet som också av en ren tillfällighet blev ett photo-op. Glad Luciahälsning sändes snabbt till familjemedlemmar på både mammas och pappas sida från en liten, glad nisse.

Sen tänkte vi att om vi åker och handlar mat på en torsdag förmiddag så är det nog inte så himla mycket folk där... Eeeeh, men jo, det var det visst. Massor! Nissen passade på att ta en tupplur under shoppingturen och det tycker jag att han gjorde rätt i.

Sen när vi kom hem var det dags att bege sig ut på Allvädershundens lunchpromenad, efter att nissen fått lite lunch i magen. Vi tog då ut det nya snöfordonet på en premiärtur. Hade hoppats att lille nissen skulle skratta och tycka det var superkul att åka omkring i pulkan, men icke. Tror han var lite för trött egentligen för att riktigt kunna njuta av äventyret. Men, det kommer fler tillfällen!
 

 

Nu är nissen pigg som få (läs supertrött) och ligger i soffan och busar med sina grejer samtidigt som han ger ifrån sig diverse ljudligheter. Snart är den här premiären av Luciadagen över för liten nisse, för liten nisse ska snart nanna kudden tycker mamman. Godnatt gott folk, önskar liten tomtenisse!

Snöfordon

Modigs nya snöfordon!

Idag tittade svärmor förbi med en present till Modig. Hon ville inte vänta till julafton med att ge den eftersom, ja, vi bor ju i Skåne, och snön är på inga sätt garanterad vintern ut.

Jag hade pratat om att vi borde skaffa en pulka, eftersom vagnen kan vara svår att gå med när det inte är plogat ordentligt, men en pulka däremot... Vi diskuterade om makens gamla pulka hade fungerat, men den är ju för äldre barn. Sen har jag sett såna här pulkor ute. Det är ju perfekt! Högre rygg, lite kanter, spännband för ostadiga barn (som Modig). Var på loppis i söndags där de hade en äldre variant begagnad. Jag var dock för långsam, någon annan hann före. Men det gör ju inget nu!

Det är en go svärmor jag har och en go farmor Modig har! Imorgon ska pulkan premiärtestas! Lunchpromenaden med Allvädershunden, då beger vi oss ut allihop med mobilkameran i högsta hugg! Jag längtar!!!

PS. För er som är sugen på att skaffa en egen babypulka så köpte svärmor den här för 179 kr på Barnens Hus.

Inte många knop

Jobbig natt med Modig. Han vaknade strax efter att jag hade somnat och vägrade att somna på över tre timmar. Tillslut somnade han ändå. Sen vaknade han två timmar senare. Tidig morgon var han pigg och glad, pratade som få. Allt det här resulterade i att mamman här inte kör på högvarv idag direkt. Har inte ens dammsugit.

Tacksam för garage

Imorse när jag och Allvädershunden tog en morgonpromenad i vintermörkret kände jag en djup tacksamhet. En tacksamhet som bottnar i vårt beslut att välja det lite dyrare alternativet för Gröna Faran när vi flyttade till vår lägenhet. Jag talar såklart om vår garageplats. Här och där stod stackarns vuxna vid sina bilar och skrapade för allt de var värda och då tänkte jag tack och lov. Vi behöver aldrig skrapa bilen på morgonen och den blir inte lika kall som om den stod utomhus, även om det är ett kallgarage. Kom till och med att tänka på sommartider och att garaget är toppen även då, för då är den aldrig sådär äckligt varm när man ska iväg nånstans. Dessutom så sparar det ju på bilen att den inte står utomhus i ur och skur. Jo, jag är nöjd med vårt val. Det känns både tryggt och bekvämt!

Mindre än en månad

Den 7:e januari börjar jag jobba igen och maken stannar hemma med Modig i 8 månader. Det är mindre än en månad tills dess... Jag bävar... Vill ju vara hemma med mitt hjärtegryn! Men, det är bara att bege sig tillbaka till ekorrhjulet... Trivs bra på mitt nuvarande jobb. Det är varierande arbetsuppgifter och jag har ett härligt gäng kollegor, men det innebär även en del oregelbundna tider, kvällar, nätter, helger. Därför har jag börjat söka nytt jobb, jobb som bara är på dagtid. Tänkte fram och tillbaka på hur jag skulle göra, men min familj är prio nr 1 och helgerna känns viktiga. Fast det är ju inte så himla lätt att hitta ett nytt jobb bara sådär. Kommer inte att hitta nåt innan januari. Ett jobb jag har sökt hade 300 sökanden. Hur stor är chansen att jag får det jobbet? Väldigt liten. Jag vet, det är bara att söka vidare. Nån gång får jag väl napp. Men tills dess får jag stå ut med mina oregelbundna tider. Tänk om jag hade kunnat vara hemma med Modig alltid. Det hade varit nåt! Men, så får man väl inte tänka i dagens upplysta samhälle?

Öppet Hus på djurhemmet

Det finns en verksamhet som jag brinner för. Djurhemmet i Aggarp, ett djurhem som ligger utanför Svedala. Imorgon under andra advent (söndag 9/12) har Stödföreningen för Djurhemmet i Aggarp Öppet Hus med julloppis och mycket annat mellan kl 11-15. Hoppas på att se några av er som bor i närheten där! Pengarna går till de hemlösa djuren medan djurhemmet arbetar med att hitta nya hem till dem! Stöd verksamheten!!!

Adress: Elinedalsvägen 79

Hundhuset

Sväng in mot Elinedal från väg 108, vid väderkvarnen utanför Svedala. Sen ligger det på vänster sida, det går inte att missa.

Kan du av olika anledningar inte komma, men ändå vill stötta denna behjärtansvärda verksamhet så går det bra att skänka en gåva eller bli medlem. Även en liten summa gör skillnad för djuren! Såhär gör du då:

• Årsavgiften är på 150 kr.
• Skriv avsändare, namn, fullständig adress och gärna e-mail samt notera om det är en gåva eller årsavgiften i meddelandefältet.
• Betala in till pg 50 98 21-5.

Tack för att du tog dig tid att läsa detta inlägg!

Livets mening

Den bästa tiden att gå med hunden är på morgonen tycker jag. Om det inte är stressigt vill säga, men det var det inte idag. Morgonpromenaden är en tid då det är lugnt och stilla ute och tankarna kan vandra fritt. Jag kom osökt att tänka på det här med livets mening och att jag idag sitter inne med lite erfarenheter på området nu.

I Liftarens guide till galaxen menar Douglas Adams att meningen med livet är 42 (maken läser boken). Jag fattar inte.

Enligt min pappa är livets mening att föröka sig. Jag har alltid tyckt att det har varit en cynisk inställning till det hela, men nu sedan jag själv har blivit förälder kan jag förstå hur han menar. Min Modig är ju det bästa jag har, det mest fantastiska! Även om det kan vara jobbigt och tröttsamt så är han ändå en konstant källa till glädje och kärlek!

Så vad tycker jag är meningen med livet? Förutom att göra världen till en bättre plats genom att tillföra Modig till ekvationen. Jag strävar väl i möjligaste mån efter att må bra, vara lycklig och trivas med tillvaron. Modig tillför massor där i alla kategorier, så min pappa hade nog rätt ändå. Livets mening är att möjliggöra små underverks existens. Ja, för mig är det nog så i alla fall. Allt annat efter Modigs tillkomst är numera sekundärt.

Smarrigt knäckebröd

Min andra blogg är inte så välbesökt. Förmodligen för att jag inte uppdaterar så himla ofta, vilket beror på att jag inte tränar för tillfället. Men jag har faktiskt ett inlägg som jag verkligen vill dela med mig av! Fick ett himla gott knäckebröd av svärmor som hon bakat själv och som verkar vara väldans enkelt att tillaga! Kolla in receptet på min andra blogg!

Äpplet faller inte långt från trädet

Jag och maken tycker det är svårt att säga vem Modig är lik av oss två, även om andra såklart uttrycker sina åsikter i frågan. Men vi ser det inte. Antingen är han en bra blandning av båda, eller, som jag tror, så är han helt enkelt lik sig själv.

När det kommer till andra saker så är han pappa upp i dagen.

• Vår käre son är inte svår med maten, utan äter gladeligen det som serveras. Förutom päron. Har försökt flera gånger när jag kokade päronmos, men icke. Fick äta upp det själv. Har försökt med rårivet päron. Usch och tvi, det ville han inte ha. Det fick jag minsann äta upp själv det också. Äpple i mos- eller råriven form går dock utmärkt! Nej, pappa tycker inte heller om päron.
• Modig har börjat lägga sig tillrätta själv när han ska sova, vänder sig och så även i sömnen. Oftast lägger jag ner honom på rygg, såsom instruktionerna från BVC lyder. Men så ligger han helst inte. Modig vill sova på sidan, det är det allra bästa. Och helst, helst av allt på den högra axeln ska han ligga. Exakt som pappa!
• När min käre man var bebis växte han så det knakade. Det gör Modig också. Modig är ca 7,5 månad gammal, väger ca 10 kg och är nog drygt 75 cm lång nu. Klädstorleken han drar är runt 80, 86 funkar ibland men kan vara lite stort än. Han var inte så himla stor när han föddes (3110 g, 51 cm), men hans vikt och längd följs åt fint på kurvan, så BVC är nöjda. Jag med. Fast lite tungt är det allt att bära omkring på honom.
• Maken var en riktig vildbasing som barn. Svärmor fick ha sele på honom för att han inte skulle springa bort. Det säger ju ganska mycket. Redan på första ultraljudet såg vi dessa tendenser hos Modig. Armar och ben rörde sig som trumpinnar i en trumvirvel! Beviset får jag även dagligen då han sällan är stilla en enda sekund, förutom när han sover. Fullrullebebis brukar jag kalla honom. Maken lugnade sig i tonåren. Jag lägger mitt hopp i den skålen...

En sak har han dock fått från sin mamma. Är det en tv igång så blir han helt uppslukad och bara glor på den. Ja, det är ju bra att man får bidra med nåt.

Pussellösaren

Jaha, nu har man varit mannen behjälplig. Han sitter och spelar Saw på vårt X-box och hade ett mörkt pussel som skulle lösas. Jag tänkte, nej, det går nog inte, jag är för trött. Men minsann, visst klarade jag det! Och maken blev glad! Ja, man gör det man kan, så är det ju.

Fyra av tio

Är mitt nr. Ja, nu undrar du säkert vad jag snackar om. Kolla in bilden nedan som jag snubblade över på facebook över världens mest lästa böcker.

Givetvis har jag tittat i Bibeln, men jag har inte läst den, det kan jag inte säga, därför går den bort. Sagan om Ringen läste jag när jag var yngre, men jag kom bara till stycket där de går in genom Morias port, så den går också bort. Jag har den i hyllan dock, som ett framtida projekt.

De fyra som jag har läst är Alkemisten (bokklubbsbok januari 2008), Da Vincikoden (ljudbok), Twilightböckerna (bara för att jag älskar filmerna och hör och häpna, jag älskar även böckerna), samt Anne Franks dagbok (för att jag ville och borde). Känns ändå rätt ok att jag har läst 40% av världens topp 10 mest lästa böcker.

Ljuda med konsonanter

Det började i söndags. Modig gjorde ljudet mam när vi var i soffan. Naturligtvis spann jag vidare på det direkt och försökte börja öva på mamma-ljudet. Han har lyckats flera gånger, men det är ju inte ett direkt medvetet uttal då han kallar på mig. Även om jag försöker vara snabb och svara jaa när han säger det. Naturligtvis vill maken att han säger pappa först, så nu övar vi varje dag genom att säga mamma respektive pappa till Modig. Igår märkte vi en skillnad. Inte i att han medvetet kallar på oss, men han började ljuda mer med konsonanter. Det blev liksom mer åt prathållet än skrik- och knarrljudshållet. Mycket spännande! Jag inser såklart att det dröjer innan pratet kommer, han är ju bara 7,5 månad gammal. Men det är ändå häftigt när man märker utvecklingen så markant!

Där hatten är

Home is where I lay my hat är en välkänd sångrad från 90-talet (har jag för mig) och imorse när jag gick morgonpromenaden med mr D kom jag osökt att tänka på den. Gick förbi en skånelänga och tänkte att det här är hemma för mig nu, fastän jag inte alls är skåning. Nu har jag visserligen bott här sedan 1997, men hemma är ju i grunden Västmanland. Man kan säga att jag har flera hem, flera ställen som omnämns som att jag ska "åka hem" när resan beger sig dit. Insåg då imorse, som jag säkert har gjort många gånger tidigare, att jag är som i den där sången. Jag anpassar mig till situationen och känner mig som hemma ganska fort, bara jag har kommit iordning lite. Jag har insett att allt jag egentligen behöver är en egen liten hörna där jag kan ha mina grejer och så kan jag känna mig ganska tillfreds med tillvaron. Bra eller dåligt? Vet inte och det spelar ingen roll heller, för sån är jag bara helt enkelt. Ursprunget till detta personlighetsdrag? Kanske att jag är ett skilsmässobarn och alltid har haft flera "hem" så att säga ända sedan jag var liten.

Allvädershunden och saltet

Med snön som kommer så kommer också det här förbenade saltandet av alla vägar. Ja, jag vet, det är jättebra för det förhindrar isbildning, jada, jada. Det är INTE jättebra för mr D's tassar. Flera gånger under dagens promenader har han bara lagt sig ner för att det gör ont i tassarna av saltet från gångvägarna. Jag försöker få honom att gå på gräsmattan där det inte är saltat. Men ibland vill han ju helt enkelt nosa någon annanstans. Hittills har det hjälpt att torka av tassarna med mina vantar och så har vi kunnat fortsätta en bit till, men om inte det hade hjälpt så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag hade gjort? 40 kg hund är ju inte så himla lätt att bära omkring på. Jag försöker gå på ställen där de inte saltar, såsom gräsmattor och grusgångar. Men det går inte att begränsa alla promenader till sådana ställen hela vintern. Jag hade gärna sett åtminstone några grusade gångbanor istället för saltade, så hade det här problemet faktiskt minskat.

Trots saltet som svider på tassarna så älskar mr D det här vädret och han galopperar fram i tillvaron, när han inte har tassarna fulla av salt vill säga.

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford

Idag är det dags för månadens bokklubbsträff och jag läste som vanligt ut boken idag. Men utan stress faktiskt, vilket var skönt.

Henry har kinesiskt ursprung, men föddes och växte upp i Seattle. Under andra världskriget är han stipendiat på en helvit skola. Hans klasskamrater mobbar honom och hans förra klasskamrater från Kinesiska skolan ropar öknamn efter honom på gatan. Hemma får han inte prata kantonesiska och föräldrarna förstår ingen engelska. Livet ser mörkt ut tills den dag en japansk flicka vid namn Keiko plötsligt finns på plats i skolans kök där Henry hjälper till varje dag vid lunch. Mellan Henry och Keiko växer en förbjuden vänskap fram, eftersom Henrys far avskyr japaner för deras krig mot Kina. Japan är ju dessutom USA:s fiende i andra världskriget. Henry och Keiko blir allierade i skolans hårda värld. När USA internerar alla japaner tvångsförflyttas även Keiko och hennes familj. Henry gör allt för att inte förlora sin vän och den flicka han inser att han älskar.

Parallellt med Henrys historia under andra världskriget berättas även Henrys historia 1986. Han är en änkeman som förlorat sin fru Ethel till en långdragen cancersjukdom och som har en komplicerad relation till deras son Marty. Man får följa hur den relationen blommar upp i takt med att Henrys förflutna kommer upp till ytan.

Den här boken är en härligt, bitterljuv berättelse om vänskap och kärlek som jag starkt rekommenderar. Det var intressant att läsa om USA:s internering av alla japaner, samtidigt som det var skrämmande hur USA behandlade dem, oavsett om de var amerikanska medborgare eller ej. Jag tyckte också om att få en inblick i både den kinesiska och den japanska kulturen och deras olikheter. Det ska bli spännande att höra vad mina bokklubbskamrater tycker om den här boken ikväll.

Allvädershunden och snön

Snöbelagda nypon

Lite pulsande blev det

Inte oväntat var det en yster mr D som kom ut i vinterlandskapet och pulsade i den första, riktiga snön för året. Den obligatoriska rullningen blev av, lite grävande och såklart mycket nosande som alltid. Valde att promenera lite off road så att säga för att undvika alla saltade gångbanor. Då är man som matte glad över parken med grusgångar alldeles intill!

Vem har varit här?

Nyfiket beskådande

Nyrullad

Koppelbus

Så fin!