Advent har kommit med snö

Stora flingor dalar ner över min omvärld. Balkongen är orörd, vit. På räcket kan jag se flera centimeter snö och världen känns på något sätt tystare än vanligt. Precis som den alltid gör när snön kommer. Som om den saktar ner på något vis. Det är vackert och jag vill bara fortsätta sitta här i soffan i min morgonrock, insvept i en filt.

Första advent är här. Julen är i antågande och idag tänkte jag försöka pynta lite här hemma för att få en juligare känsla. Julens anda brukar inge värme och en förväntan inför den spännande framtiden, även om jag nuförtiden inte förknippar det med presenter att se fram emot. För mig innebär den snarare familj, kärlek och omtanke. Jag har skjutit på det här med att pynta, men nu vill jag göra det. Nu vill jag flyta omkring i julens härliga bubbla och bara njuta. Med all snö ute är det extra mysigt att vara inne och pyssla. Kanske till skenet av tända ljus?

En som älskar snön är allvädershunden mr D. När Modig har vaknat ska vi bege oss ut på en morgonpromenad i vinterlandskapet har jag tänkt mig. En passande dag för årets premiär av underställ skulle jag tro. Härliga vinter, jobbiga vinter. En tudelad känsla för årstiden. Men nu är den här. Precis på en passande dag för dess antågande.