Äpplet faller inte långt från trädet

Jag och maken tycker det är svårt att säga vem Modig är lik av oss två, även om andra såklart uttrycker sina åsikter i frågan. Men vi ser det inte. Antingen är han en bra blandning av båda, eller, som jag tror, så är han helt enkelt lik sig själv.

När det kommer till andra saker så är han pappa upp i dagen.

• Vår käre son är inte svår med maten, utan äter gladeligen det som serveras. Förutom päron. Har försökt flera gånger när jag kokade päronmos, men icke. Fick äta upp det själv. Har försökt med rårivet päron. Usch och tvi, det ville han inte ha. Det fick jag minsann äta upp själv det också. Äpple i mos- eller råriven form går dock utmärkt! Nej, pappa tycker inte heller om päron.
• Modig har börjat lägga sig tillrätta själv när han ska sova, vänder sig och så även i sömnen. Oftast lägger jag ner honom på rygg, såsom instruktionerna från BVC lyder. Men så ligger han helst inte. Modig vill sova på sidan, det är det allra bästa. Och helst, helst av allt på den högra axeln ska han ligga. Exakt som pappa!
• När min käre man var bebis växte han så det knakade. Det gör Modig också. Modig är ca 7,5 månad gammal, väger ca 10 kg och är nog drygt 75 cm lång nu. Klädstorleken han drar är runt 80, 86 funkar ibland men kan vara lite stort än. Han var inte så himla stor när han föddes (3110 g, 51 cm), men hans vikt och längd följs åt fint på kurvan, så BVC är nöjda. Jag med. Fast lite tungt är det allt att bära omkring på honom.
• Maken var en riktig vildbasing som barn. Svärmor fick ha sele på honom för att han inte skulle springa bort. Det säger ju ganska mycket. Redan på första ultraljudet såg vi dessa tendenser hos Modig. Armar och ben rörde sig som trumpinnar i en trumvirvel! Beviset får jag även dagligen då han sällan är stilla en enda sekund, förutom när han sover. Fullrullebebis brukar jag kalla honom. Maken lugnade sig i tonåren. Jag lägger mitt hopp i den skålen...

En sak har han dock fått från sin mamma. Är det en tv igång så blir han helt uppslukad och bara glor på den. Ja, det är ju bra att man får bidra med nåt.